Lovade ju att skriva igår, men kom inte riktigt så långt. :-)
Kom hem och tänkte börja skriva, men det gick inte som planerat. Väl hemma upptäcker jag att karn tagit routterns och kablarna till internet! Så bara att vänta tills han kom hem. Men inte ens då fick jag igång allt. Så gav upp och gick och la mig. Ingen ide att sitta och svära för att få igång internet när man redan är trött.

Så idag får ni redogöreslsen först! :-)
Kände inte för att gå ditt, är ju rena slingervägen dit och JOnathan har sen en tid tillbaka blivit ganska så farlig bland bilar. Han springer mot dem istället för från dem. Går han på trottoaren, så ska han gå MITT på bilvägen. KÄnde inte att jag orkade springa efter en sån kille igår. OCh för er som varit vid infra cirty vet hur osmarta dessa hinder mellan vägbanan och gångvägen är?! Bara stenkolumer med 1 meters mellanrum, men som är en mammas värsta mardröm! Iaf med en buse att hålla koll på. Så valde att ta bussen, med risk för kräksjukan som går.  Men vi tycktes ha klarat oss. :-) För bussen var nästan tom dessutom.  VAd värre är när man åker bussen ditt är att ALLTID när jag åkt bus ditt med barnvagn har busschaffören stannat framför ett träd så att INGEN barnvagn kommer av utan man får skrika till chaffören att köra fram en bit så att man kommer av. Men nu lyckades jag precis trycka mig ur, så nu slapp chaffören en tillsägelse. :-)

Traskade nervöst mot BArnens hus. Hur fan skulle jag lyckas med att köpa en bilmatta utan att JOnathan skulle se det?
Nåja, det grubbleriet fick jag ta där inne sedan. För väl inne vart de alldeles lyriska, medan jag med fasa såg på den långa kön. Ganska så idiotiskt att komma ditt vid nästan 16 tiden, när de flesta förmodlingen har halvdagar.
Men vad gör man när man inte ens vaknar av väckarklockan? Tänkte gå och lägga mig vid 03 i våran säng. Men då har barnen smygit ditt på tå, så bara att hoppa i gästsängen och sova. Vaknade 13 av att två barn stod och hoppade på en och skrek "mamma" och var det bar att dra sig uppåt. :-) Hade ju lovat dagen innan att vi skulle gå ut och köpa kulklappar till kusinerna, samt gå till restaurangen att gå ut och äta. De vill einte til Ica och köpa mat dte var vi illa tvungna till. Så inget o bråka om.

Så 15:00 gick vi utanför dörren.
Skulle först slänga lite soppor. Gick galant.
Sen mot bussen, och kan ni tänka er vi kom på den buss vi planerade. I normala fall även om jag går 15 minuter eller 40 minuter innan på en väg som ska ta 10  minuter om man går raka vägen till bussen i barnatalk, så missar vi alltide den. För att Dottern vägrar rörapå sig. Ska utforska varneda buske, gå balansgång. Det slutar med att jag går i halvspringande takt och säger hejdå till dotten. Och när hon är 20 meter efter börjar on gråtande springa efter, trotts at jag fått skrika på henne att komma att vi har bråttom hela vägen men hon vägrar lyssna.. OCh bara 5 minuter framför en åker bussen, och man får  sprinag för att hoppas att chaffören ser en, medan dotten fortfarande springa som en tok för att komma ikapp hysterisk. Det är i princip så vår väg till bussen sett ut de senaste 2 åren, så vart förvånad att jag inte behövde bråka en enda gång med barnen idag om att komma ut genom dörren. Det som nu på vintern tar 390 minuter att baar klä på barnen, då jag klätt på ett barn försigt och ska klä på det andra så klädr det försa av sig elel rspringer iväg. Det tog bara 5 minuter att klä på sonen, medan dottern kläde på sig själv!

Så kom in till Barnens hus som sagt, och barnen började med sitt "jag vill ha den mamma" och sörsöke plocka ner saker i vagnen, när började de med det och värför? Jag har kört samma uppfostran hela tiden och de har aldrig gjort så.
Men lyckades faktiskt lura Jonathan, bad han springa över till hyllan bakom och se om han kunde hitta något MArtin gillade, båda sprang glatt iväg och då tog jag mattan snabbt som attan coh truckt ner den under vagnen. :-D Sen kom Mary. Försökte lura Mary också, men hon gick inte på det riktigt. Så fick dra en lögn om att en present var LInneas fastän den egentlgen var hennes. Men hon tycktes köpa det. :-)

Sen vart resten, kvar. Till syskonbarnen, Marin vart enkel. Hade en bestämd regel, inga fler bilar till han. :-) Han drunknar redan i det. Linnea var värre. Eller det fanns så mycket till henne så jag visste inte riktigt vad jag skulle köpa. Emilia höll jag på att ge upp på. Tycker det är omöjligt att köpa presenter till en 1-åring, eller en blivande 1-åring. Men tillslut hittade jag något. Efter nära 1 tinmes omkringvandrande, så tänkte jag gå mot kassan, men Jonathan vägrade lämna tåget och ville leka. Så han fick jag bära från tåget hela vägen mot kassan. GIck bra för sen fortsatte han gå :-)
Hade tur att de hade ett leksakshus precis bakom kassan, så lockade ditt dem innan jag betalde. Så kunde i lugn och ro betala medan de lekte.Och JOnathan slapp se mattan. Men han är för naiv den pojken. T o m när vi kom ut från butiken och skulle köra vagnen  och han höll i mattan för att köra fattade han inget. Hahaha
Är väl tur att man har ett naivt barn iaf. :-D

