Ja, fråga mig inte hur jag orkade....var mer levande än död. Huvudvärk, trött som bara den, ont i tänderna(får jag alltid vid förkylning/influensa), ont i varenda muskel, frös(+ skakade) för att i nästa stund svettas som en gris.

Ja, vid 17 gick jag iaf ut till centrum, är bara en promenad på 10 minuter ditt. Nu tog den 30 minuter. Hela vägen ditt tittade folk man mötte konstigt på en.Fattade inte varför. Okej att man kände sig som en zombie, men kunde man väl så sliten ut?? Så skulle till affären. VAd upptäcker jag då? Jag hade glömt kortet hemma. Snacka om att bli trött på sig själv. Så går till min mans jobb som är inne i centrum, för att fråga om han har pengar på sig så att jag slipper gå hem och sen tillbaka igen. Han har gått för dagen. Med dubbelsuckar och en skrikig dotter som är arg för att hon inte får chocklad och mat, börjar vi gå hemåt. DÅ det är är uppförbackar, mer eller mindre hela vägen hem så tar det uppmot 1 timme. Folk börjar nu verkligen vända sig om. Och jag känner som om benen är bly, tungt att andas. Får pausa fler gånger innan vi kommer hem. 

Slänger mig i sängen när jag kommer hem och ringer min mamma. Efter mycket om och men, så kommer jag äntligen fram. Eller de hör mig äntligen....tydligen nån skit i högtalaren....och högtalaren är tydligen precis där man laddar. Så efter att ha pilat lite med en nål i högtalaren, så hör de äntligen mig. Morsan kör mig till affären.Och jag får fylla kylskåpet som ekar tomt efter 1 veckas sjukdom i huset. Vad skulle man göra utan sin mamma?

VAd är det första hon säger när hon ser mig.
"Men gud vad du ser ut. Du ser ju mer levande än död ut"
Det var tydligen förklaringen till alla blickar. :-)
Samtidigt hostade sonen på väldigt gott.

VAd hände mer igår....jo vid 22 på kvällen började vi klä barnens julgran i deras rum.  LÄgger upp bilder så fort jag hittar kortläsaren så att jag får in bilderna på datorn. Barnen fick klä granen själv.
Stoltare barn får man leta efter. :-)




VAr det såhär man såg ut igår? :-)