Tydligen blir man inet lyckligare av barn
Vilka talar de för?
Inte för mig iaf!
Jag vart som i en djup scacka från skolan började till jag var 17 kan man säga. INte förrän jag var 18 hade jag kommit ur den med hjälp av en psykolog på ungdomsmottagning. VEm har sagt att mobbning inte sätter djupa spår?
Mian gjorde iaf det.
Eller som syrran sa en gång tonåren till mig.
"Du skrattar, men dina ögon är livlösa".
Carola du kanske inte kom ihåg det, men det fick mig verkligen att vakna upp och inse att jag gick omkring med avstängda känlsor och spelade rollen av en normalt glad unge.
Okej att jag satt där med kniven i sovrummet ibland om nätterna och önskade att jag vågade ta mitt liv. Så dåligt mådde jag. Jag började sätta på känslorna igen vid 14 års ålder. Orkade mig knappt genom årskurs 8 och nio tack vare detta. Jag grät nättern av ångest, åt och proppade i mig mat för att dämpa ångesten. OCh jag blev mullig från att ha varit ett benrangel. Vägde 58 kilo som mest, och då har jag alltid vägt från 48 - 50 i tonåren. Årskurs 1 krascahde allt, jag orkade mig inte upp ur sängen. Jag orkade inte se alla gama mobbare i gymnasiet. JAg behövde bytta skola i en annan ort för att kunna gå vidare. Och gå vidare kunde jag också.
Nåväl, 19 år gammal träffade jag AMgad.
Love at first sight!
Men fortfarande var det ett stort svart håll som låg där och inte riktigt gjorde en riktigt lycklig.
Så kom dottern.
Jag skan säga att jag har aldrig varit lyckligare.
JAg gick runt som i ett rosa skrimrande av lycka. Att gå upp på nättern med ett kolikbarn, att kämpa med henne mot läkarna, att få stå där dagligen och vispa ihop mjölkersättning och bytta blöja, och bada med henne var för mig lyckan!
Visst jag var trött, men jag var världens gladaste mamma!
Är det frtfarande, även om jag ibland får krupp på dem.
Men jag är bara mänsklig.
Artiklen som påstår att lyckan knappt är synbar med tanke på alla måsten.
LÄs HÄR om ni är nyfikna.
"Ett barns skratt och leende kan värma den mest kylige. Men nu slår brittiske forskaren Nattavudh Pawdthavee, 30, hål på föreställningen om att barn gör oss lyckliga. Han menar att de stunder av lycka som barnen ger inte uppväger vardagsslitet en familj innebär. "
Jovisst är dte en mass jobb, men nog e jag lyckig på kvällen när jag rtänker på hur lyckligt lottad jag är som har mina gullungar.
usch va tråkigt o läsa om. men kommer ihåg när du berättat hur du mått...... kommer tyvärr inte ihåg att jag sagt det till dig..men det känns bra att det var något som du tog till dig. :)
O superskönt o höra att du mår så bra nu. puss på dig älskade syster yster byster....tihi
Jaha, men hur glada är de över att tvingas växa upp med dig då? Var får dig att tro att någon frivilligt vill tillbringa 15-20 år av sitt liv styrd av dig och dina nycker? Finns det någon vuxen människa som skulle acceptera sådana villkor? Skulle du acceptera att JAG kom in och bestämde över dig from nu till 2025? Skulle knappast tro det.
Tragiskt för dig att du haft svårt att hitta en mening i livet men det är sadistiskt och narcissistiskt att tvinga sig på någon annan, som inte ens kan försvara sig, av den anledningen.
