I maj hände inte så mycket. Var en ganska död månad rent underhållningsmässigt. Eller så var det den tråkiga vintern då man mer eller mindre vart inlåst som gjorde att man sög efter lite underhållning.


Den 19 Maj, vart det i hela vart avlånga land, förskoland dag. en dag för fest och firande för alla barn som går på förskolorna, eller dagis som det fortfarande hetter enligt mig. Jonathan fick bla gå en timme längre än vanligt, då festligheterna började kl 14, och jagbrukar hämta han kl 13. Det bjöds på tilltugg i form av frukt. Barnen fick även målas till en valfri sak. Gissa vilken sonen valde? Jo spiderman, som vanligt. Men tyckte han påminde om någon annan figur istället. Ur star wars kanske??? Någon som vet?

Mötes av en glad kille som var iförd en blå fjäderkrona.

Självklart är det ingen fest utan musik, och då schlager. :-) Behöver jag säga vilken låt som gick varmast???

Sen vart det lite sång, barnen underhöll oss så fint. Självklart nymålade hela bunten. Men den bilden lägger jag inte upp, då det finns andra barn på bilden. Istället får ni en bild på spiderman. Här står han självklart vid fruktbordet och äter annanas.

Så dagen efter mini festen,  vart det dax för fredagsmys. Oftast brukar det bli en läsk och lite chips. Men denna dag var det nedsatt pris på ananas och melon, så vi slog till. Fredagsmys på balkongen med drick och och GB's nya glass med päronsplittsmak.

Vårens efterlängtade nöje var äntligen här. Den 21:a åkte vi mot Kolmården. Till skillnad mot Skansen som ligger på pendlingsavstånd eller inom 1 timmes radie , och därmed innebär att man kan åka ditt varje sommar. Mest pga priset också. Så ligger Kolmprden ändå en bit bort, och för en som saknar körkort, så innebär det att jag måste hänga på någon som har det eller så får vi köpa en bussbiljett och åka i storsällskap på en buss. Nu hängde vi visserligen på någon. Blev mina föräldrar och lillsyrran som åkte iväg iår. Kl 8 åkte resesällskapet iväg, på sex personer. 4 vuxna barn, 2 barn. Efter en nästan 2 timmar lång enkelresa ner så kom vi äntligen fram. Den sista biten vart det: "är vi framme någon gång? Är vi framme någon gång?" De vart nästan som åsnan, i Shrek filmen. Kan ha berott på att de inte hade tålamod, eller så var det inte värmen i en bil som saknade air condition.

Men fram kom vi tillslut, till en 30 minuters kö bara för att köpa en biljett. Men in kom vi till en backe. Det första Jonathan sa, när han ser något sånt var. "Jag vill åka vagn!" Killen e fem år! Nu i veckan slängde jag in vagnen, den stora slängde jag i soporna tro det eller ej. Nu har vi bara en liten med tröga småhjul som jag ogärna kör. man får ju ont i axlarna bara av att försöka köra den, och framhjulen tänker jag inet ens nämna. Svär att jag ska slänga varje gång jag kommer hem efter en dag med den. Men så har det inte blivit än. Den 25:e Augusti ska jag våga mig på att åka in utan vagn med två barn. HJÄLP!

Men tillbaka till ämnet. Första anhalten vart chimpansbilden. Eller fanns fler djur på den bilden, men chimpansen var roligast enligt barnen. :-)

Försökte verkligen få dem på samma bild, men gick verkligen inte. Så får bli en med Jonathan.

Favoritstället att äta på. Speciellt noshörningarna är vackra. Här med minstingen på savanen.

En lekglad elefant. Eller halvgalen kanske. Haha. Ska lägga upp videon senare, den vart verkligen riktigt roilg att titta på, och ljuden sen. Vart helt underbart sött!

Sen mina favoritdjur. De är verkligen helt underbara. Skulle kunna sitta där hela dagen och titta på dessa djur. Surikaterna, är verkligen helt fascinerande djur.

Såhär kunde det se ut ibland. Två törstiga saker som tog snålskjuts.

På väg in till delefinshowen så vart det självklart kö. men vi var i god tid för en gångs skull.
Men annat folk trängde sig och körde de den stillen, kunde vi lika gärna tränga oss med. Deras reaktion? De vart sura. Tre kvinnor, låtsades inte förstå svenska. Men väl inne, då vi sprang för att komma längst fram. Så hörde vi dem härma oss surt: "spring nu, annars får vi ingen sittplats.". Ja, det finns en anledning till att man inte tror folk när de låtsas vara oförstående till svenska. Ser de ut som frågetecken, så tänker jag per automatik nuförtiden: " ja spela dum och teater. Jag vet att du kan bara för att få den där saken och tränga dig." Det har hänt så många ggr det senaste året att jag inte blir förvånade av folks fräckhet längre. Men karma bitch, säger jag bara! KARMA!

