I måndags var det fortfarande sol ute och såg till min fasa att dte skulle regna och vara kallt sen hela veckan.
Så klockan 13 hämtade jag barnen för at åka till stranden.
Behövde bara säga ordet och de kom springande. På bara 20 sekunder var vi ute från dagiset. Nog rekord!

Mot bussen mot station, för att sen byta där. Men s vart dte inte. Då bussen avr sen till till station så missade vi buss två. Det klaffade med 2 minuter, och buss ett var 5 minuter sen.
Så jag hade två val. Antagligen väntade jag i 1 timme på nästa buss och sen tar det 30 minuter med bussen eller gick vi ditt på 1 timme. Valde det sista altenativet. Att ha två överspelta barn som vill till stranden på en busshållplats där minst 20 bussar kommer och går är inte säkert. Så 1 timmes gångväg där 20 minuter bestod av  gågn på bilvägg så kom vi fram. Kunde äntligen slappna av, vi blev inte på körda. Och barnen satt snältl i vagnen hela tiden. Mary stod på brädan och Jonathan satt i vagnen.


Mary hittade snabbt kompisar. Det är MAry i röda badbyxor i mitten av kortet.
Jonathan satt kvar hos mig och vågade inte gå ditt riktigt.

Istället satt ha och delade min sena lunch med mig.
Samt drack lite läsk.


Nej han är inte naken. Utan bakom denna enorma  flaka gömmer sig faktiskt badbyxorna.


Iq badbollen glömde plasmuggarna hemma, så  vi fick snällt dricka direkt ur flaskan.
Men det verkade inte vara något problem.

Så fram till 17 var de i vattney och plasakde. Eller Jonathan satt vid strandkanten och grävde medan MAry lekte med en flicka på 7 år som ttillsammans hoppade fårn bryggkanten. Vattnet gick då till knäna.

Sen vart det dags att leka lite. De hade blivit kalla, då vattnet vart iskallt!


Gick inte så bra att fyra klättrade i denna samtidigt.
Men de är dagiskompisar så de va inte så blyga att hojta till varandra om de trampade på något Vilket hände ett antal gånger.


Klockan 18:30 så började vi gå till busshållplatsen. Men väl där ville de inte åka buss, och då jag inte kände mig trött så kände jag att vi likagärna kunde gå.

Men nu ville jag inte ta bilvägen. Folk har en tedens att köra för fort där och köra mitt i istället för sin sida. Bilar åkte hem nu och kom forttfarande till stranden. Så tog skogsvägen som är lite längre, men säkrare. Inga bilar där. Någo enstaka moppe, men mest löppare för de som bor där.

Men vackert vart det iaf!
Vad tycks om utsikten på väggen hem?



en vacker å mitt i skogen. Bredvid grusväggen där vi gick.



Eller en åker där solen lyste så fint.
Trotts att det är i utkanten av en förort så hördes inte ett ljud. Endast vinden och fåglar som kvittrade och en traktor som kom körande. Kändes nästan som om man vore mitt ute på landet.



En sån här syn mötte oss nästan hel vägen. Var det inte björkar så var det grannar. Men vacker var det iaf.
Men någonstans får dte faktiskt räcka. 1½ time senare var vi nere vid station. Jag var helt mör i benen!
Så fick bli bussen den sista 1o minuter bussvägen hem. Orkade inte gå de sisat 30 minutrararna hem som det skulle ta i mitt tillstånd. MEn barnen var glada för det. En buss hade pajat, och höllpå att bogseras på. Himla spännande.





Vid 21 var vi hemma!
Då bussarna knappt gick efter 19:30 så fick vi vänta ett bra tag på vår buss, men den kom tillslut. Av 4 bussar som går förbi oss gick bara 1 buss fortfarande. Så den väntade vi snällt på.

Alla somnade omgående hemma.
Så trötta var vi!