Lovade ju att skriva om Marys bemötande i sjukvården.
Så här kommer den långa redovisningen, så ni är förvarnade iaf. :-)

Detta är då min erfaranhet som slogs 4 månader med en dotter som inte åt något förutom ersättningsmjölk från 6 - 7, 7½ - 9, 9½ - 13 månader. Då kanske jag ska säga att jag inte kunde amma dottern, så hon fick mjölkersättning istället.

Läkaren sa att hon bara var förkyld och att det släpper snart. Både på akuten och vårdcentralen och bvc!
Hon bokstavligen tynnade bort framför ögonen på en och vart så smal att benen sågs på henne(var rund o go innan), speciellt revbenen syntes tydligt(hade alltid tröja på hene för jag klarade inte av att se henne så smal mådde bara dåligt)....hon var mörk och insjunken under ögonen och hennes kropp var smal o liten med huvudet var stort. Typ lolipop modet som det var snack om för nåt år sen.



Bilden är tagen när hon var 6 månader och 12 månader gamal.

Hon hostade så att hon spydde flera gånger om dan. Och flera gånger så fick jag slänga henne upp och ner för att hon inte fick någonl uft. Tilllslut gjorde jag det av vana 10 gånger om dagen utan att ens blinka. Kunde efteråt fortsätta sy som om inget hänt, för hon hade ju gjort så så länge. Det blev normla för mig, precis som att byta blöja. Medan min familj satt runt mig och bara såg helt chockade ut och var helt upprörda. För saningen att säga så spärrade dottern upp ögonen i vild panik varje gång...och man riktigt såg ångesten i dem. Men valde att undvika hennes ögon för annar skulle jag ha suttit och gråttit mig genom dessa 4 månader. Kramade henne hårt bara som tröst för hon hade ju så ont i halsen som var knallröd.

OCh fick gräva i halsen på henne för att få bort det tjocka slemet som blockerade andningsvägen precis vid mandlarna. Detta ansåg alla de tre vara normalt. För hon ahde ju ingen feber, och de är ofta sjuka som små sa de bara. Inte var det helt ovanligt att förkylningar gick in i varandra heller.

Hon orkade inte prata för att hon hade ont i halsen och hon skrattade inte någongång under den sista perioden från 9½ månader. Bara satt i min famn och lekte väldigt stillsamt. Innan hade hon varit den som krypit runt som en speedad bebis över golvet. Men ingen trodde mig. För hon kröp ju lika fort som de flesta andra kröp.
 "Jo, men hon vet inte hur man kryper lungt i vanliga fall. Hon kryper fort fort för att hinna med så mycket som möjligt..vill inte missa något. Andra barn på öppna förskolan blir rädda för henne för att hon kommer med en sån fart och bestämdhet. " Läkaren på vårdcentralen bara himlade med ögonen.

På nätterna var hostan och spyanet som värst. Jag la henne i en specialbäd som jag "byggde" ihop själv och la flera lager handdukar under henne så att jag bara kunde ta bort ett när hon spydde ner det första. OCh hon hostade och hostade och hosatde. OCh när man hördet att det nästan var uppe(somnade till mellan varje hostning lätt så lite sömn fick man iaf)så slängde man henne över kanten, la henne i knätt med huvudet ner och och dunkade samtidgt som en hand försökte få bort allt tjockt slem i halsen.

Så såg varje natt ut för min del. Oftast fick man göra lakan byten av hela sängen mitt i natten. Hon sov i vår säng då. För en natt la jag henne i spjällsängen bredvid vår säng. Slutade i att hon först inte fick nån luft och låg på ryg och fick panik. Och nästa gång jag vaknade så hade hon spytt ner hela sängen och låg i flera stora pölar och sov i sin egen spya!!! Så gick helt enkelt inte o ha henne där. Men max fick man 30 minuters sammanhängade sömn varje natt. Annars var det små powernapps som gällde.



Jag vägde dottern varanan vecka på bvc och påpekade detta ständigt hos hene och bad att få träffa läkaren. Men det var inte akut nog enligt bvc. Vårdcentralen tog mig för en nojig mamma och tog bara öronprov samt halsbrov varje gång. Fick ventolin utskriven en gång för att han tröttnade på att ha mig springade där. Men bad mig återkomma om det inte hjälpte på 3 dagar. HAn trodde väl att han skulle slippa mig då, för han såg så himla stolt ut när han skrev ut det där receptet.
Medicinen funkade självklart inte och efter att inte ha fått en ny tid via telefon gick jag ditt och satte mig i väntrummet och väntade och KRÄVDE en tid samma dag.

