Det ska börjas i tid

 

Thriller var först ut

Tittade som jag skrev i ett tidigare inlägg på seriendokumentären om Ingmar Bergmans påverkan på andra betydelsefulla inom film. Mitt i allt dök ett välbekant ansikte upp. Mannen bakom "Thriller", sitter där och pratar om hans intryck av Ingemar Bergman. Sen säger han väl det som fick mig att haja till lite, lite MJ skadad som jag är.
"thriller var det första klippet som släpptes till ipod. Där satt människor och tittade på den minmala skärmen. Det var inte det som var tanken. Thriller var gjord för bioduken" Oki nu sa han inte så ordagrant, men kommer inte ihåg de exakta orden. Men Thriller på bioduken tackar inte jag nej till. ♥
 

Think different

There's(?) for the crazy one....så lyder starten till detta underbara klipp. Den kan alla kolla på, även icke fan. För orden som sägs är så bra. Den har att göra med människor generellt. Hur drömmar kan bli verklighet.

Kolla på länken HÄR. Tyvärr kan  jag inte lägga in klippet direkt här, då det är inaktiverat.

You can quote them, disagree with them.......but the only thing you cant do, is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. While some may see them as the crazy ones, we see genous. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.

Så jäkla vackert att man får gåshud.

Karma bitch

 


Michael och jag är mer lika än ni tror

""I can’t wait to go to India... ! That’s what I want to see! I’ve seen the very rich and the very poor, but I’m mainly interested in the poor. I don’t wanna think the whole world is just like what’s around here. I want to appreciate what I have, and try to help others. I know what the rich are like. I’ve studied that country, India, so much, and when I go to other countries, people say, "You wanna see the ugly part of it?" That’s what I want to see!"

Nej, det är inte mina ord. Eller jo det är det....har sagt det där i MÅNGA år, så fick jag läsa idag att Michael sagt precis samma sak 1977, så ja han var lite före mig. :-) Så jag har inte bara samma uttryck när jag blir arg, samma ideeer om hur en bra värld ska vara....eller de har jag ju lärt mig av honom. Nu kom jag ju på tanken om Indien själv. Damn, vilket par vi skulle ha blivit! ;-)



H&M säljer Michael Jackson

Ibland är det dött på den perioden, och ibland bokstavligen regnar det ner prylar även från de stora kedjorna.
Nu är det H&M's tur. En tröja med Beat it temat. Och detta till ett bra pris också, 149 kronor.


NCIS Los Angeles goes Michael Jackson


Snubbarna i serien diskuterade vad de hade för värdefulla personliga saker och en av de frågade:

Kille 1: Why did he have one glove?
Kille 2: He's the king of pop, what else do you need to know?

Är han död eller inte??

Jag vet att det kan tyckas vara en onödig fråga, men det finns de som faktiskt tror att Michael lever än idag. Vad de bygger sin teori på? Jo, nämligen att han inte hade en öppen kista, och andra teorier. Jag vet inte vad jag ska säga. Att ens tänka den tanken är för mig främmande, det är svårt för stjärnor stora som Michael var att bara gömma sig. Alla vet vem han är. Enligt psykologins värld så kallas det förnekelse för att man inte orkar ta in sanningen. Man lever därför i en slags drömvärld, för att världen inte ska förlora sin skimmer. Inte hälsosamt med andra ord.

Det gick t o m rykten om att han skulle ha klätt ut sig under både minnesgudstjänsten 7 Juli och till Conrad Murray. Båda helt befängda, men antar att det finns bevis om man nu letar efter dem.  Skulle man tro andra så skulle Elvis och 2Pac leva med. Men så är ju inte fallet nu. Tyvärr finns döden, och det är inte annart än att acceptera den.


Michael Jackson - the man



Eftersom det nu varje fredag kommer komma upp ett Michael Jackson inlägg, så tänkte jag börja med det mest basic, nämlien fakta. Då många inte tycks veta något om honom som person utan endast går på det tidningarna skriver hundraprocentigt, vilket man inte ska göra. De har ett vinstsyfte, det ska man aldrig glömma. Och inte ens journalisterna har rätt alltid, det har jag märkt ibland när man kollat på tv. man har sutttit och slölyssnt och sen vaknat till när de gjort en felsägning.

Namn: Michael Joseph Jackson
Född: 29 Augusti 1958 i Gary, Indiana.
Död: 25 Juni 2009, i L.A. (50 år gammal)
Familj: Pappa Joseph "Joe" Jackson 1929, Mamma Katherine Ester Jackson 1930. Syskonen Maureen Reillette "Rebbie" 1950, Sigmund Esco "Jackie" 1951, Toriano Adaryll "Tito" 1953, Jermaine Lajaune 1954, LaToya Yvonne 1956, Marlon David 1957, Brandon (Marlons tvillig) dog vid födseln, Steven "Randy" Randall 1961, Janet Damita Jo 1966. Joe fick även ett barn utanför äktenskapet, Joh' vonnie 1974.
Barnen: Michael Joseph "Prince" Jackson Jr. 1997, Paris Michael Katherine 1998. Och minstingen Prince Michael "Blanket" Jackson II 2002.  De två äldsta har mamma Debbie Rowe till mamma, den yngsta är en okänd surugatmamma.
Ex- fruar: Lisa Marie Presley 44 år och Debbie Row 50 år.
Religion: Okänd. Även om han växte upp med sina föräldrar som var Jehovas, så sas det att han övergav den tron(nej, Jehovas är ingen kristen tro, det är en sekt). Även om han hade kristna värderingar. Det märks på videoklipp där ord som: "may god be with you" och sådana uttal slängs fram höger om vänster. Vissa påstår att han är muslim, andra att han tillhör samma religion som Madonna då han har setts använda samma röda armband. Men som sagt ingen vet väl med alla säkerhet, förutom hans närmaste vänner och familj.

Detta var basic fakta som sagt, mer kommer nu följandande fredagar framöver.


"Doktor" Conrad Murray fälld!!



Det kan knappast ha ungått någon, att det har pågått en rättegång mot Michael Jacksons privatläkare Conrad Murray. Även om han inte är mycket till läkare i mina ögon då han gjort så många fel som en läkare kan göra. Detta påpekade även flera vittnen med kunskap inom det medicinska. Man föröker in få igång hjärtat på mjukt underlag, det gör ingen nytta. man ska ha en ordentlig skärm som övervakar patentens hjärta och puls. Han hade sin klocka och en liten mättare  som rums i handen. Den billigaste som finns tillgänglig med andra ord. Han lämnade rummet i ett fall som kräver konstant övervakning och han var en man för lite.

För er som inte hängt med, dels inte läser tidningen eller följer nyheterna så vart han fälld! Annat skulle det inte ha varit rätt. Jag är självklart arg för att han dödade den person jag älskar liak mycket som mina egna barn. Men det är inte därför han ska buras in bakom galler. Nej, han gjorde fel som läkare! Det är det han ska buras in för! Och det var det han fick. Hurt länge beslutas inte förrän den 29:e November. Tyvärr är straffet max 4 år. Man tycker ju att ett liv borde vara värt mer. Men han kan iaf inte betala ut sig själv, under tiden. Han är fast i fängelset tills domen faller! Det är iaf en liten tröst. För det sjuka med rättssystmet är att brott som har med skatter och ekonomi rent generallt sett har högre straffskala. Det säger sin sak, pengar är värt mer en ett liv. Är det för mycket att hoppas på att de tappar bort hans cellnyckel?! :-D Och ja, jag gillar den där bilden. Jag är nog inte ensam om den biten. :-)

Tack David Wahlgren, för toppen jobbet du gjorde! Du var grym! Okey du fällde mördaren, men på sättet du gjorde det på! Du spöade skiten ut Öhhhmmm försvarets talare. Du satte in träff efter träff, och försvaret kunde bara titta på. Att han var något att vila ögonen på var bara en bonus. ;-)



Jag hade en dröm....

