Duktiga ungar
Ja, jag ta barnens utvecklign i små steg.
De skulel bli torra. De fblev torra p natten först, dagen sen.
Mary höll det i sig med. JOnathan tog ett steg bak och började tok kissa ner sängen. Med andra od inte roligt.
Men nu i 2 veckor har ihan inte gjort det. Har inte sagt nåt, utan undrat och tänkt mig galen på vad som hänt. Har hans kissblåsa äntligen hajat att den måste väcka hans hjäärna om han ska kissa på natten. Hanhar en otäck vana att vakna varje natt mellan 23:45 - 00:30. Alltid inom dessa ramar. Dock ask me why?
Så låg i badet och gyppade på denan tid. Fata jag vågar bar nattetid när alla sover, ensam!
Ett stort steg efter min skräckupplevelese i tonåren.
Nog sagt om det.
Låg där. Hör plattpott JOnathan komma gåandes.
Manhör skillnad på dem när de går. Mart låter normalt, eller vad man nu ska kalla det nr hon går. Men ite Jonathan.
Nej han åte som en anka när hankmmer gående, ja svårt att förklara. Men det hänge rihop med hans snea fötter och tedens till plattfot.
Så klockan 00:20 komer han in. Slänger upp dörren. Tittar på en med sömninga ögon där man ligger som en badanka i badkarlet. Drar ner kalingarna och hoppar upp på den stora toaletten SJÄLV!!! Min lillkille har blivit stor.
Stolt mamma. Sen ville han ha sitt vatten som vanlg efter det. Sen gick han och sov igen.
Han börjar bl läskigt lik mig osm barn. JAg gick också upp samma klockslag vare natt och kissade och vart sen törstig. Måste han apa efter med det, med fötterna(sneda) och utseende. VAd kommer härnäst?
Sen till MAry.
Ja har kämpat mig blodig nästan för att få den tjejen att sova i egen säng, eller båda egenligen. Men då hon var äldre när det påbörjades så har hon varit envisare. Så två nätter i rad har hon somna ti vår säng och efter 20 minuter har jag burithenenr till hennes säng och hon har sovit där hel natten!!!!! *knackar i trä*
Fatta hon sover i egensäng! Nästa steg är att få henne att faktiskt somna där också. JOnathan sover i sin säng till tolvtiden då han nattkissar. MEn inte mer. Ska väl bättra på det också. Men små små steg i taget. Snart e jag i mål utan gnäll.
De skulel bli torra. De fblev torra p natten först, dagen sen.
Mary höll det i sig med. JOnathan tog ett steg bak och började tok kissa ner sängen. Med andra od inte roligt.
Men nu i 2 veckor har ihan inte gjort det. Har inte sagt nåt, utan undrat och tänkt mig galen på vad som hänt. Har hans kissblåsa äntligen hajat att den måste väcka hans hjäärna om han ska kissa på natten. Hanhar en otäck vana att vakna varje natt mellan 23:45 - 00:30. Alltid inom dessa ramar. Dock ask me why?
Så låg i badet och gyppade på denan tid. Fata jag vågar bar nattetid när alla sover, ensam!
Ett stort steg efter min skräckupplevelese i tonåren.
Nog sagt om det.
Låg där. Hör plattpott JOnathan komma gåandes.
Manhör skillnad på dem när de går. Mart låter normalt, eller vad man nu ska kalla det nr hon går. Men ite Jonathan.
Nej han åte som en anka när hankmmer gående, ja svårt att förklara. Men det hänge rihop med hans snea fötter och tedens till plattfot.
Så klockan 00:20 komer han in. Slänger upp dörren. Tittar på en med sömninga ögon där man ligger som en badanka i badkarlet. Drar ner kalingarna och hoppar upp på den stora toaletten SJÄLV!!! Min lillkille har blivit stor.
Stolt mamma. Sen ville han ha sitt vatten som vanlg efter det. Sen gick han och sov igen.
Han börjar bl läskigt lik mig osm barn. JAg gick också upp samma klockslag vare natt och kissade och vart sen törstig. Måste han apa efter med det, med fötterna(sneda) och utseende. VAd kommer härnäst?
Sen till MAry.
Ja har kämpat mig blodig nästan för att få den tjejen att sova i egen säng, eller båda egenligen. Men då hon var äldre när det påbörjades så har hon varit envisare. Så två nätter i rad har hon somna ti vår säng och efter 20 minuter har jag burithenenr till hennes säng och hon har sovit där hel natten!!!!! *knackar i trä*
Fatta hon sover i egensäng! Nästa steg är att få henne att faktiskt somna där också. JOnathan sover i sin säng till tolvtiden då han nattkissar. MEn inte mer. Ska väl bättra på det också. Men små små steg i taget. Snart e jag i mål utan gnäll.
Tack fِör att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
