Kändes att jag höll på att kvävas hemma.
Barnen(mina då) som sprang ut och in, "förhållandet"  och sorgen.
Drog till föräldrarna och blev kvar där....

Eller försej var skönt att barnen kunde aktivera sig själva.
Men behövde verkligen komma bort och få lite vuxensällskap!
Är alltid hemma ensam med barnen, sen när jag är på väg till säng eller nattar dem så kommer karn hem, och går upp innan vi ens öppnat ögonen. Detta 7 dagar i veckan.

Alltid hemma med barnen, aldrig gör något roligt.
Det kan göra vem´som helst att tycka att allt är krävande.
För just nu är han bara en person som slänger kalsonger och strumpor och andra kläder överallt. Som jag i sin tur måste plocka undna....Jag orkar inte.

Allt jag vill ha är lite bekräftelse, en kram som säger att jag är en bra person och en bra mamma.
Jag läger ner hela min själ på barnen. Men inte ens då får man höra att man är bra. Nej!
Då klagar ha ist på att man plockat undan hans saker som annars skulle bli liggande i en högar av papperkassar och smått och gått som han dragist fram men inte orkat plocka undan. VAD FAN BEGÄR DU AV MIG???

Just nu är all min energi på mig som person, barnens välmående och hushållet.
MEn vi har barn, då kan man inte bo i ett visninghus. Men jag vill iaf ha soggkuddarna på plats, disken diskad och rena golv. Är det för mycket begärt?
Och drar man fram får man ploka undan efter sig. Det vet t o m mina barn om, men inte han inte, och han är snart 30.

När jag tokstädar, hjälper till ekonomiskt på de korttidsjobb jag får som då är heltid.
Men måset hoppa av innan för han vägrar hämta barnen på dagis, eller lämna.
"Jag fick jobb ´först, så jag bestämmer om jag vill hämta eller lämna".
Jaha, tack för den du......då kommer jag aldrig få jobb. Så jävla jobbigt.
Klagar han på att man inte orkr ha sex. Klagar å ekonomin.
Jag har en lösning: Jobba mindre, hjälpt ill hemma med hushållet och barnen och ge mig en chans att få arbeta. Då löser sig det ekonomiska också.

Tjena......Jag går upp klockan 07, gör frukost, lunch, mellis, middag, kvällsmål samt bortsar tänder, tvättar kläder(tvättstuga), diskar för hand, dammsiger, dammar, håller allämnt fint, småplockar, skurar, storhandlar med mina föräldrar och barnen är med för han är för upptagen efter jobbet med vänner. Försöker ha nöjda barn, utan att inte glömma min roll som mig själv. Jag är jag också och inte bara mamma. Jag är en person också, och inte någon som ska krypa på mina knän för en man, leka hushållerska och sexmaskin. Jag orkar inte allt, när jag inte får något tillbaka....
Klockan 23 kommer jag i säng tidigast efter att ha pluggat desutom som jag också gör....Och på detta vill jag göra något roligt som jag mrå ra a 1 timme om dagen. FÖr mycket begärt?
Jag behöver komma ut bland folk fr att inte bli helt nedbryten.

Jag ger ger och ger av mig själv!
Men får bara klagomål tillbaka. 

Ska vara ego och bry mig om mig och barnen.
Nu är jag bara jag, mamma och hushållerska.
Jag är inte hans vän, älskare och fru längre. Orkar inte när man som sagt blir tagen för givet.
Dödar mig bara långsamt genom att försöka med honom. Hoppas och tro attt det kommer bli bra.
Trivs bra i mitt rum.
Här e min tillflyktsort, här kan jag vara jag....och glömma att han finns här och sårar en med sina handlinagar och ord.