Yes, har tänkt läsa den boken ett tag!
Men aldrig blivit av.
Så fanns den på rea för 49 kronor.



För Helena, trettionånting, en ung kvinna som inte är särskilt hårt förankrad i tillvaron, känns familjeliv avlägset. Men så möter hon Paul och bitarna faller på plats. Snabbt blir hon gravid och föder en son. Helenas mamma är en engagerad mormor. Släkten gläds åt det första barnbarnet. Och efter pojken kommer flickan förutsätter alla. Helena blir medveten om att omvärlden är fylld av kvinnor som föder döttrar. Alla utom hon själv, verkar det.

När Helena blir gravid igen, händer något som förändrar familjens liv för alltid. Hennes mamma avlider hastigt. Tragedin gör att Helenas önskan om en dotter växer sig allt starkare. Att mista sin mamma när man själv just håller på att bli en, är kanske livets svåraste utmaning. Helena blir smärtsamt medveten om att hon har alltför få nära kvinnorelationer i sitt liv. En liten flicka kanske skulle kunna fylla tomrummet.

Mitt i kaoset sker något oväntat. Helena hittar sin mammas hemliga dagbok. Sakta inser Helena att hennes mors liv på många sätt är ett mysterium. Vem var hon, denna på ytan lättsamma kvinna? Helenas saknad och svårigheter att finna sig tillrätta i den bitvis tunga modersrollen blandas med en önskan att få veta sanningen. Hon ger sig på jakt efter en svunnen tid. Sökan är både en tröst, en flykt och ett begär att få veta. Men jakten på svar leder in Helena till oväntade insikter. Kanske bör en del frågor förbli obesvarade

Dotter önskas är en roman om mammor och döttrar, men också om pappor, och om kärlek som långtifrån är okomplicerad. Det är en bok om förlust, nyfikenhet och längtan. Längtan efter saker vi kanske aldrig kan få - men just därför så förtvivlat gärna vill ha.

I skärningspunkten mellan litteratur och journalistik uppstår ofta de mest medryckande berättelserna. Dotter önskas befinner sig precis där, jag grips av berättelsen, och jag bryr mig om personerna.
Expressen

Medan jag ändå är inne på lite bussgnäll så Kanske jag ska ta upp  vad som hände i tisdags.

Kanske ska lägga til att jag aldrig gillat att åka buss/tåg/tunnelbanna med barnen.
Tänker att jag åker ifrån barnet, elelr nåt hemskt. Inte först gången det händer iaf....
Man har ju läst om det många ggr i tidningen.

Nåväl, men iband måste man åka buss iaf.
Specilel tnu när man hotar att bryta benet bara man rör sig utanför dörren. Och nästan hela vägen till centrum består av en lååång nedförsbacke/ eller sneda vägar som är i stort behov av upfixning!

Nåväl hopad e på bussen mot centrum efter dagis.
Allt gick bra då.
Men så skulle jag av!

Ja, jag är livrädd av någon av barnen ska bli kvar medan jag åker iväg eller tvärtom. Var bra nära nu.
Har precis blivit lugn av att åka buss och så händer det här.
Nu kommer ag bli en nojjig morsa igen på bussen. "nej mary" , "sitt still" "kom hit", "spring inte runt, ni kan ramla bussen stannar"(ja det sista är för att chaffören ska fatta tat han ökör som en biltjuv).
Nu behöevr jag inte göra det längre då MAry alltid sätter sig längst bak på bussen om det är tomt, eller ett sätte nära mig om det är mycket folk. Medan JOnathan sitter med mig eller bredvid mary vid mycket folk.
KOmmer bli en sån där morsa som konstant säger allt detta non-stop på bussen och irriterar folk på bussen igen.
Men jag är livrädd att de ska ramlaoch slå sig, bli lämnade eller ramla av stolen vi d alla u-vängar chaffören gör.
Inn asatt jag tyst och ebet ihop och visstatt det var bra, att vi kom av i lugna ro utan att bli lämnade.
Men efter dte här komme rjag stressaupp mig redan när vi ser bussen komma. OCh en stressad mamma är en tjattig och irroterande mamma.

