Så var ihopslagningen av dagis stängd, och de ordinarie öppnade igen.
Behöver jag säg att barnen faktiskt såg fram emot dagis och att få träffa sina fröknar och kompisar igen?
Jag lämnade utan problem as always.

Kom och hämtade dem, och fick höra att Jonathan och hans kompis hade suttit tät ihopp på bänken inne på dagis och viskat och fnittrat. Nog att jag visste att Jonathan saknade sin ena kompis, men att de skulle var så mycket trodde jag aldrig. Han måste vara i sjunde himlen att hans kompis kommit efter till den stora avdelningen. Mary var mindre nöjd däremot.....

Hennes kompisar hade ju fortfarande semester.