Som om inte det vore nog, gjorde jag mer i sann Nano anda. Gjorde dessutom research. Vart inte klar, men kom bra långt. 

Jämför man det mot nu i helgen så är det jobb som gäller. 

 

Ibland får man riktigt pratglada kunder. Man pratar om allt mellan himmel och jord. Den här gången var det tax free och deras priser på skönhetesprodukter, förr VS nu. Fick då tipset om att testa hudvårdsmärket Exuviance. Kör själv med Kanebo Sensai, också ett lite dyrare märke. Någon som testat den?

Det började med selfies, sen kom groupies. I somras dök tydligen Swelfies up. Vad en Swelfie är? Det är en selfie + badkläder = swelfie. Är själv inte någon selfie galning. Möjligvis har någon bild dykt upp på facebook som nyklippt, men annars är de sällsynta. :-)

 

 

 

Ibland snubblar man över en bok bara sådär, med den här boken var det så. Var på flygplatsen (vilket försej inte är ovanligt, då jag jobbar på en)och i väntan på ett försenat flyg sprang jag in i en kiosk. Kollar alltid vilka böcker de har av gammal vana, och valde en bok efter lite om och men. Det blev boken ”Saker min son behöver veta om världen” av Fredrik backman. En ganska kort bok som har en lättsam ton. Blev många skratt genom boken, och några igenkännande saker. Boken vänder sig framförallt till andra föräldrar. Vet allvarligt talat inte om jag skulle ha läst den om inte jag inte vore mamma. Saker som vad som hände med den sjungande giraffen, eller när barnet äntligen somnat och man är livrädd för att göra minsta ljud. Ja sådana saker.

 

Att som ensamstående få ekonomin att fungera är ett evigt trollande med knäna.
Speciellt nu när man varannan månad får en okej lönoch nästa en lön som knappt täcker alla kostnader. Så de månader man jobbar mycket måste man spara för att kunna täcka nästa månads utgifter. Då är det hyra, mat, el och bredband. Resten är lyx i vårt hushåll. Att faktiskt få  gå till tandläkaren vore en dröm för mig då två tänder strullar. Men vem har råd med sådan lyx? Säger som många säger, tandvården borde  även den räknas som vård och ha ett maxtak!

När man ska hinna köpa kläder, gå till badhuset med barnen går inte med de föutsättningarna.
Vore toppen om man kunde gå från extra jobb till ett fast schema. Då skulle jag iaf ha en timlön som jag kudne leva på och samtidigt ha lyxen att lägga undan pengar. Men en dag hoppas jag det blir verkligehet. För barnen behöver cyklar, de behöver kläder, jag behöver kläder mm. Man vill slippa känna den där klumpen av oro i magen. Men snart så kanske jag får ett svar på ansökningen och ett positivt sådant.

 

"När jag var ung..." tänkte jag först börja med, men det fick med att låta som värsta fossilen.
Nej, men i tonåren brukade jag skriva brev till andra personer, både inom Sverige och utomlands. Jag älskade det, att skriva och motta brev. Få lära känna nya kulturer. Lära känna nya människor.

Sagt och gjort, så skaffade jag nya brevvänner igen efter många års paus. Håller på att skriva några brev och och väntar på några svar i nuläget. Eftersom jag gillar att lära känna nya kulturer, och är ganska bunden till hemmet fortfarande för att roa mig så får man anpassa sig lite. Där kom breven in. Måste erkänna att jag få lite skrivkramp, men man lär komma över det. :-)

Den senaste tiden har jag jobbat jobbat och jobbat.
Varit ledig en dag och jobbat. Inga två dagars ledigheter här inte.
Med det så har jag försökt göra det nödvändigaste, hemma och lite till.

Vilket var dumt. För en morgon kom jag inte upp ur sängen igen. Var så trött att jag knappt orkade göra middag på kvällen efter att ha gjort inget under hela dagen.

Så lärdomen av det hela?
Har man en gång fått utmattningssyndrom, så får man akta sig hela livet.
Jag fick slut på energi för att jag körde på och inte kände efter hur mycket jag orkade.

