Trodde aldrig jag skulle skriva det här, men jag har fått ett arbete!
Förvisso extra, men ett steg mot rätt riktning.
Så som jag har längtat. En liten början, som hoppas leda till en heltidstjänst.
Med det finns det bara möjligheter. Inget kan få ner mig från mitt rosa moln just nu.

Det finns tre ord som är mer eller mindre avgörande när man sitter på en intervju. Rätt klädsel är avgörande, men bortsett från det, så finns det de tre.

 

• Ord
• Tonläge
• Kroppsspråket

Så känns det ibland, man söker jobb efter jobb och ringer runt och sen kommer någon nöt och kläcker ur sig. "Hur svårt kan det vara att få ett arbete. Det är väl bara att skicka iväg några ansökingar?!" Bildens svar ligger bra nära till hands då.

Eller jag hoppas på att det iaf är så. En arbetsgivare har fått upp ögonen för mig, och hoppas att det intresset håller i sig. Idag skickade jag iväg ett löneanspråk, som de begärde. Nu vill jag komma vidare till nästa steg. Så håll nu tummar och tår och allt som går att hålla. ;-P

Efter mycket om och men så beslutade jag mig för att ta en coach. Jag behöver ett arbete NU!
Sagt och gjort så lämnade jag in papper förra veckan och idag vart jag på första besöket hos coachen. Funkar inte det här för att få ett arbete, så vet jag inte vad som ska hjälpa. Känns som om man står och stampar på samma fläck och det har aldrig varit positivt som arbetssökande.

Men det gick bra. Vi gick igenom min nuvarande situation, vad jag vill ha ut av livet mm. Just ja, vad jag måste göra för att nå ditt.Mina punkter var tydliga.

 

• Jag vill ha ett arbete så att jag kan bli självförsörjande.
• jag vill inreda lägenheten. Måla om, köpa möbler som matchar MIN still.
• Jag vill få en bra grund för mig och barnen.
• Jag vill börja betala av skulder jag har.
• Jag vill ut och resa med barnen.

• Jag vill bli lycklig.

 

Ska börja med att tillägga en sak, som varken jag eller någon annan jag pratat med bilr klok på. Reglerna kring barnomsorg för oss arbetssökande personer. Har man ett barn på förskolan/dagis så har man rätt till 15 timmar/ vecka. Visst det kanske låter ganska mycket. Men dela upp det på fem dagar och vips har du 3 timmar per dag eller 3 dagar då du får ha 5 timmar. Det sista är ett bättre altenativ för alla. Barnet får en större sammanhörighet i gruppen och en själv som förälder slipper halvspringa hem för att hinna med så mycket som möjligt under den korta tid det blir om man har 3 timmar (och tar man bort restoden mellan dagis och hem som ser olika ut för alla så har du helt plötsligt mindre tid än så). Men för mig så såg det ut följande.

Måndag: Hann inet söka jobb. Sonen var hemma.
Tisdag: Hann söka jobb mellan 9:30 till 13:30 (transportan sträckan inräknad). Innan åt jag luch och frukost då också, MEN för att spara tid så slutade jag äta båda. Det tog för mycket av min tid = en tröttare jag.
Onsdag: Samma veva.

Torsdag: Mer jobbsökande.

Fredag: Inget jobbsökande, då sonen är hemma.
Helgen samma sak.

Så till min nutid. Just det jag nämde innan, stressen gör sig påmind. Man lämnar 8:15. Kommmer hem och äter frukost. Eller vänta jag har slutat äta frukost/lunch för att det tar tid som jag behöver till sökandet. Sen letar man upp jobb. Spar 5 jobb som ska sökas. Klockan har nu blivit 10:30. (jag måste sortera bort jobb som innebär helger/kvällar och börjar innan 8 och slutar efter 16. Så många ryker efter att ha läst dem efter dessa måt). Börjar skriva ansökan. Har 10 minuter /personligt brev att skriva. Annars hinner jag inte dessa 5. Breven kanske inte når värlsklass, men jag får iväg ansökningar. Pga tiden måste jag tänka kvantitet, framför kvalitet tyvärr. Kanske 11:30 hoppar jag i skorna, drar på mg jackan. Hinner inte kissa....och springer ner till skolan och hämtar sonen. Sen hem igen. 12 ca är vi hemma. Vi umgås lite, kl 12:30/13/13:30 är det dags att gå och hämta barn två från skolan. Hem, äter melis, gör läxan och fixar med annat. Middag, barnen har ibland kompisar däremellan hemma. Sen vid 6 slängs kompisar ut/barnen kommer hem. Deska bada/äta kvällsmål, plocka fram kläder till nästa dag, är det läxförhör dagen efter är det ett sista förhör att det sitter, borsta tänder och hår. Sen natta barnen. Upp.....slänga sopporna, äta något själv, blogga och sen somnar jag med musik ö öronen. För uppvriden och stressad ka jag inte somna av total tystnad.

Som sagt ingen förstår HUR man ska hinna lägga ner 8 timmar om dagen på att söka jobb, om man endast får 3½ av skolan.. Kan någon förklara hur det går ihop???Har försökt skicka ansökningar när barnen är runt en, men det tar 2 timmar att skicka ETT brev. Så har nu ansökt om fritids till sonen med för särskilda skäl. Dottern får det redan för sin språkstörnings skull. Så nu lägger jag mitt hopp till det. Hinner inte söka. Ibland får jag låta bli att söka för att jag kanske har en läxa från coachen som kräver min tid, eller ett möte hos ams. Så kanske inte är så konstigt att ensamstående är överrepresenterade bland arbetssökande???


Sen till nästa punkt av arbetssökandet. Dessa externa länkar som visa företag har i sina ansökningar. OKej, det finns de som tar 10 till 15 minuter bara att fylla i sidan, vilket är okej. MEN sen finns de de sidorna som i genomsnitt minst tar 40 minuter att fylla i för ETT jobb. Man ska fylla i CV från scratch, skriva ett brev för just dte jobbet, skriva meriter från scratch. Allt det tar tid som man kan lägga på annat. Varför kan man inte bifoga in det färdiga cv:et på deras sida. Det spar tid för alla. Jag slipper sitta totalt 1½ timme maximalt med det där enda jobbet för att de kräver att man skriver i alla jobb man haft från dag ett med exakt årtal, och beskrva det. Har man fler ansökningar med externa länkar, så hinner man bara med en! Vad tror ni jag gör som endast har dessa 3 timmar totalt?? Just det, jag skiter i att söka dessa jobb. Jag hinner inte skriva till dem. Jag kan inte vara ensam om dessa dilemman?? Så nu har jag ventilerat om två naktdelar om att vara mamma och arbetssökande.

Självklart kan det användas i andra sammanhang. Men nu utgår jag från arbetssökandet. Självförtoendet har fått sig en rejäl törn och man måste upp igen.