Efter bråket lämnade jag två barn på dagis.
Skulel plugga, men klarade det.
Satt mest och spottade gala.
Han vilel ju att jag skulle skriva under de sista papprena, så att vi kunde skiljas.
"javisst när vi pratat"
"Men jag vil itne prata"
"Du måste för barnen skull. Vill du att vi ska prata genom soc för att vi inte klarar av att se eller höra varandra?
Eller om vi ska på en gemensam fest, att vi ska stira ilsket på varandara. Vill du att jag ska höra genm barnen vad du gjort när de vart där? OCh om jag hör att du tagit en tjej  som du baar leker med för en kort stund för att sen dra hem nästa. Hu bra tror du det e för barnen? Du lär dem att dte är okej att hoppa från säng till säng. ÄR det det du vill?
Vill du att jag ska gå till domstolen och bråka för att du dragit hem dessa tjejer, och bråka om mindre vårdnad? Så att du tlllsut aldrig kommer få se dme utan att jag finns i samma rum och övervakar dig?"
"Men ja mår dåligt om jag pratar om alla fel jag gjort."
"Ja därför du behöver prata om det. Så att vi kan gå vidare som vänner och inte bråka om allt och inget."
Han drog till jobbet.

Men skönast var nog att höra.
"Jag kommer inte flytta ihop me tjejen. Hon är muslim , tror du at jag skulle bot llsammans med en muslim och ännu värre gifta mig med en?"
Ja, han hånglar bara med henne och leker med henne.
Om han nu hatar dem så mycket och sagt att det är fel att ens röra en muslimsk tjej och an gör det.
Har går emot sina egna principer och mr sämre. Vilket jag nästan njuter av att se han sjunka längre ner i mörkret.
Men ännu bättre av att veta att hon aldrig kommer vara en del av barnen liv.

Men till dagis iaf.
Kom och hämtade dem på dagis. Mary hade tydligen tjattat hela dagen om att "Pappa hade gjort dumheter till mamma".
Kändes inte så kul att all dagisbarn och fröknar kände till det.
"Men alla familjer har sina despyer mellanåt. Inget fel i det" säger fröken.
"Mary har också sagt att Mamma e arg på pappa för att han gjort dumheter, men mamma älskar Mary och Jonathan jättemycket. Det är bra att du sa att du älskade dem, så att de förstod att de inte gjort fel. Utan att det e mellan dig och deras pappa. Det ska du ha en stjärna för. Jättebra gjort!"

Jo, jag vet att att barnta på sig skulden om något händer och har oftast varit väldigt noga med att förklara att det inte är dera fel och att jag älskar dem. Ska man inte det???
Mary komemr ju fortfarande ihåg när jag drog så fort deras pappa kom hem. Sprang ut genom dörren och lämnade två ledsna barn med sin pappa bakom sig.
Mary har inte slutat tjatta om varför jag var ledsen på minnescermonin.
Förklarade också förra veckan varför.
Och hon förstod äntligen.
Innan har hon trott att jag skulle dö.
Men med hjälp av musik och  bilder på Michael jhar jag förklarat Och äntligen förstår de.
Jonathan site rän så länge och mest obeserverar, frågar inte så mycket. Men det lossnar väl vid 4 års ålder då alla varför och han vill förstå.