Började nästan undra om jag någonsin skulle få en dröm om mr M igen. Saknade det.  Att få se han, som i en film. Oki, inget kan slå den tidigare drömmen, som gjorde att man gick omkring småkåt i flera dagar efteråt. För att inte tala om glädjen. Haha

Igår var det ingen sexdröm (vilket inte vore helt fel),  utan mer av det sorgliga slaget, men ändå på något konstigt sätt vackert. Han var död nu. jag skrev  död. Jag har aldrig kunnat skriva det ordet tidigare. Kanske behövs den där rättegången för att få svar på alla frågor, kanske behövde jag se den där bilden på en död Michael liggandes på en sjukhussäng. Hur ont det än gjorde, hur mycket ångest jag än hade dagar efteråt och mådde piss så kanske det behövdes. Att verkligen få SE att det faktiskt är så. Svart på vitt, på något sätt.

Drömmen började pang och bom. Jag kommer in från ingenstans. Allt runtomkring är som i en dimma. Framför mig ligger en kista, den är stängd tror jag. För på något konstigt sätt är ena halvan öppen, men man ser inget. Nästan som om en osynlighetsmantel lagts över kroppen. Men framför kistan sitter dr murder(murray) med händerna på knäna och hakan placerad i den ena handen. Nästan som om han är koncentrerad på något framför sig. Som om han lyssnar intensivt på något. Står tyst och förbluffad och tittar en stund. Allt jag hinner tänka är "vad gör han här?!". jag känner ingen hat, bara ilska för han förtjänar inte att var där för det han gjorde. Han kan inte ens de grundläggande läkarkunskaperna. Ja, han har gjort många grundläggande fel det har flera andra kunniga vittnen sagt. Men nog talat om det. Jag står tyst och bara stirrar på han, tills han lägger märke till mig. Han tittar kort på mig, innan han kolar bort igen. "vad gör du här?" lyckas jag iaf få ur mig.
Jag får inget svar.

Sen helt plöstligt pratar vi, han om det han svamlat om i rätten. Att han är ledsen, och Michael Jackson var hans vän.  Jag tror inte å ett ord. Men innan jag hinner vädra mina åsikter blir jag medvdeten om något jag känt ända sen jag klev in i gravkammaren. Kylan som är runt just området. Murray nickar mot luften framför sig och MMar. 
har han blivit galen?? Sen börjar han prata, diskutera med det där tomma. Jag tittar på stolen framför han. Den e tom, men något är där. Hinner bara tänka att tänk om det är Michael, innan jag ser han. Suddigt framhävas. Han ler mot mig. Där han sitter med ena benet slängt över det andra knät och händerna knäppta framför sig i knätt. Iklädd svart kavaj och en lila slips och sitt långa hår a la 2005/2009 (rakt hår) så ser han otroligt stilligt ut. jag ler tillbaka fåraktigt. Skulle jag kunna kyssa han skulle jag göra det där och nu. Men man kan inte kyssa spöken. Det är tom luft bestående av energi, som inte går att ta på. Fakta.

Michael nickar till något Murray säger, men han släpper mig inte med blicken. Den är fäst på mig, fascinerat. Någon ser han! Hans mun rör sig, han tittar snabbt på Murray. Murray tittar på mig. Båda förundrat. Jag står kvar som fastvuxen, och stirrar chockat på det jag ser. Förvirringen är total! Ser gång på gång Michael säga nåt, men inget ljud kommer. Han ser frågande ut. Tittar intensivt på mig än, intresserad.
"Ser du Michael?" Frågar Murray mitt i allt.
Jag har fortfarande inte fått tillbaka talförmågan. Jag tittar på den genomskinliga bilden av min idol, resa sig och luta sig mot kistan.
"Ja" är allt jag lyckas få fram efter ett tag. Stirrar snabbt på Murray innan jag facinerat stirrar tillbaka på Michael. Han har nu hoppat upp på kistan och sitter och vinglar med benen barnsligt framför sig. jag kaninte låta bli att le. Det där är Michael! Den person vi alla älskade, med barnasinnet kvar. Som ett barn, i en vuxen mans kropp.
Jag ser de prata på igen. Eller jag hör Murrays röst, men ser endast Michaels mun röra sig.
"Kan du höra han med?"
"nej, jag har aldrig kunnat göra det." slinker det ur mig. Nu vet de att jag sett döda människor förut också. Bra gjort.
"Inte ens om du lyssnar riktigt riktigt noga?"
Jag skakar på huvudet. Men sanningen var den att jag hade det. Jag hade aldrig hört röster, men andra ljud runtomkrig. Hur kunde det hjäpa om jag lyssnade riktigt riktigt noga? Men föreställde mig hans röst. Hur lätt han? Den ljusa rösten var för mig inte Michael. Det var för mig den lite mörkare lågmärlda rösten man hört på koncerter, under invincible promoten. Jag tänker och försöker tänka mig in i minnena. Och mitt i allt hör jag ett tyst ljud som låter som om det skulle komma lngt ifrån. Den pratar på om MIG! Varför jag inte kunde höra han. han verkar ledsen. Jag var den första förrutom Murray som faktiskt såg och hörde han.
"jag hör dig" får jag fram försiktigt. Jag e osäker på om det är rätt att avbryta dem i deras diskussion.
Båda tittar på mig, Michael ler. Jagvet inte om det är för att jag föreställt mig hans verkliga röst, eller för att jag faktiskt kan höra han. Vilket som så verkar han glad.
Vi sitter och pratar, och jag kommer på mig själv med att önska att man kunde vidröra ett spöke. Smeka en kind, röra vid han. Krama om han.....Och han verkar faktiskt uppskatta ens sällskap. Jag är kär IGEN!

Jag märker inte ens när Murray avlägsnar sig från samtalet, och endast blir en tyst åskådare. Eller när någon annan kommit in i gravkammaren. Allt jag ser är Michael, i hela sin perfektionism. Kan en människa någonsin bli lika vacker igen??? Jag är så inne i att lyssna på hans prat om världen, om mänsklighetet och jorden. Jag får en kram. Mina ögon tigger om det, jag behöver det. Han reser sig upp, och jag gör likadant. Sen ger man mig en kram, och jag kan KÄNNA den!!! Jag är i tredje himlen, och kramar kramaktigt tillbaka. Med tårar av lycka strömmandes nedför kinderna. jag märker inte ens att vi har en åskådare, en enkelt klädd man frågar hur jag mår. Jag tittar bak och kommer på mig själv med att stirra in i 10 kameror som står vid valvets ingång. När hade de kommit? "berätta, om vad som verkligen hände" ber Michael mig. "berätta om vad jag sagt." Jag kan det inte. jag vill inte ha Michaels namn över alla massmedier igen. Hans namn behöver inte fläckas ner mer. Även om han ine gjort något, kommer media att vinkla det, och jag kan inte handskas med människor som är så falska. Men ja hinner inte svara.  "jag måste gå" hör jag han viska i mitt öra, innan han löses upp och försvinner. Känslan inombords är ihålig och smärtsam. Kom tillbaka. Jag flyr från kamerorna. Men de låter mig inte vara. De frågar ständigt vad jag höll på med, om jag sett Michael? Om jag är synsk. Jag orkar inte. Jag flyr till en ort långtbort. Men man kan inte gömma sig för evigt. Jag återvänder till L.A och ett mall. Hinner knappt sätta min fot där innan jag ser hans barn där. De är där med någon livvakt och sin farmor. Ännu ett knivhug av smärta. Han saknar sina barn så oerhört, och jag kommer att tänka på mina som ska komma nästa vecka och följa med mig på en Jackson trip runt USA. De stirrar på mig, hans mamma med. Prince är den som tillslut jagar ikapp mig när jag försöker gå därifrån lungt. "Jag såg dig på tv. Såg du verkligen pappa?"
Jag stirrar tårögt på Prince innan jag nickar. Tittar ner, skäms. TÄnk om han tror att jag är galen?
Han ler, tårögt tillbaka. Sen kommer mina barn springande glada mot mig, de är tidiga. De ville överraska mig. Prince försvinner medan jag kramar dem. De vet inget om vad som hänt. Jag har i alla år sagt att spöken inte finns. Vad ska jag säga nu? Hur ska jag förklara det här?