Saken är den att Mary som sagt har börjat sätta sig långst bk på bussen. De tider vi åker buss är det nästana lltid halvtomt så då vågar hon. Hon sitter där och sjunger och ler och se jättestolt ut. *sötis*
Medan JOnathn sotter bredvid mig dr barnvagnarna ska vara.
Så ska av.

Trycker på barnvagsnkappen att vi ska av, så att vi få rlängre tid på oss. Notera att bussen endat ebestår av max 1 pers. INgen känner ingen, så ingen pratar me någon.
Mary skuttar ut glad som alltid at få ha åkt buss.
JOnathan ställer sig framför vagne. Men på dessa 10 sekunder som det tog att få tag i honom och flytta honom med tvång och under skrik så att jag kunde komm ner. Så börjar chaffören stänga dörren.
Ursäkta mig, men brukar inte man ha öppet 10 sekunder åt gående folk och barnvagsnfolket får kanske 5 -1 sekunder mer?

KOmmer till trappsteg 1 av t och dörrarna börjar stängas.
Får smått panik, så skriker snältl till "ursäkta" 1 sekunde roc ingen reaktion. Dörrarna fortsätter stängas.
Då får jag verkligen panik. Allt hinenr fara genom mitt huvud i rekordfart.
MAry är ue på hållplatsen, det är en tungttraffierad gata, om hon får panik och springer efter ut mot bilävgen. Vi stannar inte färrn10 minuters gångväg bort förrän nästa station.
Tar i från tårna, och skriker ilsket till "ursäkta" igen.
HAde god lus att skrika nåt elakt, men jag höll i mig.
Jag är int den typen som gör  sådant helt enkelt.
Kom av och hjärtat slog i 110 och jag var panikslagen.
Tänkte på hur dte kunde ha gått.
tänk om hon sprungit ut och ingen hunnit ta tag i henen och hon blivt påkörd.

Ja, jag tänker alltid dte värsta.
Jag drömmer t o m mardrömmar om olika scenarier.
Nu kommer jag vara en nervvrak varje gång jag ska åka buss.

Jag föredra att gå pga denan upplevdelse ovan. Jag vil inte att något ska hända.

Eller har man slutat med det nu?
En undran bara då jag igår efter att ha kört lite styrketräning över hela kroppen samt 30 minuters spining, så började jag min resa hem med bussen. Kan gå i ishakan, men hjag valde att ta bussen som tar 5 minuter istället för att sick sacka över hela väsby för att komma hem efter 40 minuter.

Allt väl meda jag väntade på bussen.
MEn så skule jag va. Vägrade att röa mig mot dörren förrän busschaffören stannade.
HAn tvärnittade, och vid rödljus fick man nästan nacskador, så valde att lungt sitta kvar tills bussen helt stannat.
Går mot dörren. Ett barn springer på precis när jag ska av, fine det gör inget.
Barn är ändå barn. Men etfer kommer morsan och ska lyfta in barnvagnen. Innan jag hunnit kliva av!

Som vuxen borde man väl vet att man släpper av de som ska av inna man börjar trycka sig in i bussen?
Elelr har den lagen slutat  gälla?

Inget att brusa upp sig över egentligen.
Den löjliga saken förtjänar inte all min energi som ilska faktiskt tar, så viftade bort det.
Och konstaterade istället att hon borde lära sig vad som gäller, om inte fö ratt en dag få en rak höger av någon som tröttnat på barnvagnsmaffiafasoner.

Men på buussar verkar speciel saker gälla.....

Hur är vi svenskar egentligen? Om man ska dra det till sin spets:

Svenskarna är konforma och rädda för att sticka ut (läs Jantelagen), politiskt korrekta på ett onyanserat sätt, utseendefixerade, rädda för främlingar och förändringar,  de ser upp till "experter" med en nästan skrattretande tilltro etc. etc. Om jag vill vara elak kan jag fortsätta en bra stund med att tillskriva svenskar negativa attribut men jag får hejda mig eftersom jag själv är svensk.

