En tanke for igenom mig nu i veckan.
Den 25:e ska jag ut på vårt disco när i vår förort.
Men den 25 är också 6 månaders dagen av Micheals bortgång.

Ska jag stå där på dansgolvet som är överfullt och dansa röven av mig.
De brukar alltid spela "bille jean" och de klassikerna där på dansgolvet.
Ska man klara sig från att inte börja gråta??

Nä, jag sak vara stark.
Beställa en champang och skåla för Michael.
Jag ska ha kul på denna enda dag då det tycks vara riktigt drag på det stället, då ska jag var glad.
Ha kul! Sörja kan jag göra dagen efter. Jag fick ändå  veta det på tolslaget.