Så mot bussen. En tom buss och med tre trappsteg. Hur fan skulle jag komma på då?
Men chaffören var snäll nog att komma och hjälpa till. Mary gick uppför trappan, och sen lyftes vagnen upp.
Vad säger chaffören då?
"Vilken tur att du gav mig handtaget annars blir det så bökigt."
"Ja, är ju  lite bökigt annars. Dumt att göra det ,mer jobbigt för en"
"Tro det eller ej så ger vissa en framsidan av vagnen, medan de själva håller i handtaget. Så de står bak mpå bussne med händern övanför huvudet frö tt kunan lyfta vagne medan en själv står böjd för att inte tippa vagnen helt"
Hur dum kan man vara? Är ju osmidigt för båda!
Kanske ska gå en kurs i hur man lättast får upp en vagn uppför bussen eller vagnen?! :-)

PÅ bussen satte Mary sig längst bak i bussen oh satt där och tittade i lugn och ro.
Medan JOnathan sprang runt på bussen. HAn vägrade sitta stilla!
HAn ramlade flera gånger då chaffören svängde, men trotts det vägrade han sitta ner. SKulle egentligen ha hoppat av hemma innan och lämnat presenterna, men då jag försökte få JOnathan att sitt aner så missade vi den hållplatsen och insåg att vi bara var 1 minuts bussväg från centrum. Fick väl storhandla + ha 2 stora påsar att släppa hem då. Inte så mycket att göra. Inne i centrum gick vi direkt till restaurangen, för att äta. Där blev vi kvar i 1 timem till . Barnen var så mycket upp i varv. De hade fått ett spel från Barnens hus, åka buss, och dessutom äta pommes ute. Tre saker de älskar.

Att få dem att gå på toaletten sen var värre. Jag fick inte köra in med vagnen i toaletten först för Mary. Så fick trycka mig in, och sen sitta med ryggen mot för att Mary inte ville att man tittade på henne.
Jonathan vägrade däremot att kissa, trotts att han druckit 2 cola.

Så mot Ica.
Trodde jag hade mitt på det lugna, då ungarna var mätta och belåtna. Så fel man kunde ha!
Han bara in genom dörren och Jonathan ställde sig framför vagnen och försökte putta ut den igen genom dörren skrikande av ilska med sina gälla röst. FIck lyfta upp  han och bära in han in till affären, men först köra igenom posten kön som de lagt vid entren. Kön var inte nådig precis, vart ju meterlång. Många som skulle hämta ut paket.

Så spänner fast en skrikandes pojke som försöker  slingra sig ur, vilket självklart är omöjligt.
Halva affären sitter han där innan han  lugnar ner sig och ber om ursökt och man får en kram. Det är hans biljett till friheten samt ett löfte om att lyssna på mig. :-)

Gick bra tills vi nästan kommer till kassan 30 minuter senare. Ska bara titta på hårfärg,men det dröjer inte länge innan jag hör honom ropa på långt avstånd mitt namn. Tittar och han är på väg ut från kassan med badsåpa. Jag ropar så högt att alla i affären riktar sina blickar mot mig, men inte JOnathan inte. Han hör inte ett ord av vad jag skriekr på han. En kvinna tar tillslut tag i han och  vänder han mot rätt håll och puttar sen han mot mig. Han vägrade titta bakåt när hon pekade på mig. Skulel bara ut ur butiken, och är han s målriktad stänger han öronen.

Vi kom levande ut ut butiken iaf. Även om jag var kallsvettigt ch insåg till min fasa att jag handlat mer äbn vad jag klarar av att bära hem. Så lägger ena sitsen på fullt lligglägge, slänger 3 påsar dittbak, allt bröd i varukorgen, och Mary får hålla i Musten. Medan jag bär julklappspåsarna. Allt går bra tills jag kommer halvvägs och vi måste välja mellan en lång backe som troligen kommer att suga musten ur mig eller en slingrig väg med en överbalastad väg(=omöjlig att styra med sina svängbara hjul). Väljer backen då det iaf kommer en spikrak väg efter det. Men Jonathan är övertrött sen Ica, och passar på att slänga ner allt han kan från vagnen , så jag får stanna flera gånger och plocka upp. Med en syskonvagn, och en vikt på 55 kilo(allt väger fan mer än hela mig!) att skjuta på, och starta mitt i en backe med detta är inget att rekomendera.
Så tillslut tar jag bort allt från hans händer som han kan slänga på marken, inklusive mössa och vantar. Dröjde inte mer än 1 minut efter det och han somnade av utmattning.
Det var min lång dag, visst lätt den smärtfri? :-)

Kom hem kl 19, och då vart det att packa upp all mat.Sen slängde jag mig framför tv:n med chipset, musten och dipet. :-)
Var välförtjänt efter en lång dag. :-)