Jag går tillslut med på en intervju. De vill filma mig inne i kammaren. jag går motvliigt med på det. Kanske de lämnar mig ifred sen. jag går osäkert in, återigen sitter Murray där som en medlare. Var kom han ifrån?
Hinner bara gå in innan, jag hör hans röst. "så du kom tillbaka" han låter uppriktigt glad.
jag ler, med ryggen mot media. Vad hoppas de uppnå genom att filma det jag gör, spöken ska ju inte synas på film. Jag ler. Han stäcker ut armarna mot mig, och jag går emot han och ger han en kram tillbaka.  Murray tittar på mig: "varför hatar du mig inte?" han verkar förbryllad.
"jag hatar dig inte, då det är fel. Men vad du gjorde som läkare är grova tjänstefel. Du tog en människas liv, du tog Michaels liv. Det är inte min uppgift att döma, det är guds." Han nickar bara till svar. Sen är han borta. Michael kramr mig än, och jag vill inte släppa han. Jag kramar han hårt tillbaka. Tänker att det måste de absurt ut från en åskådares ögon. Jag märker inte hur reportrarna blivit tysta, de stirrar alla fascinerat på samma skärm. Den som fångar upp energier. Energierna är många. En massa står framför mig att vitt ljus och runtomkring flyger som små älvor. Nästa dag är det över alla nyheterna, Michael "lever" igen.


Thriller jacka?

Den 9:e när vi köpte skor, köpte vi även lite kläder till barnen. Som skulle användas till skolstarten/dagisstarten. Det blev ett par byxor, en tröja och en jacka till Mary. Jonathan fick ett par byxor och två olika spidermantröjor.
Mamma som var med, pekade ut jackan till dottern. Det första som slog mig var "Thriller". Ja, jag är lite Michael skadad. Haha. Men jag erkänner det iaf. Jag är skadad på alla sätt och viss av Michael Jackson. Fick en otolkbar blick av mamma när jag sa, thriller. Galen? Besatt? Eller var jag helt fel ute och cyklade? Hahaha

 

Och sen en dyrare, och lite mer snarlik variant. Självklart från England. Vart annars?

 


Ja, kanske var färgen som gjorde det. Men tankarna for automatiskt ditt iaf. Hur många skinnjackor på hm, har det funnits genom åren som är röda??? Precis!!!

Vissa saker får en att skratta fler än en gång

Den här bilden, som är tagen från en annan blogg, får mig att skratta varje gång jag ser den. Tillsammans med texten, så blir den SÅ klockren! Titta och bedöm själv.




Gene Simmons idiotiska uttal

För oss fans är det ingen nyhet att Gene Simmons, som också är medlem i bandet KISS (för er som missat det), ogillar Michael Jackson starkt. Hans uttalande förra året ang Michaeal sa sitt: "There is no question in my mind he molested those kids.  Not a doubt."

Då undrar man ju vad  de som anordnade allt från första början tänkte? Man tycker ju att de borde vara medmetna om vilka artister som har sagt hatfulla uttalanden om Michael. Struntsamma om Michael beundrade KISS.  Eller hatfulla och hatfulla, men spottat på han bokstavligen. KISS skulle ha blivit utbuade om de uppträtt, så var lika bra att de hoppade av. Tillsammans är vi starka brukar det ju hetta, och tillsammans är MJ fans starka. Vi har ett nätverk som inte kan jämföras med andra. Bara att se på RAW som fick mail från hela världen, när snuttar från programmet vissades på tv. Fans skrev på svenska forum, och därifrån spreds det via fb och andra internationella MJ forum. Tro inget annat. MJ ska ha rättvissa. Tills rättsssystemet vissar något annat, eller någon av pojkarna träder fram så är han oskyldig. Nu bevisades han OSKYLDIG. Och då ska han behandlas sådan också! Vad Gene bygger sina idiotiska kommentarer på?  Han har hört via en gammal medarbetare som blev sparkad att pojkar kom och gick i hotellrummet. Jaha, och vad hände därinnne?? Ja, det vet bara de peroner som nämnts av denna föredetta anställda person. Och en av dem är tyvärr begravd. Såvidare han inte var inne i rummet själv och bevittnade det så kan han knippa käft. Och det är det nog fler som tycker.

Artikeln jag syftar på är denna. Jag vet, en tidning jag ogillar starkt, men detta uttalande har jag läst på flera ställen innan(orkar inte rabla upp varifrån). Så det är fakta. De kan ibland de också.

Nu fick han hoppa av själva tribute konserten, efter önskemål från Katherine. Man tycker ju att hon borde ha haft bättre koll från första början. BUHU för att han fick backa...haha not. Men seriöst? Vad trodde människan? Att det skulle gå igenom? Säg nåt taskigt om Michael, och fansen kommer säga sitt.

Oki budskapet är It's all for love. L.O.V.E.
Men om ena sidan inte kör det stenhårt, ska man fortsätta bli påkörd då? Nej.

Mmmm mmm mmmm



IQ befriade idioter

Jag är emot tidningen tmz, de sprider en massa lögner om kändisar. Då menar jag alla.

 

Men kommentarerna där är inte roliga att läsa. Man brukar bli rent sagt förbannad av kommentarerna folk lämnar(folk är otrevliga och går till personliga angrepp) speciellt på Mj artiklar. Artiklen var respektfull för en gångs skull, kanske för att de bara skrev när singeln skulle släppas och inte fick skriva sina personliga åsikter. MEN vissa männskor borde lära sig fakta och att hålla sig till ämnet!

 

Alla andra diskuterade så fint låten, istället för att  det ibland blir ett enda långt ordkrig mellan fan och hatare. Ett alltför vanligt scenarium. Ofta vill de starta ett krig och vet att många triggar igång på det tyvärr, istället för att ignorera idioterna. Och att jämföra mj med tupac?? Tupac var en ganster, vad minns folk honom för? Vad gjorde han för nåt stort och minnesvärt som för alltid kommer minnas om 50 år? Just ja, han blev skjuten. Han hade en stor hit, mer kan inte jag minnas om han. Förutom att han var en del av det west och east kriget melllan hiphopare i usa som var då. Då folk sköt på varandra för det. En himla "glorifierande" bild av en person.


I was hoping that when the child molestor died so would new releases. Looks like MJ is the new Tupac.


Hey, that album title reminds me of how you know it used to be bedtime at Neverland... it's when the big splotchy hand is on the little hand.


Rest in hell you dirty perv.


Tidningen skrek om singeln, kanske vi ska säga. Det stod inget om ANKLAGELSERNA han blev FRIADE från. ALLA!!!!! Men denna iq-befriade person fattade tydligen inte det. Han måste ha fastnad i 2005.

 

MEn svaret nedan var det bästa jag läst på alla av forum jag läst på! LÄS FAKTA!!!!


i could understand how you could think that, assuming you've researched nothing about MIchael nor the cases but think about this. IF your child was raped in the but, and masturbated when he was 13 by a 40 yr old man, wouldn’t you want the s*** bag in jail not his money. WHY WOULD THEY ASK FOR IF MICHAEL WAS GUILTY THEY WOULD NEVER ACCEPT MONEY OVER JUSTICE, OR PERHAPS THEY WERE LIENG AND MICHAEL DIDN’T WANT TO GO THROUGH A LONG TRIAL TO ENTERUPT HIS DANGEROUS WORLD TOUR. But you should know, MIchael never payed a dime. His insurance actually payed it since he was on a world tour and wouldve lost hundreds of millions if he had a case...There were even recorded fonecalls(thier on youtube too) Of the dad that accused michael planning to frame Michael saying "this is going to work! When were done he won't have a single dime!"...The kids father killed himself literally after MIchaels death, and the child hasn't talked to the mom in over 16 yearsIIn the 05 case, Michael was acquitted of all charges for a reason. In the 05 case, the family was known for lieng and hanging out with Famous people for money.


