Ja, jag vet man ska vara inne vid sjukdom.
Men när ena barnet(det friska) hotar att riva hela lägenheten för att hon bokstavligen studsar runt som en energiboll hemma, och lillkillen bara är med. Leker, om än stillsamt. Mer orkar han inte.
Så vi gick ut till lekplatsen.
Tänkte jag skulle gå till lekplatsenintill oss, den brukar alltid vara tommare än tom även på helger.
Vad fel man kunde ha.
Det resulterade i en, inte så riktigt lyckad plan.

Nummer 1, barnen igår kom ut och Mary springer glatt mot dem.
Har lärt sig deras namn nu och frågade efter dem.  JOnathan gungade mest coch lekte inte med de andra, höll sig mer i utkanten. NÅja....detta var från 9 - 14, tror jag det var. Då hände något.
Fråga mig inte vad. HEla min hjärna har noll koll på tidsbegrepp.
MOrsan var snäll nog att handla till oss så att vi klara oss.
Dessvärre fick de ingen klådadämpande på apoteket. Skulle ha behövts, men kylbalsam är liak bra det.
Bättre än inget, hjälpte iaf i sådär max 1 minut mot varje prick.
Så imorn mot alla rekommendatoiner, tänker jag bege mig till apoteket med min salami pojke.
Han har skrikit och gnällt hela kvällen av all klåda trotts att två förnster står helöppna i sovrummet.
JAg vet inte riktigt vad jag ska göra. mInns själv min vattkoppor som om det vore igår, så hemsk hade jag.. HEla jag var i proncip röd och klådan höll på att göra mig hyserisk. Jonathan är i princip i  samma fass, tills han somnade av utmattning stackaren. Eller jag minns nog mina utslag i egypten när jag var gravid 2004 mest, rev upp all sår bldiga och ju mer jag kliade dessto mer kliade det. Ja såren rann av blod och jag skrek och grätt om vartannat pga av detta besvär.

Så jag känner mig så hjälplös nu mot Jonathan, tänk om han har det lika jobbigt.

VArt en snabbis på lekplatsen intill i 1 timme.
Men de skulle in sen och Mary sökte sig tillbaka till lekplatsen intill huset igen.
Sen tänkte jag att vi skulel in o göra mat, men Mary sprang ut igen. Jonathan stannade inne och ritade. Orkde inte annat.
Nåväl, märker att det är lite väl livat i barnens rum som har balkoongdörren i sitt rum.
Där står två fllckor i Marys ålder.
"Mamma, får de leka hos mig?"
Känner igen dem som grannflickorna.
OCh de vart väldigt förtjusta i Marys prinsessa saker som hon stolt vissade upp.
"Javisst, det är okej" sähger jag bara.
Men sen vid 16 måste de äta. Deras syrra hämtar dem och MAry vill ut igen. Nåja. Tycker det är okej. Hon är duktig och stannar på två lekplatser (max 15 sekunder bort)och leker och kommer sen hem max 30 minuter senare.

Jonthan somnade efter maten vid 19:30, Mary 21.
Även om han skriker till hela tiden, klådan på stackaren är jobbig.

Trodde jag kunde gå o sova vid det....men nej.
Då ringer det på dörrren.
Går och öpnnr fastän jag aldrig i normal fall gör det efter 20 i vanliga fall. NOjjig som man är.
Men ser att det är grannpojken mellan 7 - 10 år i kikhållet med två kompisar.
Frågar efter Mary om hon vill leka med dem. :-)
Ja, lite sent kanske.
MEn de frågade även om de fick låna barnens motorcykel och leka med den en stund.
VArt så paff.
INget jag väntade mig direkt att några barn skulel ringa på o fråga på kvällen.
Speciellt som de sa så snällt att de inte vllle ta den utan att fråga.
De åkte runt på den motordrivan motorcykeln i 20 minuter innan de stod på plats igen.
Men glada vart de iaf....hörde ett tjoho när de sprang til sin pappa och berättad att de fick låna den.

Så nu sitter jag här.
Vet inte riktigt vad jag ska göra.
HAn lider enormt, vill åka in till sthlm's apotek och köpa klådalindrande.
Men vem kör mig?
För skrika kommer han göra hela natten.....till och från.
Är samtidigt dödlligt trött, men kan inte somna för oron som ligger och gnager.
Inte precis så att han är döende, men han lider och det räcker för mig.

Så nej, min planlyckades inte att hålla barn borta från oss, de snarare flockades runt oss.