"Hej, jag ringde tidigare imorse ang dottern. Men ni sa att ni intehade någon tid. Men hon mår inte bra. Hon äter inget, hon spyr hela tiden, och när hon spyr får hon ingen luft. Allt slem täpper till luftvägarna."
Dottern bara hängde i ens armar då.
Det var två som jobbade i receptionen den dagen. En ung asiatisk kvinna, och en äldre tant.
Den äldre tanten började självklart läxa upp mig på en gång.
"Du kan inte bara komma här och begära en tid, skulle alla göra så...."
Ja, mer hann hon inte säga, för henne kollega avbröt henne.
"Men ser du inte hur dålig hon är"
Ja, sen började de tjafsa bakom disken.
Den unga kvinnan vann tillslut, och jag ficke en tid.
"Du får vänta tilsl läkaren får en lucka,det hoppas jag att du förstår"
Snäste tanten ifrån när jag fått en läkare. Samma läkare som innan.
Men det var bättre än ingenting alls.


Kommer fortfarande ihåg läkarens min när han såg mig.
Har nog aldrig hört en ljudligare suck av irritation från en läkare någonsin.
"KOm in då" VAr hans ord innan han började gå mot sitt rum.
Jag proppsade på att han skulle lyssna på lungorna Vad tror ni hans  åsikt var på den biten, när jag föreslog förkylningsastma för dotterns symtomer påminde väldigt mycket om det?
"Förkylningsastma är väldigt ovanligt idag, så det kan det knappast vara"
Vad e det för en puckad attityd?!
Ungefär som att säga, "cancer är så ovanligt, så det kan knappast den där knöllen var" och sen inte bry sig mer.
Nu lyssnade han förvisso på lungorna, men 10 sekunder på varje. Men hittade inget. Sa bara åt mig att fortsätta med ventolinet. Jaha, det var den inkompitenta läkaren.


När jag inte fck någon hjälp eller bra bemötande från vårdcentralen eller bvc, vände jag mig till mvc.
Då jag gick där på regelbundna kontroller då jag vart garvid så passade jag på att ventilera mina problem för min underbara barnmorska där. Henne tycker jag väldigt mycket om! :-)
T o m hon fattade att något var fel. Att dottern var sjuk. Och hon är ingen läkare.
Jag var halvvägs i graviditeten och fortsatte rasa i vikt jag med, alla värden var dåliga, jag var svart under ögonen av sömnbrist och för att jag inte fick i mig mer än max 2 mackor per dag.
Hon vart faktiskt riktigt sur och visste precis vad jag gick igenom med att bråka med vården.



Då rigde jag bvc igen(peppad av mvc) och bad att få tid till läkaren för hon blev bara smalare och smalare.
Först efter 3 månader och dottern hade gått från 2+ till -1 på kurvan reagerade barnmorskan där. Hon sa att hon inte kunde hjälpa mig men att det fanns en barnläkare på barnmottagningen(kunde hon inte ha sagt det tidigare??). JAg fick numret ditt och hon som svarade försökte säga att det krävdes remiss för att komma ditt. Men barnmorkan hade just sagt till mig att så inte var fallet. Då suckade bara den tanten...och sa att jag väl fick prata med en läkare. När vi till slut kom in någon dag innan dottern fyllde 1 år så stannde vi där i nära 8 timmar för att höra dottern sjukdomshistora från dag 1, om miljön(om det fanns mögel osv, vilket det fanns hemma hos oss), de röntgade lungorna, tog nässprov då hon misstänkte bihålleinflammtion, tog öronprov, halsprov, 4 rör med blodprov och klämde och kände på magen. Hon lyssande på lungorna i nära 5 minuter om inte mer. Mot vårdcentralen som lyssnat max 10 sekunder totalt efter mitt tjatt.

1 vecka senare fick vi svar....hon hade bihålleimflamamtion (då barn saknar den där vägen mellan bihållorna och hjärnan kan det lätt gå över till hjärnhinneinflammation)och hon har förkylningsastma. Detta har både akuten, vårdcentralen och bvc missat totalt. Värst var nog vårdcentralens bemötande. Funderar starkt på att anmäla den gubben till läkare än idag.

På akuten fick vi samma navelkliande läkare båda gångerna vi var där.
Den läkaren träffade vi för övrigt när vi åkte in för att sy en sår också. Jag kunde inte låta bli och skratta, och frågade morsan om vi skulle åka till danderyd istället. Morsan hade då tänkt samma sak.