A couple years a security guard caught the child who was allegedly molested, and his mother stealing, she changed the story, and said she twisted her nipple 27 times, yes there were scars, but the investigators concluded they were from her abusive husband, yet she won a 300k lawsuit. While hanging around Chris Tucker, he felt and notice they were asking for a lot of things, since the kid had cancer , he would always say that he isn't feeling well, for the things Chris had, He kicked the family out of his life. And warned Michael as he saw him with them. Jay leno reported the same thing. From the alleged 5 years of therapy he allegedly was going to need, in 1 secion, with the DA present, he concluded hearing hte mom said, he and his mom wanted money from Michael. They forced themselves onto him , like a leach, and when he left Neverland (his house) for bisnuss they would stay and treat it like crap. The prosecution also said they had proof of 5 other boys molestation, 1 Being mulky culkin, in which he came a in defense and said HELL NO he didn't toch me.


One from '93 , which he absioulty refused to even testify(if someone who molested you was on trial again, and you had the chance to send him to jail wouldn't you?), the 3rd child was planning on testifying in defense and the prosecuter had nothing left. Besides the people who were going to witness saying they saw him touched him, once worked for MIchael, Michael fired them, They sued him for wrongfully terminating them, and it ended up in both people who accused Michael, To them both owning Michael a 1million Dollars...If you research the case you case see why Michael was innocent on every 13 counts that he was charged wtih....


MICHAEL WAS A PURE INNOCENT MAN WHO WAS DESTROYED BY THE MEDIA, IF ANY ONE OF YOU WOULD STOP BEING MEDIA PUPPETS BELIEVING EVERYTHING YOU HEAR, YOU WOULD KNOW WHY PEOPLE LOVED MICHAEL SO MUCH, AND WHY THEY SAID HE WAS GREATER THAN LIFE. MICHAEL WAS INNOCENT. JUSTICE FOR MICHAEL.

 

När ska folk få in detta i sina små skallar? Eller nej jag glömde, de vill INTE veta, för de vill starta bråk som ett par iq befriade jävla idioter de är! Glömde, förlåt! Idioter kan inte lära sig nåt nytt, det är för svårt!

 



Michael Jacksons betydelse för mig

Michael jackson för mig



Så länge jag kan minnas, har jag fått samma fråga.
”Vad är det som gör Michael Jackson så speciell?”. 
Självklart med olika formuleringar eller följdfrågor. Varje gång har man stått där som ett fån, och inte riktigt vetat hur man skulle svara.

Hur förklarar man för ett icke fan hans betydelse för ens liv, hur han varit ens allt? Hur han lyckades lirka sig in i ens hjärta och själ? Nej, för ett icke fan som inte dyrkade hans steg, var och är det omöjligt att förstå. Förståelsen vart självklart inte bättre när Michael den 25 Juni gick bort, hastigt till allas förvåning. Vanligt folk som tidigare gillat eller aldrig hört talas om honom, började på olika stadier hedra hans minne, och höjde hans genialitet till höjderna. Inte många gick oberörda förbi, händelsen som satte en hel värld i sorg, hette det i media.

Här kommer min historia, om min kärlek till Michael Jackson.
Den största stjärnan som någonsin levt.

Jag som dyrkat denna mans steg sen 7 års ålder, men som 4-åring redan vart helt kär i denna man med den magiska musiken som trollband en med ens karisma och dans. Hela han var ett WOW fenomen. Nej, inte World Of Warcraft, som i sig också är ett fenomen inom sin kategori. Han var det där Det, mannen som fick mig på fall på alla sätt och viss. Jag har genom åren självklart som alla andra tjejer i tonåren gillat pojkband som Backstreet boys, Take that och Boyzone. Men han fanns alltid där. En självklar del av ens liv, en byggsten precis som kolhydrater och protein är för kroppen. Skulle jag inte fått lyssna till hans musik genom åren, skulle jag sakta tynat bort av själslig svält och smärta, för att sen inte finnas mer.

Kalla mig galen, för det är den reaktion man oftast får. Men Al Sharptons ord under minnescermonin den sjunde Juli, var sanningens ord. Michael lyckades få de plågade och de som var mindre lyckligt lottade, att känna en gemenskap med Michael. Ett band som växte hopp om liv, och bättring. Det var nästan som om jag kunde ha stämt in i ett halleluja, efter hans dessa ord. Men jag var för svag. Istället låg jag där på golvet, dubbelvikt på knä med händerna knäppta och tårarna strömmande nedför kinderna. Kippande efter andan och undrade varför hjärtat kändes så tomt, varför det gjorde så själsligt ont. Skriken under cermonin var skrik av smärta. En smärta som inte bara kändes ända in  i hjärtat, där sorgen fått ett strypgrep. Det kändes i hela kroppen.

Jag har aldrig genom alla åren, förstått varför dessa mödrar eller fruar från orientaliska länder som under krig förlorat ett barn, en man eller en annan familjemedlem. Varför stod de och skrek ut sin smärta, och var inte kapabla att gå av egen kraft, skakandes och stöttandes av släktingar. Denna bild har vissats på tok för ofta på nyheterna, och varje gång satt jag där tyst och stirrade förbluffat och undrade om de blivit galna. Människor från andra länder grät inte lika hysteriskt, som dessa. Men när jag låg där på golvet, knappt kapabel att se vad som visades på tv för alla tårarna, då förstod jag. Det var skrik av smärta och sorg från hjärta och själ. En smärta så påtaglig att det kändes rent fysiskt i hela kroppen. Som förlamar en när den värsta sorgen lagt sig.
Jag vet att jag inte kände han personligen, eller ens hade turen att träffa honom. Vilket för mig var min stora dröm, en dröm jag levde för. Men för mig var och är han lika kär som min familj, mitt allt. Fortfarande obegripligt? Låt mig då förklara från start hur allt började.

Hur allt började

Våren 1983 föddes jag, och enligt min mamma var jag ett väldigt lugnt barn som liten. Jag kunde sitta och läsa en bok medan lillsyrran ammades, jag var då 1 år och några dagar gammal. Jag funderar fortfarande på om min mamma förträngt allt jobbigt med småbarnsåren, precis som alla andra med stora barn tycks ha gjort. Men nog om det.

80-talet var Michaels stora tid: album som ”Thriller” och ”Bad” kom och hysterin var enorm, under Bad touren speciellt. Jag var på tok för ung när ”Thriller” släpptes, dock. Ena storsyrran hade dessutom köpt LP:n "Bad" och den spelades ganska varm. Hon var då i tonåren, och jag endast fyra år gammal. Men jag minns klart först gången jag såg "Bad" Videon på Mtv. Den kanalen stod ständigt på hemma hos oss, när videon kom en dag. Minns att jag var i storsyrras sovrum, som låg precis intill vardagsrummet, när den där speciella början till låten började spela. Jag gick nyfiken in till vardagsrummet för att titta självklart. Och jag var fast! Jag satt där endast 1 meter från tv:n, de där sex minuterna som videon varade. Inga ord kan halt beskriva den känsla jag fick. Det var bara ett stort WOW. Men till skillnad mot de flesta som gillade Michael, så började jag inte dansa som de flesta gör till hans musik och försökte härma hans moves. Nej, det som fängslade mig var mannen och musiken. 

Hans röst, hans texter, rytmen och sätter att framföra dem på. Det var inte som något jag någonsin sett tidigare, det var ren och skär magi! Visst, helheten var fascinerande. Men det var framför allt Han som fascinerade mig så. Hans ansikte och kroppsspråk gjorde mig då som hunnit bli sju år gammal, att dras till han och undra vem han egentligen var. Han hade något mystiskt över sig. De flesta stjärnor idag kan man se bilder på och känna inget eller se att de är nöjda med livet. Men inte Michael. Nej, visst såg han nöjd ut på något sätt, men de där ögonen ihop med kroppsspråket skrek något annat. Och det visade sig att jag hade rätt senare. Han var en person ständigt i media, men han kändes så vilsen, så bortkommen. Ögonen kunde vara sensuella, skrattandes, men ständigt fanns det där över honom, osäkerheten. Blygheten som speglades genom ett snett leende eller kroppsspråket. Nästan som om han på dessa poserande bilder försökte spela något han inte var, eller ständigt drev sig själv framåt trotts att han inte var så social egentligen. Ja, jag har sett hundratals videos, sett alla bilder som finns att se och analyserade han ut - och invändigt, nu i hela 20 års tid. Precis som de flesta fans, har jag kommit att älska han för mer än musiken. Trotts att det var musiken som till en början fick upp mina ögon, och som jag för alltid skulle komma att älska, så vart han mer än det.

