Lagom till alla hjärtans dag hade de fått uppgiften att skriva på ett hjärta, vad kärlek är.

Och dottern är inget undantag. I söndags testade hon min bröllopskläning. Och kände sig så fin, så fin....♥

Den frågan fick jag förra veckan. Killen skulle ut i en tröja han spillt frukost på, håret åt alla håll och byxor där även frukosten hamnat.
"Kom hit. Sådär kan du inte gå ut. Folk tror att det är ett troll som är ute och går."
Tyckte sonen var kul, och började skratta och berätta historier om hur han skrämde folk och stampade på dem. Men han bytte glatt om, och lätt sig borstas. Sen när han var färdig så frågade han med ett leende.

"Mamma är jag fin nu?"
Självklart mitt hjärta. ♥ Du är alltid fin.

Trodde allvarligt talat att barnen skulle strypa mig när jag införde nya regler för data användadet. De har bråkat mycket kring det. Jag har sagt ett spel var, sen byter ni. Tror ni de lyssnat? Nej, precis.
Så nu i veckan blev det nya regler. 30 minuter ensam, vid datorn varje dag om de sköt skolan/dagis. Mobilen sätts på ringning och sen byter de. OCH INGET KNORRANDE!!! Det gick för lätt! Jag går nästan och väntar på baksaget, när kommer det? Haha

Men det är skönt att de faktiskt lyssnar.

"Sov nu, ni har lady (mitt gamla gossedjur som liten = en enorm collie hund) som är världens bästa vakthund, drömfångaren fångar upp mardrömmarna och ett kors som håller vampyrerna borta. Så ni är trygga. Sov nu."

Den sista kommentaren orsakade en skrattattack från barnen, men de blundade iaf. Mina gullungar, sen att mary kommit upp med håret åt alla möjliga håll sådär hundraelva gånger är en annan sak.

Men man lär sig något varje dag. Förra veckan vart vi till läkaren med dottern. Hon hade fått en kula stor som en vinddruva på axeln. Läkaren konstaterade en muskelknut. Så nu har vi masserat in axlarna med någon spray för att lösa upp knuten. Läkaren, rekommenderade alvedon. Men vi körde på sprayen istället. Det har hjälpt lite, och hoppas att det hjälper helt. Synd att en sju-åring ska behöva gå och ha ont.

Vad folk än tycks tro så är val av ord viktigt. Detta gäller både barn och vuxna. Beroende på hur man uttrycker sig så kan man såra, eller vara rak, men vissa respekt.

Så har jag valt att se det iaf, och det stämmer också. När hon började första klass och satt med sina första läsbok framför sig såg hon helt lost ut. Allt hon såg var en massa ord och bokstäver. Man såg verkligen hur hon kämpade, hon grät och visste inte riktigt HUR hon skulle knäcka läskoden. Hon kunde inte bokstäverna och då är det lite svårt att försöka läsa. Men nu efter några månader i skolan, sitter det där. Hon fick en lättare bok med bokstäver att lära sig och enkla ord att lära sig. Enklare meningar ska vi inte glömma. Första veckan var det: bara ord och fyra bokstäver. Och förra veckan var det fyra bokstäver till och 16 ord och 2 korta meningar i form av "Max är i ett hus" och "max är i en koja (koja följt av en bild på en koja).

Nu har hon fått hela 6 sidor, istället för endast 2! Det tyder på att hon lär sig mer och mer, och varje vecka får hon bra kommentarer av läraren i häftet som både hon och jag fyller i hur läxan går. Hon har fått en stjäna varje vecka hittills och hon behöver bara se orden som Max, moa, Mini, Isis (karaktärerna i läsboken), är, en, ett, i, på, du, jag, vi och säger dem utan att tveka. Hon har lärt sig dem. Idag tog läxan lite längre tid, men det berodde på att jag bad henne skriva ner orden hon haft i läxa veckorna innan, valde lite på måfå. Hon kunde de flesta orden. Men då ord med X kom in idag så vart det lite svårare. Hon visste inte hur hon skulle skriva sol längre, eller sax. Det låter trots allt som likadant i början och slutet av ordet sax. Det slutar nämligen med ljudningen s, och börjar med s. Men det är inget s i slutet bara. Kan vara förvirrande för vilket barn som helst.

