Fortsättningen på dagen igår följer. Hämtade barnen på dagis.
Efter  att jag hämtat två glada barn, så bar det av mot ishallen, som ligger 10 minuters promenad bort. Dock lite problem med att få han att sitta ner. GÅr man fort så att svetten lackar om en så vill man inte att stackarna ska ramla och slå sig när minstingen hoppar runt som en speedad boll på sin plats. Hade min otroligt fina syskonvagn med mig idag.

Så väl där sena som alltid, så bar det av mot  isen. Mary var överlycklig.
Hon skulle få åka igen. Hon vill dansa som de där Barbie prinsessan, så hon ser fram emot tills hon lär sig och kan dansa. :-) Så här har vi en ivrig elev. :-D Vilket iförsej är bra.

För kommer ihåg första gången jag och MAry åkte ensamma, Hon bara hängde i ens armar, och hade ingen koll på fötterna. Jag fick lyfta upp alla henns 18 kilo med hukad rygg. . Och att gå med skridskorn på marken var svårt för henne. Han ramlade bara ihop i en hög vid minsta försök. Så balansen fanns inte alls där.
Och igår, andra gången gillt. Åkte jag, Mary, Jonathan, Carola och Emilia ditt för ett andra försök.

Det faktum att hon kunde gå från stolen fram till dörren var positivt bara det. Hon gick senare iväg på ensam hand för att utforska ishallen, också då med skridskorna på.

Men tillbaka till skridsko åkningen.
Väl ute på isen, tog Carola det första passet! Innan hennes rygg började värka.:-)
Mary hängde i hennes armar den första tiden. Var som en hösäck i hennes armar (men ändå inte lika illa som i stan, då balansen avsaknades också).



Man fick hålla henne under armhållorna för att hon skulle kunna åka någorlunda.
Hon rörde inte fötterna det minsta, iaf inte i början. Utan följde bara med när man puttade på. Försökte hitta balansen ute på isen tror jag. Är ju inte precis det lättaste.

Men det gick bättre och bättre, tillslut började hon med att försöka röra på fötterna.
Under tiden satt Emilia i sin vagn, men så fort carola försvann från henne, så började hon gråta.
Stackaren trodde mamma försvann. :-)
Så här sitter hon och spanar in morsan sin och Mary åka.



Och till en början tittade Jonathan från vagnen, men ville tillslut ha första parket.



Lånar två bilder från dig, Carola. :-)
Så tillslut såg hon ut såhär....vart lite säkrare på fötterna, och man kunde flyttta ner händerna och inte krama henne lika hårt. :-D
Jag hade då tagit över pass två.
Tror vi åkte sammanlagt 1 timme, tog inte tid direkt. Och ja, hon rör på fötterna! :-D



Såhär glad såg hon ut när hon blev lite säkrare! (kanske inte syns på den här bilden, när den är så liten)
Riktigt duktig. Att hör hur duktig hon var blev hon väääldigt glad över.
Speciellt när två äldre herrar tittade in, och gav henne beröm. Hon sken upp som en sol. :-)
Om jag förstod det rätt så var det ishockeyträning efteråt, och dem några ansvariga där eller för föreningen som tar hand om ishallen. Som dessutom kostar nada, bra va?




Här står en cool kille och spanar in syrran på isen. Ville också ut först, men gav upp efter många försök att smitta ut på isen. Han har ju bara strl 23 i fötter, och minsta skridsko att köpa är strl 25. Så han får växa ett år till och hoppas att han växt ikapp då. :-)



Det var ju inte mycket liv på isen då direkt....snarare var vi ensamma. Första 10 minutrarna var det en tant på isen, men hon gick sen. Så då blev vi ensamma. Var skönt. Dessutom var det bara musik som spelades ur högtalarna. Kommer klart att åka ditt fler gånger. Kanske i helgen? Vad säger du Carola, lust att försöka i helgen igen?

Det var allt gott folk från skridsko åkningen!
Men min dag var inte slut för det....trötta jag som sovit 3 timmar den natten skulle tvätta kläder också!

Carola har självklart skrivit mer om dagen, samt andra bilder!
Spanna in HÄR
Ser ni inte HÄR texten här ovanför så gå in på mynameislola.blogg.se.