Det är ungefär så man kan resumera min dag idag.
Hade vaknat på natten av att lilla mistern var varmare än varm. Tänkte inte mer på det och sov vidare. Han är en sn där feber kille som endast har feber på natten till och från ibland. SÅ vaknade av att Amgad frågade vad det var för prickar på ryggen han hade. DÅ flög jag upp. Sist detta hände hamnade MAry på sjukhuset, men då frågade han om hon varit sådär svullen i ansiktet när hon gått och lagt sig.

Paniken, såg två prickar, nästan som finnar.
Tänkte inte mer på det, brukar få värmerutslag av feber.
Men när de blev vattenfyllda, febern vägrade ge med sig så slog jag ihop det.
Jag som trodde i tisdags att barnen klarat sig från personen som hade det för ca 2 veckor sen på dagis. Så fel jag hade!
OCh fler dök upp under kvällen. Vattkoppor is in the house!

Så efter frukosten var jag tvungen att få i han alvedon. FAnns sup eller drickbar att välja bland.
Han vägrade båda. BAckade bakåt och skakade stort nej.
Inte ens drick medicin och få en glass( en stor magnum i frysen) eller en sup svalde han. Inte ens när han fick valfriheten. Sate bara handen för munne och vägrade. Sprang och gömde sig.
FAst försej för lätt ska man väl inte ha det. MAry är för glad på medicin. Gråter när andra får äta medicin men inte hon....hon vill ju också ha. Medan Jonathan bara tvärhatar det.
Så testade drickbar först med att hålla han lätt liggande(om än en panikslagen pojke), vilket resulterade i en alvedon dusch. JAg vet att han samlar den i kinden och sen spottar ut det så fort han får komma upp, men jag lever på hoppet att han ska lära sig. Någon gång måset han väl lära sig! Eller???
Så efter det misslyckandet, supen. Vilket reuslterar i en gråtande dotter som försöker gömma sin lillebror.
JAg lägger han i mitt knä, hon försöker slita bort han, jag drar ner kalsongerna, hon försöker med alla medel hålla dem uppe. HOn skriker att det gör ont, gråter hysteriskt. KAn kanske påpeka att Jonthan säger inte ett ord.
Vem får jag trösta efter att suppen är uppe? Inte JOnathan iaf, han tittar bara oförstående på sin storasyster som sitter och hulkar och skriekr hysteriskt. Fick nog för många supa fram til 2 års ålder....hoppas det itn satte för djupa sår bara.
Själv har det gjort det på mig(men av sjulhustes brutala metoda att ta temp på). INte ens megasmal laxeringslan fick de in i mig. JAg fick panik och började vifta med händerna i 21 års ålder....
Finns det någon annan sak än den där klassiska drickbara och sup? För inget tycks funka. Antagligen en spottande patient, eller en skrikande storasyster bredvid.

Vi som skulle till morsan och farsan och samlas hela familjen för en gångs skull.
MAry vart väldigt ledsen då hon tjatttat om det hela dagen.
FÖr att inte nämna dagen innan.

Ringer morsan, medelar att vi blir hemma.
Men börjar fundera senare på att hon kanske kan få följa med medan Jonathan och jag stannar hemma.
Sagt och gjort, ringer igen.
Det är okej.
Så Mary kommer precis hem därifrån. Efter att ha grillat korv med hela familjen av mostrar, kusiner, mostrars män och mormor och morfar. Vinkade hejdå när hon satte sig i bilen då morsan kom o hämtade henne. Såg överlycklig ut.
Blev brasan för hennes del också.Innan hon tvingades hem.
FÖr hem ville hon inte. HOn skulel sova hos dem.

Men det gick inte.
De ville ha sovmorgon och Amgad ska på sin semster. Så han ville säga hejdå till barnen innan han flyger iväg mot bättre och varmare klimat. HOn orkade vara vaken max 10 minuter efter att hon kommit hem med en godispåse i högsta hugg. Sen somnade även hon för kvällen.
 Så sitter här ensam.
Imorrn lyfter Amgads plan mot Egypten.
En sjukling och en rastlös storasyster som inte får åka till dagis(deras princip) och e stressad mamma som inte hinner göra mer skola så länge barnen är hemma.