Konformitet: Kläder, åsikter you name it. Alla ska tycka likadant om allt och man vågar knappt säga sin åsikt om den avviker från mängden.

Säger någon att han/hon tycker att invandringen ska stoppas eller cannabis legaliseras så pang, nedskjuten (verbalt) på studs. I Sverige är en del åsikter förbjudna, se nedan.

Politisk korrekthet (PK): Sverige är det snällaste landet på jorden. Vi ska ta emot alla flyktingar, förbjuda alla droger, alla ska vara jämställda osv. Säger du "negerboll" är du politiskt inkorrekt. AJABAJA! Storebror smäller dig på fingrarna. (Men aga är ju förbjudet, eller?)

Utseendefixering: Svenskar följer gärna det senaste modet oavsett vilket mode det är. Vi är oerhört trendkänsliga om man jämför med många andra länder i Europa. När jag pluggade så gick jag på jympa och då kunde jag studera de svenska tjejernas kläder i jämförelse med tjejerna från Tyskland, Frankrike m.m. Svenskorna hade tajta kläder, de senaste och trendigaste topparna och de snyggaste skorna. Utbytesstudenterna hade fotbollsshorts eller mysbyxor samt en stor t-shirt. Hm.. Dessutom är svenskar väldigt hälsomedvetna, vilket kan vara bra, men också dåligt då det leder till en inre stress att aldrig slarva med mat, träning etc. Kolla danskarna, de mår säkert psykiskt bättre än vad vi svenskar gör.

Auktoritetstilltro: Svensken har en hög auktoritetstilltro och har stort förtroende för Folkhälsoinstitutet, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och alla andra allehanda statliga myndigheter som predikar levnadsvanor. Har en "expert" sagt så så är det så, punkt slut! Fler än tre öl i veckan är jättefarligt och glöm inte dina 4-6 grova brödskivor om dagen..

Främlingsrädsla: Svensken är t.o.m. rädd för grannen så inte konstigt att han är rädd för en person från ett land i Afrika eller Irak. Att sätta sig bredvid någon på bussen när det finns ett annat säte ledigt är en omöjlighet, likaså att småprata eller hälsa på en främling. I tunnelbanan är det djungelns lag om spetsigast armbågar som vinner. Inga "sorry" som i England utan mest lite grymtanden.

Nu har jag raljerat en stund om den typiske svensken och känner mig lite taskig. Mycket av detta stämmer in på mig också men jag är medveten om det och jobbar med mig själv. Hur är en typisk svensk?

"Laura återvänder tillsammans med sin man och deras son Simon till barnhemmet hon växte upp i. Det är nu övergivet, men hon beslutar sig för att rusta upp det och driva det som förr. Deras nya hem och de mystiska omgivningarna väcker Simons fantasi och pojken börjar alltmer dras in i ett universum fylld av fantasifulla sagor och inte helt oskyldiga lekar. Simons värld bekymrar och skrämmer Laura och väcker dunkla och otäcka minnen från hennes egen barndom till liv."



Kanske ska börja med att säga att jag egentlige inte tittar på skräckfilmer.
Men nu vart jag sugen, och karn ville dessutom ha en.
Så blev denna.
Den vart så bra den kunde bli. Men en skräckfilm har egentligen noll egen handling så den kan bara få max 4:a.
Det postiva var att det var spanska! Så man fattade inte så mycket. MAn var tvungen att lägga mycket tid på att läsa undertexten.

Men samtidigt så var det i samma anda som Kidmans "the others".
En bra film utan en massa teknik. Psykologiska rysare är de bästa, tillsammans med en välgjord zombierulle!

