Jag har mina bloggar jag besöker regelbundet. Lady Dahmer är en av dessa.
Det är också från henne jag tagit ideen, i det jag ska skriva nu.
Väckte nämligen gamla bitterljuva minne till liv. Haha


Ja, oftast är det fel att ha skadeglädje.
Tex när något hemskt hänt en person man är mindre förtjust i.
I tonåren skulle jag ha känt en sån "hon förtjänade det den bitchen" attityd.
Men nu tycker jag inte så illa om någon person att jag kan känna denna bittra sötma längre.
Vilket faktiskt är skönt, jag känner mig nöjdare med mig själv.

Men minnet som väcktes var när jag var i Egypten 2004.
Det var min första resa ner,och resan vart totalt 3 månader, men det ska jag skriva om i ett annat inlägg längre fram. Kan ta lite tid. Så mycket att skriva om. Så passar på att utfärda en varning i förväg om att dte kommer bli lååångt!

Men på denna långa trip som vi förvandlade till en långresa(och som blev vår bröllopsresa när vi ändå tvingades åka ner ditt, var vi i Kairo den största delen av tiden).
1 vecka i vackra Alexandria (men oxå en jobbig upplevelse med folket), och 1 vecka i Sharm el sheikh.

Denna vecka måste jag ha varit i vecka 10 - 15, nåt däremellan.
Spinkig som kära Benjamin, och med en lite småfett mage.
Fö er som känner mig vet att jag alltid haft en uberplatt mage, och iband insjunken i perioder för att jag blivit så small.
Men insjunken kan man drömma om nu, efter två bebismagar, slapphud som inte riktigt vill sjunka in.
Jag hade precis blivit frisk efter en 1½  månad av svår tursitdiarre.
JAg låg dubbelvikt i sängen och så fort jag drack en droppe eller åt mina mossade bananer och en lite kokt osaltad mossad potatis som man ju ska äta. JAg kved grätt, och sprang sen dubbelvikt till toaletten!
Kära svärmor var ororligare ju värre det vart. Dos ett av tabletter hjälpte inte.
Dos två med treangel på och INTE avsedd för gravida hjälpte!
Det fanns två altenativ. Skita på med rännskita i 9 månader konstant(för den infektion jag dragit på mig efter att dumt nog ha druckit kranvattnet dödades endast med stark antibiotika) och magsmärtor och rasa i vikt och förlora alla vitaminer i maten(inte bra för barnet oh kunde leda til missfall). Eller ta medcinen i 1 vecka, och hoppas på det bästa för bebisen i magen(medicinen kunde också leda til missfall). Bli frisk och kunna gå upp i vikt igen, och börja äta och drick utan problem. OCh bebisen skulel få i sig allt den behövde.

Efter denna hästkur, så åkte vi en 7 timmars busstur til sharm el sheikh!



Tydligen denna mage som gjorde att jag ansågs "fett", och ja, min rumpa har alltid varit stor, men den var jag stolt över.



Medan resten av mig såg ut såhär benigt "fint".
Men rasar man från 52 - 45 pga av sjukdom inte så myket att göra.
MEn trotts dett ansågs jag fett av denna person som jag ska berätta om nedan.
Då är frågan vad han anser är normal, och ännu värre vad han anser är smalt?!
Den fina foten nedtill tillhör min kära älskling. :-D

Nåväl, vi bodde på ett hotell 5 minuters bilväg utanför själva nama bay, ekller hur det nu stavas.
Vi åkte in varje kväll och bara var. Vi hade även all inclisive, så åt, frukost, lunch och middag där på hotellets restaurang. Snacka om förstaklassig mat! Men så var det ett 4:a stjärnigt hotell oxå, men finsmakande italienare till turister som gäster.

Så en kväll sattt jag,min man och hans 3 vänner som jobbade på hotellet och åt en middag. Även de egyptier.
Bakom oss satt de italienska arbetarna runt ett bord.
Min man som pratar italienska flyttande satt ibland och lyssnade när de pratade, så märkte att han vart lite irriterad vid ett tillfälle och han och ena kompisen började prata och titta konstogt mot det andra bordet. Jag försökte få ur dem vad som hände. Men jag märkte att min man gick och bar på något hle kvällen, en sån där obekväm tryckande känsla som kan ligga och puttra ibland om något obekvämt hänt.
Men vi hade kul den kvällen också!

Så följande dag så låg vi på stranden som vanligt!
Solade och stekte på trotts mina bränskador på fötterna som var i värsta klass. Blåsbildning! HUvudet ska vi inte oparat om, en trotyr att discha, coh brösten om gansk naturligt växt till dolly parton siza medan resten av jag hölls tunn.
Nja, nåt sånt skulle inte hindra mig! Haha

Så då berättar min man vad en blond italensk kille bakom oss sagt.
Jag hade tidigare tittat på honom och kommit fram till att han var denna typiska bild av en smörig sexgalen italienare.
Smörade för de anorektiska brudarna, skulle smörja in dem, samtidigt som han satt och spannade in nästa offer mm
I utbytte för sitt flörtand eoch smörande fik han sex av dem sålänge de var där.
Nåja, inte steg han i min bild iaf efter detta.

"Du vet den där killen där borta?"
"Det där slemiga äcklet i blont hår?" kom jag ihåg attjag uttryckte mig.
"Han sa att du var å tjock igår. Att du hade alldeles för stor mage"
"jaha var det därför ni vart så konstiga helt plötsligt?"
Det sjuka var att min man trodde att det inte märkts på han!
Haha...please, vi hade varit som klister i över 1 år på varandra. Då borde jag veta hur han funkar!

Så fort han kom till starnden där han tyktes bo på dagarna, så blängde jag ut honom. Vilket gjorde honom obekväm. Haha
Var riktgt skönt. Ingen kallar en gravid kvinna fett! Njöt när hans osäkerhet steg.
Så dagen innan vi åkte och vi låg på stranden en sista gång, vågade han inte titta på mig mer. Verkade skämmas.
Vad hade då hänt. Ja, fick det berättat för mig att Amgads kompis hade berättatt för dennna kille. Att jag var gravid och att ja visste om han skitsnack bakom ryggen. Det var därför han såg så plågad ut den sista dagen. :-D
Man kallar inte en underviktig kvinna fett!! Och framför allt  inte mig!
Behöver jag säga att jag drog lite extra på smillbanden, när jag hörde detta?!



Bjuder på en sista bild av mitt andra hem!
Känner mig precis lika hemma där som i Sverige. :-)
Trevligare folk finns inte!