Jag vet det blir tredjegången på en månad, men vi har inget bättre för oss. Dessutom billigt nöje för barnen.
12 kronor för en ny limpa i affären och deras lycka är total.
Nu var båda med och vi stod på rätt plats nu när båda var med. Nämligen på den utsatta matningsplatsen.

De var glada och förväntasnsfulla, en samtidigt rädda för ankorna kommer j inte en och en. De behöver bara se påsen och de börjar göra läten ifrån sig som skrder sig som en löppeld längst ån, och inom 20 sekunder e det minst 50 fåglar runt en. Ja, det är ingen undedrift. De står redan och väntar på utsatt plats och trängs och tjuvbiter varandra i väntanpå att vi ska komma fram. BArnen står för att ankorna inte sak koma för nära, får lyfta dem till bänken så att de kan stå där utan att ankorna kommer åt dem. De skulle troligen slita brödet ur deras hand.

Vilket också hände senare.

De stod glat och slängde bröd runtomkring sig. Kastade det till ankorna en efter en. Nåja tills Mary satte sig ner på knä på bänken, hade en bit redo i handen men hon tittade på Jonthan och en anka tog åt sig biten från hennes hand. De har ju små milimeter sm tänder som är.....nja inte vassa. Men de finns där iaf. Mary skrek självklart till och började gråta då hon vart rädd. Fick skjuta undan ankorna som vart lite för ivriga och för närgångna några gånger.
MEn dagen vart lyckad iaf. De fick mata sina ankor.
De hade dessutom få se sin mosters nya lägenhet en stund innna. Och de tyckte det avrt kul, speciellt fikat. :-)
Även om det vart en massa invigningsskitande i syrrans toalett. Tyckte de sprang där non-stop.