Jag har väntat hur länge som helst på den tiden.
I september kan det ha varit som jag gick till BVC och mätte Jonathan.
Det var iaf vad jag sa till bvc tanten att jag ville göra. :-)
Bad henne i samma veva att ta en titt på Jonathans fötter som sjunker inåt när han går.
Hade upptäckt det veckan innan, och blivit helt förskräckt!

Jag har själv VÄLDIGT höga fotvalv. Gör man ett fotavtryck så ser man  sullorna, framtill och baktill. OCh sen en smal linje som bara är milimeter smal.



Detta är i princip min fot.
Men inte nog med det....


Fötterna lutar inåt också!
Båda besvären är självklart jobbiga, man får ont i fötterna!
Men inget jag orkar lägga ner energi på nu som vuxen.
Morsan försökte få hjälp med det när jag var liten. Men bvc tanten
gjorde inte ett skit då. Ansåg att det skulle växa bort. MEn det gjorde det ju inte.

Så jag gick peppad som bara den till min bvc tant Eva.
Sa att jag ville ha en remiss till en specialist.
Att hans fötter lutade inåt precis som mina gjorde som barn!
Och som vuxen har det bara blivit värre.
Det är inget man önskar sina barn direkt. Jobbigt att gå och tänka på att lyfta upp fötterna
hela tiden. Det ser ju inte så fint ut direkt att gå med skor som blivit totalförstörda, för att foten tilllslut formar skon så att den lutar inåt!

BVC tanten vägrade först, sa att det inte var någon fara med hans fötter efter att ah tittat i hela 5 sekunder när han gick.
VAd fan, var allt jag tänkte. Tände till rejält. Inte samma skit igen.
Hade samma problem med Mary, men med hennes lungor.
Skiver om det i nästa inlägg.
"Jag VILL ha en remiss till en specialist, sen får de avgöra om han har problem med sina fötter eller inte!"
Sen borrade jag bestämt in blicken i henne.
Den här gången tänkte jag inte ge mig, jag kämpade länge med dottern och var för vek i början, och hon fick lida så mycket. Jonathan skulle inte få samma skit.
"okej, jag skickar en remiss" sa hon med en suck, då hon insåg att jag stirrade på henne bestämt till jag fick det svar jag ville. Inte verkade hon glad inte.

Så idag ringde de!
Jonathan ska till en barnsjukgymnast den 9 Januari klockan 9:45.
Ett steg närmare! Sen får man se vad de säger där.

De är nog lite mer kompitenta på detta område än vad bvc är.
Även om BVC ibland tycks tro att de vet allt.
För när jag sat med ett benrangel till dotter förut på bvc(jag hade bet om hjälp, men ingen lyssnade, så hon hann bli så smal innan hon reagerade) och bad om tips. Hon visste inte vad hon skule göra. Det var mycket prat om fetma hos barn, men inget om underviktiga. Nu hjälpte hon inte till. Kunde inget om det, erkände hon då iaf.