Efter "Bad", följde videos som ”speed demon”, ”man in the mirror”, ”dirty diana”, ”leave me alone” och ”smooth criminal”. De spelades precis som Bad lika flitigt på radio och mtv, ikapp med löpsedlarna som blev allt mer fyllda av lögner, bara för att sälja. Michael Jackson var ett namn att räkna med. Ett namn som innebar pengar.

Men det var inte ditt jag ville komma. Precis som alla andra hade jag mina favoriter. "Smooth criminal", "man in the mirror", "keep the faith" och "leave me alone". Och senare i tonåren, "Come Together" för att den var den sexigaste video jag någonsin sett. I denna veva, 11 år gammal såg jag för första gången det andra miljoner innan mig redan upptäckt. Hans sexualitet och sensualitet på scen. Medan andra diggade låtarna för att det var en svängig låt, gjorde jag självklart också detsamma. Men jag såg mer av låten. Men exakt vad, kom jag att upptäcka först när jag blev äldre. Jag visste inte bara vad det var just då. Som sju åring, inte kapabel till att läsa eller skriva, lät jag det vara tills vidare. Men tanken fanns kvar.

Åren Gick – en ny era

Det blev året 1991, och "dangerous" skivan släpptes. Reklamen var överallt, jag skulle bara ha den. Jag var åtta år gammal och den julafton fick jag mitt första Michael Jackson album, ett band som var det senaste på den tiden. Den lyssnades snabbt sönder och fick självklart ersättas av en cd. För utan hans musik kunde jag inte vara. Men vilken lycka sen! Jag minns inte mycket av den julen. Det var precis som vilken julafton som helst. Upp för att titta på morgon tv med babar, frukost med risgrynsgröt, klä grannen. Sen kom den långa väntan på Kalle Anka klockan 15, en lång middag innan julklappsöppningen äntligen kom. Det enda jag minns var bandet, allt annat jag fick det året och efterföljande år har fallit i glömska. Det var den verkan Michaels musik hade på en. Trotts helvetet i skolan tog jag mig genom detta tack vare Michael. Han gav en ändlös kärlek, hopp att tro, viljan att leva och tron på en bättre värld där kärlek, respekt och empati skulle råda. 

Jag är medveten om att idol dyrkan finns i olika stadier, i allt från lätt gillande till att ägna sitt liv till personen i fråga. Men när jag 11 år gammal, efter en skolstart som var allt annat än drömlik, fanns Michael där tröstandes. Genom sin uppväxt med mobbning, slag och senare i livet – hån från omvärlden. Visade han att orkade han stå där rakryggad, då kunde jag med! I jämförelse med hans uppväxt, var mina problem skrattretande lätta. Allt jag behövde utstå var dagliga hån från killarna i skolan. Vad var det i jämförelse med hans liv?

”Hold me. Like the river jordan. And i will the say to thee. You are my friend..... Will you show me. You'll b there for me. And care enougth to bear me.”

För mig är denna en av många texter som återspeglar han. För han bad om styrka att orka all skit han fick ta. Han bad sin fans om hjälp att lyfta upp han om han föll, en gång för mycket. För oftast sa han åt en att ställa sig upp igen om man föll, för att göra ett ännu ett försök. I gengäld fick man all den kärlek han hade att ge. Det kanske låter tokigt, men det finns en anledning till varför. För jag är inte den enda som tänker i samma banor. Vi är många fler. Vi Michael fans vi håller ihop, vi finns där för varandra som en familj som stöttar och och bryr oss om varandra och lever efter Michaels ideal om kärlek, respekt, empati, förståelse och förlåta. Nästan som de kristna följer de tio budorden, så är dessa mina budord av leva efter och efterstäva. 

För hur mycket man än vill hata Bashir, Sony eller Joe Jackson, så är det något som inte går. Vill man som fan följa hans dröm om en bättre värld där kärlek är det rådande ordet, så kan man inte hata hans far hur mycket man än vill. Man ställer sig in på att förlåta allt, att ägna sin energi på annat än hat. För livet är för kort för dessa negativa känslor. Man hjälper till med en god gärning så ofta man kan. Helst en god gärning om dagen. Det behöver inte vara pengar till organisationer som stödjer aids forskning, eller sjuka barn. Det kan vara att ge en annan medmänniska en kram, ett leende som gör att deras dag känns bättre. Och detta ska göras från hjärtat, för att det känns bra, för att det gör en glad.

Men tillbaka till Michael fansens gemenskap. Om man behöver prata, då vet man att det finns någon som kan och orkar lyssna och faktiskt förstår. Någon som ger en en kram om man behöver det, även om den den är virtuell. Hur många gånger har jag inte läst artiklar, hört Chris Brown/Ushers låt ”Better on the other side” där vi fans relateras till Michaels barn, till den utvalda, till den som lärde oss se bortom alla hinder? De är allt för många. Han har jämförts med Messias och på ett sätt är det inte helt fel även om jag inte håller med om att han var så helig att han kan jämföras med något religöst. Men för de som inte har någon tro, så kan jag lätt förstå att han blir deras tro. Han gav och hjälpte de fattiga, han gav folk hopp, han gav folk tron att tro på sig själva, han bad alla hjälpa till för en bättre värld, han bad dig att älska inte hata, han bad dig förlåta. Ödmjukhet framför allt annat.

”I remember the first time i seen you moonwalk, I believed I could do anything, you made the world dance, you made the music come to life”

Han förde generationer tillsammans. Jag trodde det aldrig. Men när jag efter hans död klev in på ett michael forum för svenska fans, så såg jag det med egna ögon. Där var det fans i alla åldrar. Allt från 11 – 40, och vi satt där chattandes till sent på natten den första tiden och pratade. Det faktum att alla hade olika bakgrunder, intressen, ålder spelade ingen roll. På träffar som anordnas, men som jag tyvärr inte hunnit gå på ännu så träffas alla åldrar. Vi är mest tjejer, men även killar. Vi är från tonåringar till äldre. Men alla kommer vi överens. För vi har samma sätt att se på livet, vi lever alla efter hans ”budord” eller vad man nu ska kalla det. Vi har alla samma erfarenhet, vi har fått stå på oss för att vi älskar Michael Jackson. Säg att du älskar Michael Jacksons musik och folk brukade dra skämt om plastpåsar, skrika ut ilskna ord om pedofiler. 

Att man var sjuk i huvudet som gillade honom. Ja, nog fick man bita ihop många gånger för de gick till personangrepp många gånger för att man råkade gilla fel person enligt majoriteten i skolan. Men man bet ihop och stod där rakryggad även om man grät inombords och skrek för full hals. Det gjorde ont. Man levde redan med vetskapen om att man inte var vidare populär i skolan, blev hackad på dagligen, skrattad åt, en gång slagen och grät man så tro inte att man fick en förlåt, att de förstod. Nej, de skrattade bara mer och mera hån. Att behöva gå till skolan 9 år gammal, med ständig magvärk och ätandes magkatar medicin för att ens kunna orka ta sig till skolan är inget någon vill. Man behövde inte höra folk gå till angrepp mot den enda person som förstod vad gick igenom, och som gjorde att man faktiskt orkade gå utanför dörren varje dag. 