För att förtydla, alla andra sprang för att komma längst fram. Jag tänker inte förlora platsen och hamna längst bak för deras skull. Men det måste vara ett himla nöje, för de som jobbar där. Att se detta skådespel varje gång.
Jonathan älskade delefinshowen som ni fattar. Mary var mindre entusiastisk.

Sen till linnbanan.Jag börjar med att säga att jag är sjukt höjdrädd. Så i början av banan när den gungade av vinden och ryckte till trodde jag att jag skulle dö. Men la på en liten mask för att inte skrämma slag på barnen helt. Men Mary vart fortfarande rädd, då jag satt stel och kramade sättet och blundade då och då. Jonathan däremot trivdes. Vart lite bättre av att hon fick sitta i mitten. Vad tänkte ni med kolmården? För oss höjdrädda är det en skräckupplevele.

Detta var den sista de åkte. Nämligen en tekopp på bamses land. De som räckte upp handen, fick snöra. Då stod det två stycken ur personalen och snörrade tekopparna manuellt. :-) Jonathan satt självklart och höll upp handen hela tiden. Sen väntade en resa hem. En resa jag och barnen sov oss genom, efter den "obligatoriska" anhalten nyköping bron. För 4 år sen, tog Jonathan sina första steg här till allas glädje. Hahaha. Tänk er en mamma, tre lysriska mostrar och en mormor som alla skriker till helt lyriska. Skämmer ju slag på stackaren. Och det var väl det vi gjorde, för han tittade upp på oss och for rätt på rumpan.

 

Detta var under denna resa, man måste ju ta ett kort på den heliga marken. Min bebis förvandlades till en liten pojke här. :-)

 

♥ Den legendariska bilden. ♥

Så när Rix fm kom till stan den 22:a Maj, så åkte jag och barnen självklart in. Dottern för att se Eric Saade, och jag för att se The Ark. Ville ha en försmak inför deras slutgiltiga spelning, vilket jag ska på.

Gillar själva eventet. Allt folk, glädjen och titta på allt folk. Är som en liten folkfest, i sig.
Behöver jag säga att det var tjockt med männskor på kungsträdgården? Nej, det tvivlar jag på.
Men väl där, så började tjattet. "När kommer Eric?", "kommer han nu?", "Nääärrrr kommer han????"
Ja, dottern var lite otålig. Sonen var mest glad över att hitta på något, så han hoppade runt vagnen och trädet framför oss. I väntan på att han skulle komma, så turades de om att sitta på mina axlar tittandes på andra artister.

När Eric sjöng satt Mary på mina axlar, och Jonathan försökte jag bära upp så högt som möjligt.
Kvällen avslutades med en mjukglass och lite klättring på lejonstatyerna. Iaf till dess att Jonathan snubblade till och ramlade. Då var det inte lika kul längre. Vi började bege oss hemåt mot sängarna och värmen. Begav oss nöjda hemåt. Eller Jonathan med en hängläpp då han ramlat och hela vägen på tåget ville han sitta i famnen. Axlarna värkte flera dagar efteråt.

 

Picknick med dotterns skola

Den 26:e hände nästa event. En förälder hade anordat en picknick på dotterns skola, så att alla barn kunde lära känna varandra. Så med en hemsk migrän drog jag motvilligt iväg. Jag hade ju trotts allt skrivit upp mig själv på listan för att komma, då fick vi dyka upp också. Ute i sista minuten som jag brukar vara när det kommer till utflyker så hannjag inet göra någon middag. I brist på tid och ideer, så galopperade vi iväg till närmaste pizzeria för att beställa en sallad. Till min lättnad var jag ine den enda som kom med hämtmat. Tror faktiskt alla hade hämtmat med sig. Då det var dirket efter jobbet, så hade ingen hunnit göra mat.  Annat är det med dagis där alla verkligen tar sig tid att göra mat från scratch. 

Vi åt vår västkustsallad och sen kakor till efterrätt. 1½ timme varade picknicken och sen började vi vandra hem.


Den 30:e hade Jonathan dagisavslutning, på sitt dagis. Istället för det vanliga med läsk och rostbiff till lunch som det varit i alla år, så var det utbytt till knytkalas. Alla föräldrar skulle ta med sig mat till dagis. Dagis bjöd på efterrätt bestående av frukt och saft till dricka. Så blev mycket ätande och barnen lekte självklart på lekplatsen. Hela två timmar varade denna fest, som för barnen var alltför kort. De hade gärna stannat längre.


Den 31:a började Jonathans sommarlov. Han fick gå en sista dag, så den 31:a gick han på daig till 13. Sen började hans LÅNGA sommarlov. Den 2 september är han tillbaka till dagis igen. Då i femårs gruppen och det sista året på dagis. Nästa höst börjar han på föreskoleklassen.