Pratade med dagis igår.
Fick höra något som förvånade mig.

De sa att de var tvungna att pyssla ihop Mary med någon då hon inte hade någon att leka med.
Tittade sen att alla hennes kompisar fortfarande har semester. Då började jag förstå lärarens argument med att hon skulle slå ihop Mary med den nya flickan på dagis.

"Jonthan klarar sig bra."
"Vadådå?"
"Han är vår lilla buse och tok. Han leker med alla"

Där vart jag paff, kan jag säga.

När Mary började dagis var jag lugn då hon inte var blyg uta tvärtom sökte kontakt, medan Jonathan var tvärtom.
Fick han välja så slapp han. Men la man han i någons famn så accepterade han det.
Dottern skulle ha protersterat högljutt.

Det kanske bevisar att han är mer anpassningsbar än vad dottern är? Eller?

Men glade mig att han hade lätt att hitta vänner, men lite ledsen att Mary inte har det.
Fast kanske blir bra sen när hennes kompisklunga på 4 flickor kommer tillbaka nästa vecka, eller veckan efter det.
Håller tummarna för det iaf.
Eller jagvet inte....bara en tanke.