Så nu ska jag ständigt värdera allt jag gör.
Jobbar jag 12 timmar ska jag INTE komma hem och diska, göra läxor med barnen, laga mat, sen börja städa och tvätta och något annat. Endast läxor, mat och disk. Sen får jag tvinga mig själv att sätta mig i soffan! Bokstavligen tvinga trotts att det kliar i fingrarna att fortsätta. Kommer bli en utmaning. Men det är det eller krascha ännu en gång. Då är valet inte så svårt längre. För där jag var vill jag inte vara igen.

Hur lång tid ska det ta att lära en gammal hund att sitta?!

Jag har hållit på att fixa och trixa hemma lite för länge. Energin, tiden och pengar trytter.
Ideer har jag, men sen gäller det att hitta det där perfekta också. 

Exempel på detta är ljussmycket som jag letat till och från under två år. Ville en krona med bling bling på i en viss storlek. Hade turen att jag råkade snubbla över en i en affär. Riktigt nöjd är jag. Nu saknas bara de andra 100 sakerna som behöver göras för att göra det fullständigt så som jag vill ha det här hemma.

 

Brukar de få gånger jag tar mig in till Stockholm, alltid springa in till Lush.
Gillar deras varor som jag tyvärr köper alltför sällan. Inte nog med att de luktar guddomligt gott, de är gjorda på naturliga råvaror och dessutom inte testade på djur. Förra besöket var tyvärr alltför kort, då sonen tyckte det luktade för starkt därinne. Men fick med mig en deras nagelbandskräm lemony flutter. Ja, den luktar citron. Jag har nog aldrig haft så mjuka nagelband eller händer som när jag använder denna kräm. 

 

 

I vanliga fall brukar jag springa förbi flinghyllan på coop, då jag köper en månadsrason på lidl. Barnen har gillat lidl's märke och gör det fortfarande. Men idag sprang jag in på coop och för att köpa just flingor och laktosfri mjölk. Så snubblade jag över en sort de tidigare inte haft inne, Coops egna flingor Kuliga. Bara doften var underbar, annars brukar det inte lukta något eller kemikalier. Den fick toppbetyg av barnen. De goaste chockladflingorna de ätit. Luktade lite smått av nutella, vilket aldrig är fel. 

 

 

Igår skrev jag om min laktosfria glass, märket heter Djurgårds Glace. Närproducerad glass som tillverkas i Sverige. En halvliter kostar 50 lappen. Men värt varenda krona. Äkta belgisk chockladglass som smälter i munnen(matorgasm), sen har de vanlilj och jordgubb för oss laktoser. De säljer även glass för er som håller på med LCHF.

Är riktigt sugen på att köpa deras kokosglass, med risk för att få ont i magen. Men kokosglass?? Låter hur spännande som helst ju. :-)

 

Läste tidningen för ett tag sen och artikeln om laktosfritt kom upp i tidningen. Tydligen är det en kassako som media skrev, och jag förstår varför det blivit så. Är själv laktosintolerant. Inget jag gått till läkaren för att få konstanterat, utan under hela ungdomen led jag av magsmärtor, diarre och mådde bokstavligen skit. Drack mycket mjölk, ost, yoghurt till kvällsmål/frukost och alla de andra produkterna. Det var inte förrän jag vart 20 som jag började reflektera över varför jag hade konstant dålig mage. Hade inte haft normal skit sen högstadiet. Så illa var det. Sen vart dottern sjuk, och barnläkaren sa: "när man varit sjuk, speciellt en längre tid blir tarmarna extra känsliga mot laktos. Då är det bra att utesluta mjölk, eller köra laktosfritt." Jag körde självklart laktosfri ersättningsmjölk, en VÄLDIGT dyr historia. Att man behöver specialbeställa varan på apoteket säger sitt klara språk, eller det behövde man åtminstone göra då 2005. Vet inte hur det är nu.