Det var en sån där skräckfilm som jag klarar av att se utan att se spöken i hela lägenheten flera månader efteråt.
Vilket jag får av de flesta. Så för min man som verkligen vill ha nåt som skrämmer skiten ur en, så vart det här väldigt lamt. Då brukar jag sitta bakom honom och hålla för öronen. Han sa att det var drama. :-)

Inte ofta man får både skratta, vara rädd, gråta och tycka att en skräckfilm är vacker.
Det är en sån där film man gärna ska se två gånger.
För andra gången kommer man att se filmen på ett annat sätt.

Mer ska jag inte avslöja  om någon kanske vill se den.....

Snart är det dags att köpa nästa present. Nämligen sonen som fyller  3 år den 30 mars.
Och han är inne i en period dår han hoppar mellan dockor oc att kolla på matcho filmer.
JOnathan har en favoritfilm. Nämligen "pirates of the caribean".

Så tänkte att man kanske ska köpa denna då?


Han lever redan på den repade del 1, och den går varm här hemma.
De gillsr som sag fantasyfilmer än så länge. :-)
och dotern har börjat uppskatta mangafilmer. :-)
Japp jag försöker få henne in  bättre spår än disney prinsessor som jag faktiskt börjar tröttna på.
Kollar hon på youtube dagligen på prinsessor så skulle ni också bli trötta. 3 timmar ibland kan man höra samma låt om och om och om igen.......Japp så jag försker vigda ders vyer lite med fantasi, svampbob, manga och andra udda filmer som man kan köpa. I barnfilmer ska slagsmål helt vara uteslutet(vilket det inte är i de mangafilmer jag har, men de är inte för barn heller, utan för vuxna). Tror nidet går bra?
Svar: ja det gör det!
Finns en massa filmer, bara man letar, Ica är ett bra ställe, cdon ett annat.

SÅ inga spiderman,superman som teckat tack. Där går juallt ut på att döda alla ungefär...to much!  Någon slag¨smålscen är oki, men inte hela filme genom.
Me happy!!! :-D

"Vi befinner oss långt in i framtiden och människan har sedan länge flytt jorden i väntan på besked att kunna återvända. Kvar finns bara en flitig liten robot vid namn WALL-E. Ensam har han fortsatt göra det han en gång i tiden byggdes för, nämligen att städa upp och packa ihop skrot. Och efter att ha gjort det varje dag i flera hundra år har han blivit en mästare på sitt jobb!

Men det är ensamt, så när robotsonden EVA plötsligt dyker upp blir WALL-E helt trollbunden. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Vad gör hon på jorden? Svaren får WALL-E då han bestämmer sig för att följa efter EVA på ett oväntat och spännande äventyr genom världsrymden!

Vi befinner oss långt in i framtiden och människan har sedan länge flytt jorden i väntan på besked att kunna återvända. Kvar finns bara en flitig liten robot vid namn WALL-E. Ensam har han fortsatt göra det han en gång i tiden byggdes för, nämligen att städa upp och packa ihop skrot."



Man kan knappast jämföra Narnia med Wall E.
Det är ju helt olika genrer och dessutom till olika åldrar.
Narnia är antaglige tänkt från 7 år och uppåt, Medan Wall-E  antagligen är för alla åldrar bara man har barnasinnet kvar.

Det var som om filmen kom i rätt tid.
Det är så mycket prat om att jorden en dag inte kommer kunnas bebos, och den här handlade om just det. Folk hade flyttat till rymden i väntan på att Jorden ska kunna beboss igen.
Först tänkte jag vilken nörd. Haha
Han var verkligen supernörden, även när han blev kär i Eva.
Man såg nästan den där bilden framför sig av den typiska smala nörden i filmer med stora glassögon, tandställning, byxorna upp i armhållorna och bara tappade talförmågan en tjej tilltalade dem och dräglade lite.  Japp ni fattar......

Men han vart sådär guligt töntig mitt i filmen. Haha
Även om jag i början vart irriterad på hans nördiga sätt.
Och bäst var den där rengöringsroboten som rengjorde skeppet. Haha

Den var en sött film om två rootars kärlek, tänk om jorden utrotas scenario....
En klart underbar film! 
Måste ses!

Negativa jag som var så negativ till denna film mjuknade och blev helt såld.

