Men det visste vi väl redan?
Bara killar som påstår något annat.

Finns hur många exempel som helst.
Killar blir förkylda, de är döende.
Kvinnor blir förkylda och kan handla, ta hadn om barn och ändå har vi säkert det lika jobbigt som de.
Vi går bara inte och gnäller om det så extremt attt de tror att en hostattack är ens sista andetag.

Min man blir sjuk, han blir helt off. FAst försej, nu senaste tiden har han faktiskt inte riktigt varit lika klen.
Själv jobbade man med dubbelsidig lunginflammation. Vid influensa som vi båda hade samtidigt så  vart han den såg låg och ojade sig. JAg låg där och hade så ont att jag inte visste vart jg skulle ta vägen. Men jag gnälld einte. JAg fick dessutom vara matlagade och tekokare.
Matförgiftad och får ta hand om bebis och man (mannen var ledig och frisk). Jag kröpp på alla fyra och grät av smärta. och för att det  ska gå så långt krävs det mycket. JAg gråter inte av smärta för igenting.
Jag har gått till dagis med två barn. Njurbäckeninflammation. Såg dubelt, feber på 41, frossa, ont i ryggen som vid förlossnignssmärtor, diarre från helvetet,  och smärtan i magen har varit så illa att man nästan gick dubbelvikt. Men jag lämnade på dagis iaf. Hämtade dem. Sen lämnade jag hos familj för att sen ta mig till läkaren. Hem igen och sängliggandes HÖG på medicin. Kände inte igen mina egna barn. Visste inte vart rummen var osv då det var biverkningar av medicinen.

Men lunginflammationen jobbade jag först. Inte förrän jag låg dubbelvikt efter 1 veckas  kostande  sjukskrivde jag mig. Kanske för att alla potentiella kunder tog omvägar runt en när man föll på knä av varje hostattack. Lämnade barnenn p dagis och hade vagnen som rullator. sen till läkaren på något viss. Han ville ha in en till intensiven, men jag vägrade. Vem skulle var hemma med barnen. Karn skulle knappast ställa upp.
Så jag avr hemma med dem. Kunde knappt andas, febern vägrade gå ner först. Men lovade att ringa  ambulans  om andningen blev värre.

VAr garvid med dottern. Jag, min man och hans kompis gick till tåget en se kväll. Komme rinte ihåg vart vi skulle.
Ena killen börjar gnälla p ont i foten, varav a hänger med om något annat.
Jag fnyser väl till antar jag.
Säger att de är patetisak som gnäller att de inte kan gå för en fot.
De kan komma o gnälal den dagen det huger i ryggen för varje steg man tar, men man ler iaf för att hålal god min, fötterna har svullit upp 3 storlekar.....och alla skor e för små, man kan inte sova för att det kryper i benen och värker. Vatten i fötterna. sammadragnigars å fort man går fler än några meter, som dessutom gör ont. Då kan ni komma ohc gnälla, men jag gnällde inte ens då. Och de gnällde för en fot. Herre gud män.

Och han på videon då. Han är så charmig, att man bara kan skratta.
Men efter 3 timmar.
Kan inte låta bli att skratta.
Själv låg man 48 timmar i värkarbete. Sista 6 timmarna hade jag värkar Non-stop. Fick inte ens andas ut mellan värkarna för att de gick in i varandra. Skulle ha skrattat mig lycklig om jag haft det sålätt at säga stop efter 3 timmar. Hahaha.....vilken dröm det varit att få ha tryckt på stopknappen.