Tänkte först spara ännu en artikel bland favoriter och sen skriva om det senare, men då kommer dte bli som alltid. Den blir kvar där i en evighet innan man får fingret ur.....
Så tar tag i det nu istället trotts att jag känner mig seg. Skyller på vädret, när orsaken egenligen var någon annan.

Men artikeln påstår att om får sin mens tidigt, så kommer man få en smärtsam förlossning.
Nu är artikeln baserad på statistik från England, som alltid. MEN då är frågan.
Alla har olika hög eller låg smärttröskel, vad som anses vara en smärtsam förlossning för en, kan vara normal för en annan. Så vad bygger de då sin undersökning på?

Saken är den att en förlossning säkert kan vara jobbig helt naturligt.
Man har svaga värkar, trång bäcken, eller annnat.
Eller så gjorde man som jag under min första förlossning.
Jag höll andan när en värk kom och hyperventillerade mellan alla vrål och skrik och hysteriska attacker på diverse föremål i rummet. Ja, jag var galen. Haha. 

Men för att komma tillbaka till ämnet.
Alla vet att rätt andning underlättar en förlossning. 
Är man dessutom avslappnad, underlättar det också.
Vad jag gjorde? Jag spände mig som en båge och låg livrädd och väntade in nästa värk beredd att knipa ihop benen och bäckenet. Smart? Nej, knappast!
Jag motarbetade allt vad naturligt värkarbete hetter.
Jag låg hemma med rumpan uppåt. Det mildrade men också drog ut på allt.
Jag åt inget på två dygn, eller sov. Det gör också allt värre.
Jag hade ingen ork helt enkelt.
Skrek t o m att jag inte vill lägre. Jag orkade inte. Detta efter 2 dagars konstant smärta.

Sen tar vi förlossning 2.
Jag kände att det var på g. Hoppade in i duschen, för att börja slappna av i ett tidigt skede.
Andades det jag lärt mig på mvc, stod i den position som var bekväm för mig men som inte drog ut på det hela.
På kvällen vid 23 började jag få ont i ryggen. Tog en alvedon, det sista sexet innan barnet föddes och sen sova. Vaknade vid 09, vattnet gick och vid 14 var han född.
Smärtsamt? Nej!
Jobbit? NEj, inte alls.
Jag var så avslappnad att barnmorskorna trodde jag skulle ramla ur sängen.
Andades rätt gjorde jag också hela tiden. Andningen var det som var i fokus. Gick så in i det.
Rena drömförlossningen. Smärtan var knappt att nämna.
Bedövningen funkade dessutom nu. Vilket det inte hade gjort med nummer 1.

Vad säger det om mig då?
Jag var 11 när jag fick min första mens.
21 när dottern föddes och 23 när sonen föddes.
En jobbig och en väldigt lätt.

Till er andra som fött barn?
Vad säger ni?
Stämde undersökningen på er?