Alla säger ju att den sifferkombinationen är ett dåligt omen.
Men om man köpt varor och slutsumman blir denna, vad bör man då göra?
Om det man köpt är simdynor, bör man tänka om då?

Min plan.
Jag ska bli vig!
Men jag kanske hade för höga förväntningar, vad vet jag. Men jag vart faktiskt besviken.
Men nog vart det skönt att strretcha ut musklerna! HAde gärna sett mer än solhälsningen, hunden och 4 oliak poser om och om igen.
I 1 timme körde man dessa poser konstant. Men jag kommer att gå flera ggr iaf!

Det var avslappnande(släckte taklampan och tände levande ljus), lugn musik och man vart riktig avslappnad.
Men alla strett var som sagt tråkiga. Men det får man väl bita sig igenom antar jag. Haha

Sen i ilfart till bussen, och hem. Två trötta barn ville hem.
Förbi tvättstugan.
Ser til min fasa att  stänger ner tvättstugan hela dagen imorrn för att fixa bokningsssytemet. Bokar fort en tid under tvätttid 19- 22. Jag är där klockan 20. Tar en påse och får den helt tom efter 45 minuter bara.  Det braiga med att komam in sådär sent är att då har de flesta tvättat färidgt och är i färd med att börja torka. Så imed att fler och fler blev färdiga kund jag ta deras tvättmaskiner. Hade väl 8 maskiner igång toalat samtidigt istället för 3 åt gånggen som var mina.

Jonathan somnade och jag ringde Amgad. MAry började gråta då hon var trött. Sa att alla slg henne och spottade på henne, att mamma var dum, pappa var dum, JOnathan var dum......ja hela listan som alltid kommer upp när hon är sådär trött. Som tur är kommer AMgad och hämtar båda. Jag följer med och hämtar tvättpåse nr 2. Så på 2½ timme hinner jag tvätta upp 2 stora ikea påsar + en madras. Inte illa. Om det ändå kunde gå sädär snabbt flera ggr.

Nu ska jag äta lite. Min första måltid sen mellanmlet vid 15.
Lite thaimat som jag tog från restaurangen i lördags, 2 fullkornsmackor, 1 banan och blåbärssoppa.
Lär nog slinka ner annat onyttigt när man hoppar i badet. mÅste duscha efter gymmet. Då är det snacks timme. Varfr bada och sen äta, när man kan göra båda samtidigt? ;-)

Genus har den senaste tiden lblivit lite av en trend.
Man ska enligt experter följa den.
Jag visste inte ens att den fanns förrän för 2 år sen då de introducerade den på barnens dagis.
Jag är lite feminist, mini-feminist. Står för att alal ska ha lika villkor, men längre än så går jag inte.
Med andra ord följer jag den stora folkmassan på den biten.

Medan Genus diggar jag stort!
Jag blir lika lack varje gågn en mamam elle rpappa säger att flickor inte leker med bilar, och äänu argare blir jag nrär man hör dessa sägea til sian söner.
"Men du ska väl inte leka med den där? Det är en flickleksak!" När de använder dessa ord? Ja antagligen är den rosa eller så ä det en docka eller ngot i den stillen. Blir lika paff varje gång.
Och deras reaktion på mig när jag framförallt ropar ett pojknam på sonen. För att de rycket til och tittar en extragång på sonen. Sen tittar de länge länge.....men inga ord kommer. Då sittr jag oc leker docka med bägge barnen. Sonen som dottern för att i nästa sprinag runt och leka tiger.

