Not okey.....but alive
Ursäkta om jag varit frånvarande.
Men jag har inte mått så bra.
Så anonym kan vara lugn, jag lever fortfarande. :-)
I torsdags efter 1 hel vecka av att ha mått skit, så väntade jag på Amgad tills han kom hem, sen drog jag.
Klädde på mig. Sa godnatt till barnen och sen var jag på väg ut genom dörren.
Trodde jag skulle komma därifrån utan att han märkte mig.
Nej, då skrek Mary till: "Pappa, mamma ska ut", sen var båda barnen i hallen och Amad och undrade vart jag skulle.
Alllt jag tänkte var, fan!
OKej att barne var där, men AMgad Kunde han inet ha suttit kvar i soffan där han parkerat sig.
Han försökte hålla e kvar. Varför?
Tydligen efter små tjatt så vilel han ine veta av mig. HAn var arg hela veckan.
Så vill han inte att jag går helt plötsligt. Verkade orolig.
"Bara ut. KOmme rjag inte ut, kommer jag dö snart"
Sen slet jag mig loss och halvsprang därifån för att han försökte springa fetrr mig och dra in mig igen.
Vet inte om han var rädd för att jag skulle göra något dumt eller om han var rädd för att bli lämnad ensam med vå barn och tvingas natta dem själv. Vilket han aldrig någonsing gjort själv.
Fine, jag har varit självmordsbenägen i tonåren, men inte nu längre! JAg har barn! JAg har inte tid med såna dumheter.
Allt jag behövde var att komma hemifrån. FÖr det kndes som ett stort tungt moln hängde över hela lägenheten. JA kunde inte tänka, eller göra något. kändes som sagt som om jag höll på att kvävas.
Tänkte åka in till stan först för att komma bort från förorten och det måste väl ändå gå någotn 23 bio inen i stan.
Men icke! Ingen nattbio ens i stockholm på en torsdag. HAde känts som oma jag behövde det byttet. JAg gör aldrig något impulsivt, men just då behövde jag det!
Bytta stad, bytta miljö helt till något jag aldrig gör annars mm mm......
Ringde syrran iaf som jag lovat så att hon kunde få sova något.
Drog till Infra hotellet. Satt där och pratade hon och jag någon timme.
Kändes att de behövdes! Tack syrran!
Kändes bättre genast att få prata med dig.
Vet inte om jag kommit ur sängen annars på fredagen.
HAde troligen lämnat barnen hemma medan jag sovit bort hela dagen.
Nu orkade jag iaf sätta mig upp och läsa lite ur skolboken. och ta tag i lite saker som att lämna barnen till dagis.
Så jag lever, även om jag fortfrand er lite nedstämd, men väldigt väldigt osäker.
Men jag har inte mått så bra.
Så anonym kan vara lugn, jag lever fortfarande. :-)
I torsdags efter 1 hel vecka av att ha mått skit, så väntade jag på Amgad tills han kom hem, sen drog jag.
Klädde på mig. Sa godnatt till barnen och sen var jag på väg ut genom dörren.
Trodde jag skulle komma därifrån utan att han märkte mig.
Nej, då skrek Mary till: "Pappa, mamma ska ut", sen var båda barnen i hallen och Amad och undrade vart jag skulle.
Alllt jag tänkte var, fan!
OKej att barne var där, men AMgad Kunde han inet ha suttit kvar i soffan där han parkerat sig.
Han försökte hålla e kvar. Varför?
Tydligen efter små tjatt så vilel han ine veta av mig. HAn var arg hela veckan.
Så vill han inte att jag går helt plötsligt. Verkade orolig.
"Bara ut. KOmme rjag inte ut, kommer jag dö snart"
Sen slet jag mig loss och halvsprang därifån för att han försökte springa fetrr mig och dra in mig igen.
Vet inte om han var rädd för att jag skulle göra något dumt eller om han var rädd för att bli lämnad ensam med vå barn och tvingas natta dem själv. Vilket han aldrig någonsing gjort själv.
Fine, jag har varit självmordsbenägen i tonåren, men inte nu längre! JAg har barn! JAg har inte tid med såna dumheter.
Allt jag behövde var att komma hemifrån. FÖr det kndes som ett stort tungt moln hängde över hela lägenheten. JA kunde inte tänka, eller göra något. kändes som sagt som om jag höll på att kvävas.
Tänkte åka in till stan först för att komma bort från förorten och det måste väl ändå gå någotn 23 bio inen i stan.
Men icke! Ingen nattbio ens i stockholm på en torsdag. HAde känts som oma jag behövde det byttet. JAg gör aldrig något impulsivt, men just då behövde jag det!
Bytta stad, bytta miljö helt till något jag aldrig gör annars mm mm......
Ringde syrran iaf som jag lovat så att hon kunde få sova något.
Drog till Infra hotellet. Satt där och pratade hon och jag någon timme.
Kändes att de behövdes! Tack syrran!
Kändes bättre genast att få prata med dig.
Vet inte om jag kommit ur sängen annars på fredagen.
HAde troligen lämnat barnen hemma medan jag sovit bort hela dagen.
Nu orkade jag iaf sätta mig upp och läsa lite ur skolboken. och ta tag i lite saker som att lämna barnen till dagis.
Så jag lever, även om jag fortfrand er lite nedstämd, men väldigt väldigt osäker.
Tack fِör att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
carola
du vet att du alltid kan ringa, närsomhelst!!!
Man ställer alltid upp för de man älskar, eftersom allt jag vill är att du (och alla andra jag älskar och bryr mig om) ska må bra.
massa pussar o kramar