Åren gick, och året vart 1995, jag hade hunnit bli 11 år gammal, och ”History” släpptes. Ett efterlängtat album från min sida. Reklamen var enorm, överallt såldes allt med han. Läsk som jag köpte med det passade namnet ”History”. Men jag sparade den inte. Nej, jag drack upp den. Tro inte att det var som en vanlig cola man öppnade på vägen hem för att man var törstig. Nej, det var den dryck som man öppnade framför brasan i sommarstugan föräldrarna hyrt, på fredagsmyset. Helt enkelt vid speciella tillfällen. Och vilken smak sen, den var underbar. Jag har sen dess letat och smakat varenda persika dryck det finns att få tag på, men ingen smakar som den. Den där sötman med kolsyra. Det var som att vara i sjunde himlen när man drack den, så god var den. Den julen fick jag ännu en Michael skiva. Jag var eld och lågor. Ja, jag hade blivit ännu mer hängiven till han. Jag behövde han för att orka. Han var mitt syre.

Jag hade dessutom läst engelska i skolan i ett år nu, och i med detta kunde jag göra det jag drömt om länge. Jag kunde äntligen lära mig att förstå hans texter till fullo, och det jag läste då fick min kärlek att gå från beundran till ren kärlek till den mannen. Så där satt jag med en bunt utskrivna låtar i handen, engelska lexikonet i det andra och översatte ord efter ord. Det kunde ta timmar ibland. För när översättningen väl var färdig, ville man förstå sammanhanget också till fullo.

Den första texten jag kom att översätta var ”Man in the mirror”, då den gått direkt till mitt hjärta när jag hörde den första gången. Jag hade hört att han sjöng direkt från sitt hjärta till oss bedjande. Men om vad? Låten som för mig varit en vacker låt, blev i denna veva en av de bästa låtarna han någonsin framfört. Han bedjade en att granska sig själv, och hjälpa till i arbetet mot en bättre värld.

”I see the kids on the street with not enough to eat. Who am i to be blind? Pretending not to see there need......Im starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways. And no message could have been any clearer. If you wanna make teh world a better place, take a look at youself and the make a change.”

Jag insåg inte bara med denna låt att han var en fantastisk man som senare skulle komma att bli glorifierad för sin godhet genom sitt arbete med att hjälpa sjuka barn, för arbetet mot aids och andra välgörande ändemål. Jag insåg även vilken underbar poet/låtskrivare han var, ju fler låtar jag gick igenom. De finns där att läsa bara ni tar er tid att läsa texten som den är. Glöm bort musiken, och bara läs högt för er själva så kommer ni förstå vad jag pratar om.
Jag hade en dröm

Men jag hade en dröm. Eller flera egentligen. Men denna var lättast att genomföra.
Jag ville se han live, jag ville träffa han och jag ville ha hans autograf. Nu vart två av dessa tyvärr inte uppfyllda. Kanske därför som sorgen vart så tung. Min dröm sen barnsben blir aldrig sann. Men se han live hann jag iaf med. 1997 i samma veva som anklagelserna kom så skulle han även komma till Sverige på sin History Tour. Jag var i upplösningstillstånd. Jag kommer inte ihåg hur jag fick biljetten. Allt jag minns är att jag fick den av mina föräldrar. Två biljetter till en arena i Göteborg. Jag och storsyrran skulle åka tillsammans. Resan planerades i minsta detalj och pengar sponsrades av föräldrarna. För trotts allt så var vi tvungna att ha tågbiljetter ner, hotellrum ,matpengar, pengar till souvenirer. Minns inte hur vi fick dessa, lätt eller med tjatt. Men vi fick panta burkarna och spara pengarna till resan. Biljetterna köptes på våren och den 14:e Augusti gav vi oss av, för att uppleva Göteborg i övrigt innan konsertdagen den 16:e. 

Jag har aldrig varit så nervös som denna resa. Jag skulle få min idol och förebild. Minns resan som om det vore igår. Hur vi stod och trängdes över 1 timme utanför Ullevi innan de släppte in. Hur vi till en början gick fort, men när jag insåg att alla sprang för sina liv för att komma längst fram, skulle komma längre fram än jag så började jag springa jag med. Syrran hade inget val än att hänga på, hon skulle ju se efter mig. Men den konserten, vilken lycka. Jag levde på den lyckan i veckor efteråt. Hur mycket folk än hånade mig och skrattade så kände jag sann lycka inombords. Det var som ett enda stort rosa moln. En sköld som skyddade mot allt som tidigare gjort så ont.

Herre gud, jag hade sett Michael Jackson. Även om jag var besviken, och smått förbannad för att vi inte kom inom det avgränsade området längst fram(nu pratar jag om cm från målet) så är det den bästa dagen i mitt liv ännu. Trotts barn och allt som kommit efter det. 13 år gammal var jag då och idag 27 år gammal så lever det minnet lika färskt som dagen barnen kom till världen, för sex år och fem år sedan. Hur vi hade köpt en nalle till Michael och kastade upp den på scenen(men som en annat fans fick på huvudet och sen kastade vidare upp på scenen). Känslan när man stod där som packade sardiner, hur vi hade väntat över 1 timme då showen var försenad och paret bredvid oss konstant rökte under denna tid och även i början av showen rökte färdigt sin cigg. Höll på att få ett antal brännskador av den cigaretten. 

Hur man försökte stå rakt, men trängseln och alla som ville fram gjorde att man for åt höger och vänster och fram för att sen flyga bakåt igen, hur man ibland tappade andan av allt tryck och kände att snart svimmar jag, hur de skvätte vatten över publiken för att vi inte skulle storkna av värmen och trycket längst fram. Jag hade fått låna en kamera av min pappa och jag vart livrädda att den skulle gå sönder när iskallt vatten flög fram över publiken. Man riktigt drogs mot vattnet, för man behövde kylas av för att inte falla ihop. Men samtidigt tryckte jag ner kameran med tvång mot kroppen trotts att man knappt kunde röra sig. Hur krulltutten och hans uberblonda lillebror var som iglar på en.
Julen 1997

Samma år fick jag Ännu en present jag bara skulla ha. Jag hade först bett om Ghost video och Blood on the dancefloor skivan. Men istället fick jag deluxe boxen med bägge i och mer därtill. Den filmen gick varm, både skivan och filmen. Genom åren som gick så fick jag cd skivor, t-shirts, posters. Ja allt ni kan tänka er. Jag skulle bara ha dessa. Och stolt var jag också. Boxen är idag mig helig, och ännu mer sen den olyckliga dagen för ett år sedan. Fick då veta att någon fått sin Deluxe box såld för 9 000 kronor. Fatta 9 000 kronor! Kanske dax att skaffa ett kassaskåp? Nej, inte så illa. Men den är mig dyrbar precis som allt annat jag har med honom. Men det finns mycket kvar att köpa som jag inte har, Gamla Lp skivor, tröjor, böcker och åter böcker, filmer överförda till dvd. Men det kommer ta tid. Och tids nog, en autograf.

Jag tog hans död hårt ja. Men dyrkar man en person så mycket som jag gjorde av hela mitt hjärta och själ, är det så konstigt? När jag ser han som en förebild för mänskligheten, som en hjälte som hjälpte alla utom sig själv?! Som kämpde mot rasism, försökte bidra med mer kärlek till världen och som hjälpte till med pengar till arbeten mot aids och till sjuka barn. Det var Michael för mig!

När jag genom nio års trakasserier i skolan inte orkade leva tillslut och tänkte avsluta mitt liv. Men skulle jag dö, skulle jag göra det till Michael musik. Det var också den som räddade mig, för jag kunde inte lyssna på hans musik utan att lyssna på hans ord. Det var det som räddade mitt liv. Det var det som gör att jag står här idag. När allt känns tufft, lyssnar jag bara på hans musik och allt känns bättre. När jag är förbannad sätter jag på history skivan och på några minuter är jag lugn, om jag är glad och behöver hoppa runt sätter jag på thriller eller blood on the dancefloor skivan. Vill jag bara ligga och stirra i taket sätter jag på invicible skiva, eller några utvalda demos jag har på datorn.
Det som var , och är

Det vart långt, men kärleken jag känner för Michael går inte att beskriva med några korta meningar. Det förtjänar mer än så. För allt han gjort för mig. Han har format mig till den jag är idag, han har visat mig vägen för hur en god människa ska vara. Han har visa att livet inte är lätt, men kämpar man bara på så kommer man fram tillslut. Han visade mig vad kärlek var, han visade mig glädjen med att ge, han visade mig livets sanna glädje. 

