Det hade vi idag.
Både Mary och Jonathan.
Eller Jonathan hade vi invänjningssamtal om.
För att berätta hur det gått med hans övergång från småbarnsavdelningen till de stora barnen.

Hon började med Jonthan och sa att hon förndrats sen hon började där i höstas. Hon var blyg hela hösten och, vintern och sen hände något. MAry och hennes kompis, eller en utav 5 kompisar, GAbriella. Hon och MAry var båda väldigt blyga och det tog först till februari innan de vågade öppna upp sig.
Fick berättat för mig att hon och Mary sitter bredvid varandra och äter lunch. De sa inget på samlingen i början, vägrade öppna munnen, var väldigt försiktiga båda två. Man fick nästan putta in dem i en lek. De satt hellre bredvid och tittad epå om det var en mindre grupp än babbalade på. För att inte tala om stora grupper, där vägrade hon sätta sin fot, likaså hennes kompis. Så fröknarna satte avdelningens två enda blyga tjejer bredvid varandra. Och dte vart ett lyckat resultat.
Man får i normala fall inte hålla på och skriak och tönta sig i matbordet alltför mycket. Annars sitter hela avdelningen och gör dettsamma. Man ska äta och prata i normal ton, inget skrikande. 

Men de satt iaf bredvid varandra och de skrattade och flamsade sig extremt.
Fröknarna tänkte först säga till dem att dämpa sig, men så kom de på att de knappt öppnar munnen annars så de fick hålla på. De kanske skulle våga öppna sig mer om de fick fritt vid matbordet. De var som en bubbla dessa två. De märkte ingen annan i gruppen. Om nåfon frågade dem något helt plötsligt blev de som två statyer och vägrade öppna munnen. Ja ni hör själva, inte bra.

Men nu så är Mary med på samlingen aktivt, hon berättar varje måndag vad hon gjort under helgen. HAr sjungit hon och Gabriella en gång på samlingen mitt i ringen, hon ber fröknar om hjälp vilket hon inte gjort innan. Finns alltid där för Jonathan och tar hand om honom. Hämtar en fröken om Jonathan är rädd eller behöver hjälp. Hon ger mycket stöd till sin lillebror. Så att han blir trygg bland alla stora barn. För just nu är han den ends 3-åringen där, alla andra är 4 och sen väldigt MÅNGA 5-åringar som slutar nu på våren.

Hon leker med sina 4 kompisar, men det blir också mycket bråk då två av dessa är väldigt bestämda när det kommer till vem som ska bestämma vem som ska leka med vad, eller vad. Och MAry är inte sämre, hon är lika bossig hon med.

Så fröknarna är väldigt glada att allt arbete de lagt ner för at få henne komma ut ur sitt skall har haft verkan.

Men det var Mary det.

Jonatan sa hon också hade kommit in väldigt lätt i gruppen. Han tyckte om det.
 Barnen tyckte om honom, och han åt bättre än Mary t o m. Och att slå det matmonstret är inte illa. Hehe
Men trotts detta är han så lätt och liten.
Han leker bra ute precis om syrran sin.
Oftast när jag ser han ute så hänger han först med MAry, hon vissar han runt till sina kompisar så han leker först med Marys tjejkompisar. BLir väl mest gunga, laga mat  då. Men samtidgt sa fröken att så fort vi kommer ut så springer han till sina gamla kompisar han hade på småbarnsavdelningen. Erik och Fredrik som han saknar väldigt mycket. De brukar även komma över efter lunch då de inte sover lunch. Då brukar de springa runt i korridorerna och rytta och  leka monster eller tigrar, Jonthan och hans två kompisar. Hon sa att han var väldigt trygg som person, leker med alla och han verkar trivas på avdelningen. 

Det kändes ju skönt att höra!
Båda trivs! Och har utvecklats.
Just deras språk har blivit så mycket bättre också sen de började där.