Jag vart såå glad imorse när jag lmnade tå bråkiga barn på dagis.
Eller okej, dottern sprang efter sin kompis som bor på vår gård och går på samma avdelning turligt nog.
Men sonen.....ja han drog fötterna efter sig för att jäklas. Han ha lärt sig att e det bråttom bär jag han. Så han bokstavligen drog fötterna efter sig hela den korta vägen, som idag kändes väldigt lång.
"Mamma bära mig" gnällde han och låtsas grät ynkligt hela vägen till dagis. När vi näsatn avr framme då var dottern redan på dagis med den andra mamman och sin kompis.

Sen kom vi in till dagis i tid.
Alla barn bökade bokstavligen på dagis. Ingen ville ha regnkläder, ingen villa ha mössa, inga barn kunde något själv.
Då tyckte jag faktiskt synd om fröknarna. Då är man kanske inte så trött p två gn''lliga barn som inte vill klä på sig alla kläder efter sommarens lätta kläder.

Men dagisbilderna.
Tog med dem hem.
Dotten tyckte självklar tinte om det och blockerade vägen hem.
Men förra året fick hon bära hem dem och det resulterade i knögliaga kort, och blötta kort. Det gör vi inte om igen.
En fröken fick ta bägeg barnen då ingen vilel släpap mig Ett barn på varsin ben som låste fast en.
Hem hem kom jag tillsut iaf.



Är de inte fina?
Självklart togs separata bilder också.
Men lägger upp denna endast på bloggen.