Fick ideen från Mikaelas blogg, som jag för övrigt brukar läsa varje dag.

Svårt atts skriva, då både familj och tomstående läser. De flest kanske familjen känner till. Men det får ni leva med. :-)
Jag brukar inte vara så hemlighetsfull va mig... 

1.

Snart är jag en skild kvinna. Skrev under papper i December. MEn det tar 6månader att gå igenom. Men jag deppar inte för det. Gemensamt beslut i ett försök at rädda kärleken som finns kvar trotts den onda spriral vi hamnat i (rätta mig familjen ,men allt skit började väl när vi gifte oss?) av negativa ting(bråkar om allt). Vi kan skämta igen och krama varandra utan att blänga på den andra och undra vart man vill komma. Det är som bortblåst. VAd hände? Passar inte vi att vara gifta? Ska vi endast vara sambos?

2.

Jag älskar att skriva. PÅ bloggen kans jag slarva med ord och meningar. Men så fort jag sätter mig ner och skriver på en novell så ändras det. Jag går in till 100% för det! Meningar ska vara perfekta! Där hittar vi inga stavfel eller ord som slängs om inte. :-) En vacker dag så kanske jag lir färdig med min första. TAr lite tid bara då man är sån perfektionist, och desutom inte har tiden nu med två barn, träna och familjelive med allt vad det innebär. Det får tyvärr komma åt sidan.

3.

Jag har tillhört den gamla kategorin "manshatare", innan jag träffade min karl. Visst gick jag ut på dater, men jag var alltid negativt inställd till kilar även om jag inte vissade det inför dem. För dem vissade jag bara ett leende, glad och typiskt flickig. Desvärre var alla dater minst 25 och jag var allt från 17 - 19. De stod på andra nivåer än vad jag gjorde då.
Men jag har alltid gillat äldre killar, hur jag träffade min karl vet jag inte, då vi nästan är jämngamla.

4.

Anledningen till att jag tappar bort ord eller bokstaver när jag skiver här beror inte på dyselexi som vissa i min familj tycks tro, utan endast slarv. Jag har så  mycket jag vill skriva att medan jag skriver sitter jag redan och funderar ut nästa mening. Då är det ganska självklart att det blir fel ibland.

5.

Jag har fobi för duvor(hatar folk som springe rätt i  dem så att de bara börjar tokflyga och jag börjar skrika och slänger mig på marken...respekt tack!), kakelackor, prata i telefon med främlingar, höjder, mörker, myrkrig på tv, sprutor, gettingar, hav/sjöar där man inte ser vad som finns i.

6.

JAg är "allegisk" mot solen.
Missförstå mig rätt, jag älskar den!
Men mina ögon får fnatt!
De börjar rina och blir snustora samtidigt.
Solglasögon nästa nu i sommar.
HAr aldrig köpt det innan, men nu jävlar ska jag köpa dessa! Trött på att gömam mig i skugan för att jag inte pallar solen.

7.

Jag är allergisk mot mjölk och björk.
Kom som ett slag från ovan förra året.
Just ja nickel oxå.

8.

Ja älskar HArlequin böcker.
Japp ,jag har sagt dte som man helst inte ska erkänna.
Men jag bara älskar dessa  Harlequin historiska böcker. :-)
Sliskigt romantiska, 1700-tal och riddare, eller nåt i de epokerna iaf.
Börckerna är ju beroende framkallande. Haha

9.

Jag tycker EMO är fint.
Sen att vissa har en bild av det som deprimerade, goth punkarre som hatar livet, konstiga frisyrer är deras sak.
JAg tycker det är såå fint iaf. JAg skulel inte hopap  kläderna själv med manga inspererade kläder från japan.
Men håret kör jag lite på iaf.
Svart och det ska växa igen....ska ha min förra  frisyr tillbaka igen. Älskade den!
Men krävs väl minst 3 månaders utväxt inna jag kan fåtillbaka den frisyren. :-(

10.

När jag var i tonåren vilel jag bara dö. Hatade livet!
JAg försökte måmga gånger skära upp handlederna, med kökskniven.
Men jag har fobi för smärta, så det hindrade mig. Kansek var tur det, för annars skulel nog inte jag lvt idag.
KAnske tur att jag inte visste att man kunde skära sig i handleden bara lite för att släppa på ångesten, då hade jag garanterat gjort det.
MEn idag mår jag fint fint. Snarare älskar livet. Skönt att livet kan slänga om så totalt.