Iaf här i området där vi bor.
Varje sommar är det något spån, som försöker tänka eld på garagen!
Alltid någon ungdom självklart.
Eller snarare en utav ungdomsgängen som håller till här och ställer till problem med misshandel, rån eller tända eld på saker. Just ja, höll på att glömma stöld. :-D

Området låter som värsta stället man kan bo på men så farligt är det faktiskt inte. Än så länge har jag bara sett när de tänder eld på saker(= leka med gas + nåt ändbart och eld och se det börja brinna), mobbat någon och ett gängbråk där järnrör var inblandade. Men mig lät de var, och tur var väl det. Barnen var med alla gånger. De flyttade tvärtom på sig vädigt snällt när jag macherade rätt in bland dem. Ser jag så läskig ut?
Men på dagen är det lungt, för lungt enligt flera som bor här. Men jag trivs i det.

Nåväl. På väg hem från dagis med barnen vid middagstid igår så kommer två brandbilar farande i en himla fart.
Trodde det var en lägenhet som brann. Men det var det inte. Så tänkte gå min vanliga väg hem, men där kom man inte fram, för där stod åskådare + brandmän och trängdes, så ut på bilvägen för att komma hem illa nog.

Vad det var som brann?
En hörna på garaget, again.
Tur var det väl att den hann släckas innan alla bilar som stod parkerade där under brann upp.
Jonathan och Mary var helt till sig över att se branmännen, och brandbilarna.
Frågade vad de gjorde och berättade igen(för typ 100elfte gången) att de fått sitta i en brandbil med dagis. En sak de är mäkta stolta över.

"Mamma vad gör de?"
"Det har brunnit"
"var?"
"I Garaget". Men eftersom de ser så oförstående ut så får jag förklara lite mer. "I huset där bilarna bor".
"Hur släkte de?"
"De tog sin slangar och sprutade på elden"
Hann bara få ut orden ur munnen och insåg hur jäkla perverst det lätt. GIck där och undtryckte,  ett skratt som hotae att komma. Lyckades, även om jag gick och såg ut som om jag var i svåra smärtor istället.