Jag testade efter att dottern fått återgå till vanlig ersättning efter ett tag, att själv ta bort mjölk ur min diet och upptäckte att laktos finns in mycket. Helt plötsligt kunde jag inte köpa färdiga såser, köpa vanlig mjölk, eller äta min favorit mjölkchocklad. Var nog mjölken och chockladen som vart svårst då. Tog väl ca 2 månader och för första gången på flera år hade jag inte uppsvullen mage eller diarre dagligen. Vilken befielse. Men arlas mjölk då smakade som mjölk med sockerlag och en gång i månaden fuskade jag, drack 1 liter på en dag. Det var ju sååå gott! Men magen blev dålig på en gång, och dagar efter spenderade man på toaletten eller gick aldrig någonstans där toaletten var för långt borta. När det var konstanterat efter 1 år på mjölkfri diet att magen helt plötsligt mådde bra, så fördjupade jag mig. Jag vägrade att gå till läkaren och få en slang uppkörd i rövhållet som jag fick förslag om, för att få det på papper.

 

Man kan äta fil, ost, gräddfil, creme fraiche och mörk chocklad om man har en normal överkänslighet. När det var återinfört och magen fortfarande mådde bra, så prövade jag med ett glass mjölk. Gud vad jag saknade sött chocklad, och o'boy med arlas då laktosmjölk smakade inte gott, och att äta mjölkchocklad var inte värt smärtorna. Till min lycka klarade min mage av ett glass vanlig mjölk, och kunde dricka o'boy.

Idag vet jag precis vad min mage klarar av och inte. Men ibland blir saknaden efter mjölkchocklad för stor och jag trycker i mig en marabou apelsin eller plopp. Det innebär att jag måste avstå all mjök några dagar efter, och hålla mig inne i två dagar. Så det kräver lite planering. Men gud vad jag njuter när jag äter den chockladen.
Den dagen något geni uppfinner laktosfri mjölkchocklad kommer de ha mig som stamkund. :-)
Precis som jag har efterlyst laktosfri glass ett tag, sen i somras hittade jag ett märkte som faktiskt hade det till ett pris på 50 kronor. Men det är klart värt det! Jag kan äta gräddglass!!! Obetalbart!

Sen finns det självklart de som köper laktosfritt allt helt i onödan. Man ska nog pröva sig fram. Alla är olika känsliga, några t o m mjölkallergiker. Men det är något helt annat. Man behöver inte laktosfritt i allt.
Var på läger i somras och jag hade sagt till om laktosfri diet. De köpte laktisfri mjölk, fil, yoghurt. Kanske får vara mer specifik nästa gång. :-)

Inte jag iaf. Jag gjorde min egen undersökning, a la dottern style.
Medan jag satt och väntade  i torsdags mellan dotterns avklarade utvecklingssamtal (och vad stolt man vart sen efter bägge. Kände mig som en tupp) och sonens som var en timme framåt, så slog dottern på den där klassiska tavlan med bokstäver på. Japp de har en sådan ute i "korridoren" på barnens skola. Det var bara att konstantera, jag såg sämre med vänster öga. Ganska rejält också. De två sista raderna var ett gissande. Jag ser en krumelurig bokstav, måste var ett s....eller???

Men det visste jag ju redan, kom inte ihåg vilket öga det var som bråkade bara. Var ändå ett tag sen jag var hos optikern. Kanske borde gå igen, de rekommenderar ändå återkommande besök.

Surfade runt lite på en hemsida i veckan och hittade ett passande stycke text.

 

 

Natten innan jag läste texten så hade jag haft en hemsk mardröm. De senaste åren har mardrömmarna varit intensiva, men under utbrändheten så var de mer verkliga. Kunde vakna av att jag skrek, svettig som om jag tagit en dusch, Hjärtat som rusade. Många nätter då man flög upp i panik och knappt visste hur man skulle kunna lugna ner sig. Nu var det ett bra tag sen som man var där, men förra veckan hände det.