Idag, nästan två år senare känns bra. Jag kan komma ihåg vad jag gjorde idag . Jag orkar äta igen. För ett år sedan, vart allt i en dimma. Jag minns klart vad jag gjorde den 25:e Juni 2009, men efter det, hela sommaren som följde är en enda stor dimma. Jag minns så klart att jag hade släckt ner allt, stängt av datorn och var på väg till sängen när min syster ringde. Ett samtal jag gärna sluppit. Jag kunde inte andas, eller stå upp. Istället föll jag ihop i en hög på sängen gråtandes och där satt jag fram till morgonen,  och även nästföljande natt.  

Varje dag var en kamp för att orka med livets alla bestyr. Varje natt låg man i sängen gråtandes och såg solen gå upp och med det nya tag. Det kunde gå så långt som 4 dagar utan sömn. Idag kan jag sova sen 1 månad tillbaka, även om man fortfarande gråter sig till sömns ibland. Men den där smärtan, andnöden och panikattackerna som man levde med varje minut är idag som bortblåsta. Det får en att inse att visst läker såren, även om saknaden aldrig kommer försvinna. 


Michael kommer för alltid leva kvar i våra hjärtan, och i våra minnen. Musiken han skapade under sin livstid kommer aldrig dö ut, en legend är en stjärna som för alltid kommer finnas kvar på himlen och med det kommer Michaels anda leva för evigt. Nu när vår ängel lämnat jordalivet, är det vår uppgift att tillsammans ena oss och gör jorden till en bättre plats. En plats där människor kan leva i harmoni. Att räcka ut en hand till behövande, finnas där som medmänniska och hjälpa där hjälpen behövs. Ensam kommer jag aldrig kunna skänka de enorma summorna till behövande som Michael gjorde, men tillsammans är vi starka! Tillsammans kan vi göra skillnad!

Cult of Michael Jackson. Vad tänker de med?



Jag vet inte om ni hört talas in detta, men när jag hörde det visste jag varken om jag skulle skratta eller gråta.
För det faktum att det finns en kult i Usa, som tillber Michael Jackson som en gud, är sinnesjukt!

Nog att han var godheten själv, en förebild för mänskligheten, men han var bara en människa!
Även om han är ett snäpp över mänskligheten, glorifierad. Kalla det vad ni vill.
Så blir jag rädd när folk höjer han så högt över allt annat.

Han är min "gud", eller vad man nu ska kalla min dyrkan. Men inte tillber jag han. Jag lyssnar på musiken för att må bra, för att ge ork och mod om något känns tufft. Om jag är så glad att jag nästan håller på att spricka så lyssnar jag till han och dansar och hoppar runt. Ja, ni hajar. Han får en att må bra, själavård helt enkelt.
Det är hans förtjänst till att jag står här idag. MEN ska jag be, går jag till  kyrkan och tänder ett ljus och ber till Jesus och den rikitiga gud. Ber han ta hand om Michael alltid.

Men tro inte att denna kult gör det. Nej, istället har de ett altare med en bild. Nej, en ikon där Michael är med en ikon runt. Till detta har de tio skrattretande budord.

  1. You shall have no other pop gods or Kings before MJ.
  2. You shall strive to make for yourself an idol, wheater in the, form of anything, that is is heaven above, that is under the earth beneth, or that is in the water under the earth, you shall boogie and keep try, faith and strive to be all that you can be.
  3. You shall blame it on the boogie, knowin you are a dancin machine and scream thy name.
  4. Observe the nine to five day, And then all night you shall enjoy yourself, groove as the MJ commands you.
  5. Start with the man inte the mirror, make your father proud and your mother smile, love everyone, so that your days may be long and that it way go well with you in the land that thy idol MJ is commanding thee to be.
  6. You shall obey the rulle that nobody shall hurtanybody else.
  7. You shall not stop until you get enough.
  8. Nor shall you be a Smooth criminal, nor a macho man, and when in doubt just beat it.
  9. Nor shall you victimize or scheme, upon penalty of a scream. Be careful of what you do, becasue the lie become the thruth. Before you judge, try hard to love.
  10. Your girl is yours and mine girl is mine.Neither shall you be a Billie Jean or caase a scene. Do asyour mother says andbe careful ofwho you love.

Nu kanske ni säger att jag också lever till viss del efter Michaels budord. Det förnekar jag inte. Har ändåskrivit tidigare i bloggen om det. Men det finns en viss skillnad. Michael är min första kärlek, min enda stora idol genom tiderna, min milstolpe, min förebild, min "gud", min ängel.

Michael var kristen. Hans föräldrar tillhörde Jehovas, kanske de fortfarande gör. Bryr mig inte egentligen.
Men han tog avstånd från dem. Han har senare vissat intresse till islam och setts ha samma röda garnnystan som Madonna har. Men ingen vet vilken religion han tillhörde efter Jehovas.
Saken är den att han firade julen, det gjorde aldrig hans familj.
Hans ena bror konverterade till islam. De andra vet jag inget om.
Han kunde stod ofta med händerna utsträckta i slutet av ett framträdande. Kritiker sa att detvar för att symboliserad med Jesus påkorset. Men isf gör Will Smith likadant, det e hans grej i början när han entrar en scen.
Han hade änglar i framträdande, förespråkade kärlek och avvisade hat som man enligt kristendomen ska göra(och även andra religioner), han sa ofta att gud get honom hans gåva, han sa "god bless you" åt höger och vänster, han kämpade hårt för att få upp folks ögon för miljöproblmen långt innan al gore gjorde det till en trend. Han kämpade mot rasism och hjälpte sjuka. Skillnade mellan michael och exempelvis U2 är att U2 gick ut med alla pengar de skänkte. Michael bad omvärlden och fansen att hjälpa till i arbetet mot en bättre värld, på alla plan. Dels man skulle vara en god människa, och skänka pengar till välgörenhet. Men han skröta aldrig om vad han gav. Enda jag kan minnas är att alla pengar från "Dangerous" turnen gick till välgörenhet. Det e det offentliga jag minns.

Jag har lärt mig genom mina föräldrar och Michael hur man ska vara som person. Har även influerats mycket av indianernas tro på miljön och Dalai Lamas spirituella ideer. Det säger nog en hel del om hur jag försöker leva mitt liv.

  1. Man ska respektera alla levande varelser.Oavsett hudfärg, religion och bakgrund.
  2. Manhar rätt att vara annorlunda, man ska inte behöva taskit för det.
  3. Hjälp de svaga isamhälletoch gör det från hjärtat. Det är belöning nog.
  4. Man ska vara den bästa medmänniskan som finns, världen blir bättre då.
  5. Då menar jag respekt, empati,förståelse,kärlek, ödmjukhet....
  6. Ta hand om moder jord, det finns bara en.
  7. Ta hand om världens barn, de är svagare och behöver en.
  8. Behandla andra med respekt ochödmjukhet.
  9. Försök se det positiva i livet. Möts du av en motgång, kämpa emot den.
  10. Faller du, kryp fram. Men fall ALDRIG! Det är detsamma som att ge upp.
  11. Kämpa tillslut når duditt mål.
  12. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
  13. Man ska inte hata.
  14. Svordomar är dåliga, försök låta bli om du kan.
  15. VAr sann mot dig själv!
Till skillnad mot Michael, har jag lärt mig att barn kan vara annat än oskyldiga. Visst barn behöver vägledning och en bra förebild, och kärlek. De är som oskrivna blad. Inte guds,som han såg i deras ansikten. För jag kan inte påstå att barn som skriker hora efter andra, eller hånar andra är guds och oskyldiga. Dessa barn är inte oskydliga, de har hmant på fel stig. Nu menar jag inte att man är elak om man säger det en gång.
Utan om ett barn upprepar detta trotts att den får höra att det är fel. Tvärtom tycks njuta av det, då frågesättter jag renheten hos det barnet. Hoppas ni hänger med?!