Jag kanske kör lite hårdare med henne, då hon kan ljuda varenda bokstav i orden ur boken nu så brukar jag  försöka be henne skriva alla ord efter att hon läst dem. Första dagarna får hon titta i boken och skriva av. Sen efter några dagar brukar jag låta henne försöka skriva utan att titta. Då har vissa ord fastnat. Idag fick jag höra. "Men mamma, jag ska lära mig att läsa, inte skriva!" Eh ja, men det underlättar om man hör, gör och ser för att underlätta inlärningen. Speciellt för barn med generell språkstörning, underlättar det med dessa. Så med tanke på att de ska skriva nu egentligen också, så är det en snålskjuts kan man säga när hon väl  får komma in på det också. Men när hon väl kommer ditt, är hon redan en bit på vägen.

Som sagt, 6 sidor, och tvekade vid vissa ord. Men hon suger åt sig som en svamp av all ny kunskap. Man ser att hon verkligen VILL lära sig. På detta har de dessutom en engelska läxa, att lära sig fyra djur på engelska. Pig, horse, cow och Chicken. Pig och chicken sitter redan efter två dagar.

Igår började dottern i första klass. Hon var nervös som alla andra i klassen. Och blyg som hon är så hamnade hon LÄNGST fram. Inte kanske det bästa, elller det kanske är det?! I dont know. Återstår att se om hon blir mer framåt eller inte. Läraren kan iaf ha bättre koll så att hon inte svävar bort någonannanstans. :-)

Igår skulle hon INTE ha på sig sina nya kläder, trotts att jag förklarade att alla kommer ha det. Anledning: alla skulle glo på henne. Hon skulle INTE cykla till skolan, varför vet jag inte. Hon vaknade på morgonen och helt plötsligt var ALLT oki. Vad hände?

Nåja, skoldagen gick bra. Schema delades ut, böcker inom matte och engelska, de fick egna färgpennor att ha i sin bänk. Ni vet de där vi hade i skolan, och ingen låda längst väggen och ett kontorsbord som många skolor kör med nuförtiden. Stolt tjej. Självklart ett nytt klassrum. Nu i färgerna rött, istället för lila som hon hade i förskoleklassen. Kom och hämtade henne och hon ville inte hem. Vissade mig stolt allt hon fått. Egna färgpennor hade alla elever fått, och en läsbok och en räknebok. Dessutom två nya elever. Vet inte om klassen e full än. Men får se.

Skoldagen gickbra, vi kom i tid. Jag behövde inte tjatta alltför mycket på barnen. Men kom på ming själv med att jag borde vara mer pedagogisk egentligen med tanke på dotterns diagnos.
"hoppa i kläderna då!" ja, jag är frustrerad då de står vid dörren i endast byxor, strumpr och tröja.
"Men jag e JU klädd"
Ja det är hon. Men hon förstår ju inte. Det e inte hennes fel. Jag som ttrycker mig fel.
"Jackan, skorna?"
"just ja."

Ja, borde verkligen lära mig. Men VAR är materialet jag beställde ang det?? Gått över en vecka nu från att jag beställde. Ja, jag är otålig. Men jag behöver kunskap, så att jag vet hur jag ska agera, vad jag ska tänka på.  Ja, helt enkelt lite redskap.

Enda jobbiga. Lillebror är INTE glad att gå upp, han ska ju inte till dagis, varför ska han behöva gå upp för??? Ja hårt liv, men lämnar inte en fem åring ensam hemma medan jag dumpar av dottern på skolan.

Igår när jag försökte läsa godnattsaga för dem, gick det ingen vidare.
Har fått nåt supervirus, någon jobbig förkylning. Hostar konstant, snorar och snyter mig hela tiden. Hes, och höll på att tappa rösten i lördags. Fick verkligen pressa fram rösten med tvång för att prata i helgen.

