-10 och jag frös röven av mig när jag lämnade barnen på  dagis.
Första dagen för dem sen de lämnade dagis i December.

Lite försiktiga, men inte bråkiga vid påklädningen.
Även om bestyret att fakatiskt få dem ur sängen, tog lite tid.

"nej mamma, in dagis nu. Trött" kom det ur mamma lite gnälligt från Jonathan.
"Nej mamma. Jag är trööööött! Sluta nu!" Kom de argt från Mary. Lätt som en ilsken tonåring so tröttnat på sin morsas tjatt om att gå upp på morgonen. Börjar det redan? Haha

Men iväg kom vi. Jag med håret åt alla håll. Kanske ska vara glad att det är hårtvättningsdag för min del. Det betyder att håret inte blir rirsigt, utan det är en dag innan håret blir flottigt. Så håret har ganska bra glans och volym och inga rymmande fjun som förstör frisyren.

Jonathan lockade jag med polisbilen som stod parkerad utanför vår gård.
vad den gjorde här igen har jag ingen anning om.
Förut att man hörde en mumlande kvinan och två poliser inne i bilen.
Kanske hon som pajat en stora julgranen utanför? :-)
Alla lampor är nedrykta och sladden ligger på marken, och alla lampor är i sin tur bortskruvade.
Nån som hade lampbrist hemma kanske?

Inte en tår(men det har knappast funnits med i bilden?) eller gnäll.
Är man bortskämd som mamma?!
Då  t o m inskolningen gick utan tårar.

Men MAry sa lite sött innan jag skulle lämna Jonathan.
"mamma, du glömmer inte bort mig?"
Har jag någonsin glömt bort att hämta henne på dagis? Nej!
MEn lite ont gjorde det  hjärtat att se henne så ynklig.
Kunde inte annat än pussa på henne lite extra. :-)