Dessa föräldrar som har synen att barn endast ska leka med vissa saker utifrån deas kön förstår jag faktiskt inte.
Dagis poängterar hela tiden att jag inte är det minsta rädd för att spräcka könsrollerna. båda barnen kan ah tofs, ha killkläder, ha tjejiga färger och gärna samtidigt. Men jag har bara fått beröm för den biten! För det kommer att göra barne gott i framtiden. Jag ser barnen som individer och låtr dem leka med det de vill, och itnte vad som förväntas av dem!
 De vet att sonen föredrar tjejerna i sin grupp. De lekr lugnare lekar.
Medan dottern föredrar båda, även om hon helst tyr sig till flickorna då hon har hittat två flickro som också tycker om disney prinsessor och mumin. Ja, kan det bli bättre? Haha



Saken är den att i artikeln om jag kommer lägag upp i slutet,säger han att man ska ta på pojkar kjl och flcikor byxor.
Vilket i sig är fel på ett plan. Det får de som är tveksmam till det hela att slå bakåt!
För det rä ite det det handlar om!
Det handlar om att Flickro är flickor och förväntas vara flickiga och snälla och blida.
De är mjuka och körs över. Att en tjej har jeans är inget konstigt. Det är accepterat av sämhället.
Medan man börjar snacka om att låta sonen gå utanför dörren i kjol så säger flera blankt nej.
Det är fel, dom  komemr bli mobbad, utskrattad mm mm.
Men vems ansvar är dte då tt lär barnen att det är okej. Att dte är okej att vara annorlunda??
Jo föräldrarnas!

Man ska erbjuda barnen att leka med alla leksaker och den aktivitet barnet tycker om ska man uppmuntra!
Här hemma diggar dottern pussel, att måla/rtita, klä ut sig till prinsessa, leka med dockor ocgh lägga lego.Samt leka riddare med sonen och förra oväsen med diverse barninstrument de har.
Sonen älskar att leka med bilar och ställa dem i kö, klä på dockor, leka med dockor och dockvagnar och köra runt dem,
samt at leka riddare och slåss mot monster som han säger. Samt leka med elgitarren de har som l¨åter hemskt.

Ja, de får leka med det de tycker är intressant! Och det blir en kill-leksak elle ren flick leksak bryr jag mig inte om.
Leken formar de människor de blir i framtiden.
Jag vill att mina barn sen när de blir stora ska ta för sig av vad som erbjuds och ta för sig och fråga om inget erbjuds. Viss framfötterna! Jag vill att de ska vara ödmjua och respketera sin medmäniskor.
Med lek skapas detta, med lek skapas de individer de är där lek är som rollspel. De går in i en roll.
Bara titta på barnen. Når de leker med dockor, monster eller rnågot annat så går de in i en roll och rösten ändras på dem, likaså deras beteende.Här hemam har vi inga bestämda lekar.
Vi leker det som faller oss in!



Så låt barnen leka och utforska, även om det innebär att man slänger om de typiska könsrollerna!

1. För det första handlar det om att ha en önskan om att barnen ska få tillgång till allt, att ha den inställningen som förälder från början. Där har vi grunden.

2. Ta dig tid för ditt barn, gå gärna ner i arbetstid om du kan. Sätt barnet i fokus med viljan att ge det hela världen. Då får man ett nyfiket barn som är orädd.

3. Uppmuntra ditt barn att både leka med brandbilar och med dockor, att ha på sig rosa och att ha på sig blått. Ge det många valmöjligheter.

4. Visa att du står för den uppmuntran. Lär ditt barn hur man leker med de olika sakerna, det räcker inte att bara slänga åt dem en ponny eller en traktor. Visa din son hur man leker familj med dockor och visa din dotter hur bilar fungerar. Barn kan tycka att allt är kul - men du måste också visa det och engagera dig som förälder.

5. Visa uppskattning när din son har på sig kjol eller när din dotter klättrar i träd. Barn gör det de får uppskattning för.

6. Stå upp för ditt barn. Låt sonen gå i kjol till dagis. Förr eller senare kommer han att upptäcka att det inte uppskattas av alla. Men då måste du finnas där som förälder och stötta honom i hans val. Av det kommer han att lära sig att stå upp för sig själv och att du som förälder tror på honom.

Men alla dessa förändringar måste inte göras över en natt.
- Man gör så gott man kan som förälder, säger Ingemar. Det är bättre att ta ett steg i rätt riktning än att inte ta något alls. Varje liten dörr som inte stängs är värd otroligt mycket.