Barnen går nu deltid på dagis då jag sagt upp mig.  Så som de flesta andra deltidsbarn, går de tisdagar - torsdagar mellan 9 - 14. Kl 14 har de mellis. Glömde totalt bort tiden när jag satt och bloggade. Så kom tio över två istället.
Då satt alla barn snällt och åt sin mellis. Marys och Jonathan självklart också.
Sprang först in till Mary, satte mig ner och pratade en stund medan hoon brede sin macka, la en ostskiva på mackan och slängde upp en paprika bit på den också. Allt gjorde hon i lugna ro, för att sedan skicka tallriken vidare utan att fröken ens behövde säga till. Jag vart så imponerad. Vilkenn pli det var på barnen. Alal satt lungt och åt, inget skrik, utan lungt prat.

Jag vart så stolt över min stora tjej. Hon kunde fixa sin macka själv! Och stoltheten sen i hennes ansikte. :-)
Gjorde ont i mammahjärtat av stolthet.