Milt sagt kan man säga att jag är VÄLDIGT trött på snö just nu. Det vart inte bättre av att man idag tvingades hämta en gråtande dotter på lekplatsen. Hon hade fått snö i skon. Så fick övertala henne att gå på egna fötter. För själv hoppade jag rätt ut i snödrivan för att hålla henne i handen ut, med flip flopps! Ja, ni läste rätt! Det vart djävulskt kallt kanske jag ska säga?

Så här kommer lite bilder jag hoppas få sen först i december och i mindre mängder. Det räcker så att man kan åka pulka och sånt kul. Man vill inte vada fram i skiten!

Dessa enorma saker i taket har orsakat lite problem kan man säga, mer om detta i ett senare inlägg.
Hört talas om att man måste skota balkongtaken också, och inte bara taken varje gång?
Jaja...ingen fick det över sig iaf. Är väl det som är huvudsaken?!

Har jag skrivit att Jonathan i denna enorma snömängd fastnade i snön?
Första gången skulle de leka på lekplatsen trotts mina ord om att det inte var möjligt. Snön som gick till knäna på mig, kom säkerligen till Marys midja och Till bröstkorgen på Jonathan. Turligt nog kom de ut därifrån. Även om de inte vågade gå ditt på ett tag igen. Gång två fastande Jonathan precis utanför balkongen och där var det turligt nog mindre snö. Hans sko fastnade i snön som var stenhård i övrigt. Men han hittade självklart en ficka att trampa i. Så Mary kom och hämtade mig, utanför vår balkong satt han på rumpan med ena foten skofri. För skon hade fastnat i snön. Den fick jag gräva fram. Säger ju att vintern varit katastrofal! På detta har Jonathan fått ha 6 lager byxor för att klara av att vara ute!!

Nej, nu längar vi till våren och den första blomman, den första fjärilen!