Men Tillbaka till historien.
Jag och morsan reagerade båda på det. Jag och morsan satt där och väntade på dessa två läkare som tycktes vara som ihopklistrade med varandra (okej, den andra kanske var läkarkandidat). Han kommer in för andra gången, och börjar prata, vad karn  sa har jag faktiskt inget minne utav. Bara att han skulle förklara något, och verkade osäker.
Han drar upp sin tröja, och börjar klappa sin mage. Vad trodde han seriöst att hans skulle få ut av det?
Jag kunde bara stirra på hans mage och tänkte: Vad fan håller han på med?
Måste nog ha sett rejält chockad ut, för det var precis så jag kände.
Han kanske trodde att man skulle falla och mjukna, och låta det gå om han missade något. Bara för att man vart så imponerad av hans magmuskler och ken utseende. Vad vet jag?!
Men det mest idiotiska han sa, var nog:
"Brukar hon alltid var såhär blå på överläppen?"
Jag som inte ens lagt märke till det, inte heller min mamma. Vart självklart livrädda.
Blå överläpp betyder ju syrebrist.
"Jag har inte tänkt på det, jag har varit så fokuserad på att få i henne hennes mjölk, och få upp allt slem ur henens hals så att hon ska få luft."
"Vadådå, är det fatligt?"
"NEj, det är nog ingenting" säger han och ryker på axlarna.

Hon fick medecin mot bihålleimfmation och astmamedecin(+ airomir och pulmicort som fortfarande inadas vid förkylningar) och hon vart sitt gamla jag. Helt pltösigt orkade hon försöka gå från att bara ha krypit runt lite lungt o korta stunder. Hon började prata 2 veckor efter att hon slutade ta medecinen. Innan hade hon bara skrikit och sagt ehhhh i gnällig låg ton. Hon började skratta igen! Tog 3 månader till innan hon vågade börja äta moss och vid 2 års ålder så fick jag borsa tänderna på henen för först gången sen hon blev sjuk!! Hon fick panik av att ha något i munnen helt enkelt och fick kvälninar.

Efter det kan man ju hoppas att dte var slut där. Nej!
Då började vi springa på regelbundna kontroller hos bumm(barn-och ungdomsmedicinska mottagningen) för uppföljning av hennes astma. Det skulle uteslutas allergier mot mat, mögel, djur mm
Även dietisten drogs in i bilden. MAry var tvungen att  gå uppp i vikt fort, hon var alldeles för small. Hon vägde 9000 kilo som 1 åring, precis samma vikt som när hon var 6 månader. Men den dietisten kunde inte mycket enligt mig. Jag frågade vilkenmat som var bästa att ge, som innehöll mest nyttig fett mat. Men hon visste inte. Allt hon ville göra var at pilla i henne pulverdieter för att få henne att gå upp. Jag ville försöka få henne att lära sig äta i samma veva som hon gick upp med hjälp av rätt mat. Gick där tills Mary var 2 år. HOn började gå när hon var 14 månader. Fick en akuttid, då Marys fall var så passa akut att hon fick gå före i kön.

Så när Mary var 2 ringde jag tandläkaren. Bad att få en tid till tandläkaren. Vi kom dit. 2 framtänder var akut skadade, behövde dras ut, 4 tänder baktill behövdes lagas, och 2 sidotänder upptill vart svårt angrippna.
Framtänderna var det försat de drog ut, då de var infekterade och bokstavligen smulade sönder när tandläakaren försökte dra ut dem. De två bredvid kariesbehandlade hon bara. de fyra tänderna baktill lagade hon. Men 1 tand till är angripen och ojämn precis som sidotänderna. Men det är bara mjölktänder, så är inte sån stor fara.
Mary började gå när hon var 2 år, och vart färdig i oktober. De sista tanden. Hon ska få en kallelse när hon fyllt 4, och vajre år efter det då hon har problem med sina tänder.

Även mandlarna opereades bort och polyperna när hon var 17 månader gammal.
Det var bumm som föreslog ingreppet. Då de sa att mandlarna/polyperna kunde ge astma liknande symtomer, och då hon hade problem att svälja mat, så tyckte det att det var värt att skicka Mary till en specialist.
När vi kom ditt frågade han om Mary snarkar, vilket hon gjorde.
Hon kunde inte svälja kött utan att få i halsen, även om det var små bitar.
Hon sov med öppen mun när hon sov.
OCh långdragna förkylningar.

Så en operation bokades in omgående då läkaren yckte det var onödigt att dra ut på tiden mer.
Måste säga att denna operationen var den bäsat de gjort.
De sög inte bara bort allt slem i halsen. Ho kunde också börja äta hela riskorn, ist för halva!
Hon vart dessutom mindre sjuka.

För er som orkat läsa hela, gratis!  :-D
Detta var MArys "korta" sjukdomshistori fram till 1 års ålder.
Efteråt finns det givetviss mer, men det är en annan femma.



Äntligen frisk :-)