Eller jag förstår vad han menar med atthan såg gud, när han såg ett barn. Barn är rena (eller ska vara om de fått förutsättningar till det), oskrivna blad. Skpade av gud, därför rena och fyllda av dygd.Hänger ni med?
De har inte syndat,inte felat. Imed att ettbarn på låt säga 1 år är lika goda som gud själv,så såg han gud i dem.
Så jag förstår, men jag håller inte med.

Men tillbaka till denna kult.Dehar en hemsida, en facebook grupp jagjoinat. Måste ju se hur dessa tänker.Dehar ettaltar dehar en liten bibel och berättelser utifrån Michael i vad som är rätt och fel. ÄR det bara jag som der det absurda i det? Det är precis lika sjukt som kulten Elvis har, eller andra artister för den delen med omdet finns fler.

Saken är den att jag acceperar, för alla e fria individer, och det ska man respektera.
MEN HUR KOMMER MAN PÅ TANKEN?

Han är som sagt en människa av mänskligt blod, hur mycket folk än letar i bibeln efter liknelser med Jesus.
Michael var inte nya messias, han var bara en otroligt god och kämpande människa.
Han hade blod i sina vener! Inte vatten som Jesus!
Han fick lida mycket, en martyr. Men vad bevisar det?
Det finns många som lider hela sitt liv, ska de också tillbes?

Vissa säger att han korsfästes av media mm, att det är mer bevis.
Fine, media hög han iryggen med sina lögner. De har makten att sprida kunskap, men inte ens det gjorde de.
Folk snackade skit om han, hånade honom. De trodde på medias lögner.

De säger att han försökte lära andra hur man skulle leva, som Jesus.
True, men kan man inte göra det utan att bli en ny profet?

Saken är den att jag höjer han över andra människor, men inte så långt som till nya messias.

Läs länken, ni kommer sätta maten i halsen.
Eller undra över skaparens psyke.
Eller undra över de otroligt dåligt photoshopade bilderna.

Ja, det går inte missa att Michaels huvud e klistrat på Forest gump, eller nån Tarzan. Och vad tänkte de när de la ihop hans ansikte med moder teresas kropp?? Ja, ni hajar. Sjuka bilder. Läs sen texten....

Den låten gav ryssningar i hela kroppen

Jag vet inte hur det är med er andra, som hörde Darins låt under melodifestivalen "you're out of my life".
Men jag började tokgråta. Han förmedlade låten med sån känsla.
Kanske för att jag kan relatera till den som den berörde så djupt också.



We had a fight,
you cried and ran away
Now it’s late, 4am, can’t reach you
If I could turn back time and make you stay
Maybe then I would still be near you

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

It’s taken me across the universe
You were there when I was hurtful
And suddenly, one day you left this world
Now I’m lost, on my own, it’s over

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

Sorry… (Aah, aah, aah)

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

You’re out of my life…
(It hurts, it hurts, it hurts)
(It hurts, it hurts, it hurts)
It hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you I’m sorry

VILL HA!!

Det finns mycket man vill ha, i know.
MEN två ting e måsten just nu, utöver mina planer.

OPUS boken 3000, och STOR tavla 1500 (tryckt på canvas vore drömmen, men 4000 för en tavla e FÖR mycket).
Denna tavla, eller poster har jag totalt fastnat för iaf.



Såg den och vart kär! Han omfanar världen i ren och skär glädje.
Den just renheten i bakgrunden, oc att den är svartvitt gör den oerhört vacker.
Ni vet en tavla som man kan stirra på LÄNGE och bara känna glädje, och bara titta på för att helheten, av hans kroppspråk, ansiktsuttyrkc, bakgrunden, färgen fängslar en så i ens helhel.

Den enorma jag vill ha kostar lite mer. Men det skulle bli sååå jäkla snyggt!!!!

Igår var det fest

Igår fick jag mina This is it. Sååå jag har längtat. Har nog aldrig varit så snabbt vid brevlådan. :-)
Dock hann jag inte titta på dem, barnen ville också se den. Så tänkte kolla på den med efter maten. Sagt och gjort, klockan 20 snodde jag tv:n när svärmor äntligen lämnade tv:n sen 15 då hon slog sig ner där. Satt där och kollade på arabiska nyheter, chattade och pratade i telefon samtidigt.

Ska man kolla på "this is it", ska man kolla på högre volym än vanlig tv. Sagt och gjort. Dvd:n slängdes i, och volymen upp. Satt och njöt tills karn kom hem vid 22 och gormade att hans mamma sov. Sänkte, och det dröjde inte länge förrän man hörde dem sitta i datarummet och prata. Sova, in my ass. Eller så väckte han henne så att hon kunde göra en macka åt han. Båda lika illa, vilket fall som helst(ljuga eller väcka). Men där satt de till 12 slaget och pratade, tätt ihop.

Hörde hans mamma nämna att jag bara sitter vid datorn (eh, visst ag tar 1 timme nästa på dage till att läsa blogg(eller skriva) och gå in på facebook, MEN AG SÖKER JOBB från datorn!!!!!!!) och hörde ordet maya som betyder vatten. Ja, jag tar långa kvällsbad på kvällen. MEN utan dem kan jag inte slappna av och somna. De får gnälla så mycket de vill. Jag tänker inte springa som ett hembiträde längre, och passa upp på någon. Endast barnen.

Hör och häpna. Hon fäller upp toalettsitsen efter att hon kissat! Hon e tjej!
Men hon har två söner och hade en man, så hon är väl van vid att offra sig själv för att göra männen nöjda.
Hon tvättar hela badkaret innan hon duschar. Låter iaf som det.
Hon skurar golvet och häller ut vatten över hela golvet som hon sen moppar upp.
Pleassseee vi har redan fuktskadat badrum och hall! Golvet i köket börjar släppa nu dessutom. Bubbla vid listen mellan hall och kök(det e sand under vårt plastgolv). Sen efter att hon gjort detta, dammsugar hon kanske kök, ibland kök och badrum(brukar man inte dammsuga först?). Ibland alla rum utom barnens. Jag pekade att jag ville. Hon skulle inte plocka in den. Men hon började dammsuga. *suck* Jag klättrar på vägarna snart!! Ho springer och stressar för att hinna göra mycket tills 15.

MEN NOG OM HENNE!

Igår vart det iaf. Vilket film!
Vilken show det skulle ha blivit.

Han var så skön, humorn, hans perfektionism!
Älskar scenen där de ska starta dansa till introt till Smooth criminal.
Musiken slutar, och Michael rör sig inte. Skrattade igen när den scenen kom upp, och hans ord. "I just have to feel it". En sån underbar kommentar. Hur han nu lyckades känna av att de bytte bild på scenen lär man aldrig få veta. MEn troligen lärde han sig, han var som sagt en perfektionist. Han tvingade väl sig själv till det.
Man vart glad av att se den.
Nya Thriller introt i showen, vart wow!

Men när "Man in the mirror" kom vart det svårt att hålla tårarna borta.
Jag har sen barnsben älskat den låten. Går rätt in i hjärtat. "I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his ways. And no message could have been any clearer. If you wanna make the world a better place. Take a look at yourself and then make a change"
Det påminder så om slutet på minnescermin. Från att innan ha fått en att blunda och njuta 100% och göra en harmonisk, så står den nu för när den sista låten spelades och en enda spott light tändes och fokuserade på den TOMMA micken. Han skulle ha stått där! Sen hur de körde ut kistan. Då slets hjärtat ut bokstavligen.
Så satt där med blandade känslor. Först glädjeruset som kommer med låten, sen går man in i relax och sen kommer minnena.

Men det var värt pengarna på blu ray helt klart!

Men en sak undrar jag. Vad tänkte han när han valde de där svart spetsiga kavajen??
Hoppades spetsa ut ögonen på någon som kom för nära??
Och de där oranga byxorna! Eh....mode fine. Men de ser hemska ut! Mode eller ej. Men att se de slicka hans ben hade jag inget emot. Haha....muma!

Nu återstår bara att se allt extra material.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign pه www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus