För två veckor sen vart jag till frisören med barnen. VAr tänkkt att jag också skulle klipap mig, men det får skjutas upp en månad.Nu vet jag garanterat vilken fisyr jag vill ha. Visste jag inte då. Nåt nytt.
Kommer bli fint tror jag. Eller är ganska så säker på det.

Men Mary fick välja frisyr själv. Dte enda jag inte villeha på henne var en rak lugg. Den hamnar ju i ögonen så for den växer 1 cm och då måste man ditt igen. Så en sneddlugg, sen fick hon välja längden på sitt hår. Hon ville ha kort som sin kusin och två tjejer på dagis. Hon fick sitta själv med frisören och småprata. MEn hon satt där med ett leende. Är inte första gången hon klipper sig där så hon tycker dte är kul.

Jonathan har däremot somnat varje gång vi droppat in. Så nu bokade jag en tid för att få han klippt. Hans hår var till halva ryggen. INget fel i det. Men det var risigare än risigt. Så letade upp bilder på barn i max 10 års åldern med stylat långt hår på google. Och han fick välja en frisyr därifrån sen.

Men det gick bra. De hade skaffat en bilstol till barn att sitta i. Där satt han med sitt klassiska nervösa leende och såg glad ut. Ni som känner han vet vilket det är. Han är lika sött varje gång.
Men nöjd vart han iaf med håret.

De gick ich ske ikapp där hos frisören.
Mary kom springande efter att hon klippt sig, och vissade stolt upp sig. Med världens största leende.
Med rosa färg i håret och glitter. Stoltare tjej fick man leta efter.

Killen valde gröngärg och fick äen välja e hårfärg han ville köpa hem. Blev orange. Så vi gick nöjda hem.
Just ja, jag köpte hem en conditoner också, så jag ska få ordning på deras burr till hår.

 

Dagen därpå skulle de till dagis, behövr jag säga att Mary sprang till dagis och visade upp sig?