Jag är på ett sommarställe och hälsar på en bekant, även yttligt bekanta är där. Men alla är lika vänskapliga till varandra. Vi bestämmer oss för att barnen kan vara uppe i huset och kolla film medan vi vuxna går och bastar och sen tar oss ett kvällsdopp. De andra har druckit vin/öl under dagen och är lätt salongsberusade. Själv hade jag bara tagit ett halvt glass vin till maten och sen övergått till vatten. Det blev sent och solen håller på att gå ner. Glädjen, skratten och skämten haglar. Så springer vi alla nedför bryggan, sist ner i är en mes. Jag är en av de första som hoppar i. (skulle aldrig hända, badkruka om det är kallt i vattnet), kommer under ytan som man ska. Men ska ska jag upp och jag simmar och och försöker ta mig upp, men jag kommer ingenstans. Jag känner paniken, jag ser de andras ben sprattla under vattenytan och lyckas greppa tag i ett ben. Försöker sparka mig upp mer, men benen har domnat och jag känner hur jag sjunker allt längre ner. En av dem i sällskapet ser ner i vattnet ser mig under vattnet. Jag har knappt någon luft kvar längre. Jag dras upp och jag drar efter andan. Där vaknade jag, flög upp och vaknade sittandes helt anfådd som om jag knappt kan andas.Sitter bra länge och kämpar med andningen, svettas som en stucken gris. 

Någon som är bra på drömtydning??

Något jag lärt mig genom att helt krascha är att alla måsten inte är måsten. Ibland måste man få sig en ordentlig smäll för att inse det. Man hör det överallt, flera sa till mig att jag inte måste dammsuga 1 gång om dagen. Men lyssnade jag? Nej, för det var viktigt då jag blir stressad av sand/grus under fötterna när jag är inomhus.

 

PRIORITERA
Innan såg jag ALLA hushållsarbeten som måsten, barnen skulle badas varje kväll med hårinpackning/balsam och oljebehandling, läxorna (självklart fortfarande). Allt skulle vara på topprestige. Ansökningarna kanske inte vart toppen då jag satt vid midnatt och sökte jobb efter att ha nattat barnen. Idag söker jag färre jobb, kvalitet framför kvantitet! Innnan var det antal ansökningar som avgjorde, kände den hetsen från arbetsförmedlingen. 
Saken är den att det bara finns några måsten: jobb/studier/jobbsökande/praktik, mat på bordet, handla, hygienen och har man barn så är det att de kommer till skolan/gör läxorna/sköter hygienen/umgänge. 

Resten är bonusar som är BRA om man gör, inga måsten!

 

LISTOR
Idag vet jag bättre. Okej jag får göra listor för hela veckan. Sen skriva i så att det blir rätt mängd som inte leder till stess. Sen får man kryssa av allteftersom. När man sen ligger där på kvälllen och ser vad man gjort, så måste man lära sig att klappa sig på axeln och berömma sig själv. Fan vad jag är bra!
Annars kommer man jaga uppgifterna för att framstå som en superkvinna.

Sen räcker det att dammsuga på fredagar, och borsta bort maten med en soppkvast efter maten efter middagarna. Avse en dag för tvätt när man tvättar och göra lättare sysslor dom dagarna. Inga större projekt alltså. En sak i taget! Om man nu ska träna varje dag, kör korta pass , eller välj en dag att träna, men då ska man inte stressa med annat hemma. För inse fakta, kör man 200% hela dagen så kan man inte somna så fort man är klar med alla saker. Kroppen behöver varva ner också.

 

Ibland är verkligheten sådan att ALLT verkligen kommer på en gång, då är det bara att bita ihop de perioderna. Skriv ner allt sin ska göras, och bocka av igen. Då ser man allt som görs. Underskatta inte det visuella. Dessa perioder brukar inte vara för evigt!

 

Något jag också fick veta, eftersom man ser sig som ganska misslyckad när man inte lyckas göra alla 40 saker på en dag (omöjligt) är vikten av att på morgonen mer eller mindre hjärntvätta sig själv. 
När man står där framför spegegeln med håret åt alla håll, sömndrucken och inte vill annat än krypa tillbaka till sängen så ska man börja hjärntvätten: "Godmorgon, vilken underbar morgon! Idag kommer bli en fantastisk morgon!" 

 

Okej erkänner jag jobbar fortfarande på hjärntvätten, men jag har lärt mig att prioritera och bocka av.Kanske får skriva en lapp på spegeln för attt påminna mig själv om alla underbara morgnar. 
För logiken är enkel. Står du framför spegeln och stirrar livlöst på din egen spegelbild med en uppgiven syn och tänker: "öhhhh gud vad jag ser ut! Jag vill INTEEEEE!!!" Klart som fan att stegen kommer vara tunga på morgonen!