Men så igår, satt och läste en godnattsaga.
"Ungen gick fån od ill od..." lätt det. Rätt skulle vara "kungen gick frånbod till bod." Efter några rader var jag tvungen att fråga om de förstod vad jag sa eller inte. Men det gjorde de tydligen. Och det var väl tur det. Orkade läsa 1 sida trotts den ständiga hostan, och drickandet för att underlätta hostan. Efter en sida vart det en mening, flera djupa andetag. En rad till och andningpaus igen. Lät som om jag var kopplad till någon andningsmaskin.
Efter 2 sidor fick jag säga att jag inte klarade mer. Jonathan hade då somnat, men Mary var fortfarande vaknen.
"Mamma, det gör inget. Du kan läsa mer imorgon."
Tur man har förstående barn iaf.

Från att ha haft en tuff tjej som varit tempramentsfull, men ändå glad och spexig för det mesta. Så svängde det några veckor efter att hon blev sex år. Här i vårt hus dricker vi inte o'boy på vardagarna. Hon säger att hon vill ha o'boy och jag säger nej och förklarar varför. Då släpper helvetet loss. Humören vänder på två röda. Hon skriker ilsket till "JAG SKA HAAAAAAAA!!!!!!!!". Ännu ett nej, och hon slänger sig över en. Försöker slå och bitas. Går man därifrån kommer hon efter och slår och sparkar allt vad hon orkar. För att hon inte ska göra en illa, så håller jag i henne till hennes utbrott lugnat ner sig. För hon går inte undan, utan ger sig på källan för sin ilska. Sen kommer tårarna, och sen  vill hon inte annat än kramas. Så ser många dagar ut i veckan. En berg och dalbana. "Mamma,  det e jobbigt att vara sex år." Ja, det är det tydligen.

För två veckor sen vart jag till frisören med barnen. VAr tänkkt att jag också skulle klipap mig, men det får skjutas upp en månad.Nu vet jag garanterat vilken fisyr jag vill ha. Visste jag inte då. Nåt nytt.
Kommer bli fint tror jag. Eller är ganska så säker på det.

Men Mary fick välja frisyr själv. Dte enda jag inte villeha på henne var en rak lugg. Den hamnar ju i ögonen så for den växer 1 cm och då måste man ditt igen. Så en sneddlugg, sen fick hon välja längden på sitt hår. Hon ville ha kort som sin kusin och två tjejer på dagis. Hon fick sitta själv med frisören och småprata. MEn hon satt där med ett leende. Är inte första gången hon klipper sig där så hon tycker dte är kul.

Jonathan har däremot somnat varje gång vi droppat in. Så nu bokade jag en tid för att få han klippt. Hans hår var till halva ryggen. INget fel i det. Men det var risigare än risigt. Så letade upp bilder på barn i max 10 års åldern med stylat långt hår på google. Och han fick välja en frisyr därifrån sen.

Men det gick bra. De hade skaffat en bilstol till barn att sitta i. Där satt han med sitt klassiska nervösa leende och såg glad ut. Ni som känner han vet vilket det är. Han är lika sött varje gång.
Men nöjd vart han iaf med håret.

De gick ich ske ikapp där hos frisören.
Mary kom springande efter att hon klippt sig, och vissade stolt upp sig. Med världens största leende.
Med rosa färg i håret och glitter. Stoltare tjej fick man leta efter.

Killen valde gröngärg och fick äen välja e hårfärg han ville köpa hem. Blev orange. Så vi gick nöjda hem.
Just ja, jag köpte hem en conditoner också, så jag ska få ordning på deras burr till hår.

 

Dagen därpå skulle de till dagis, behövr jag säga att Mary sprang till dagis och visade upp sig?

Igår fyllde min lill-kille 4 år!
Han börjar bli stor, åldersmässigt då.
För klädmässigt har han samma storlek som när han var 2 - 3 år.