Har varit urdålig på att blogga om händelser som skulle ha hänt.
Så får väl ta tag i lite som hänt som jag inte tagit med.
Har inte bloggat sen strax innan jul då tagenbordet fuckade upp sig, och även inte haft ord.
Tiden har väl funnits,men inte orken som sagt.

Den första är från i somras.

Belive it or not i Juli bjöd syrran med oss till Björkön, en camping borta vid norrtälje.
Den bästa campingen och den bästa stranden i hela Stockholm.
Ingen kan slå den.  Långgrunt, fint vatten, fräsch cafe eller restaurang eller vad man sak kalla det.
Fungerar som ett allt-i-allo.
Med reception, butik, restaurang mm mm

Men bra iaf.
Blev 3 dagar där i en villavagn, superfin om än lite gammal.
Men den vart sådär fulfin, så att den vart charmig.
Ja, ni hajar.

Dag 1 fick vi skjuts ditt av taxi mamma, så kom ditt ganska så sent.
Tar ändå lite över 1 timme att komma ditt enkelväg.
Så blev ett kvällsbad och lite kvällslek innan vi tog tag i villavagnen på allvar.
Behövde svalka av sig i värmen. Behövdes absolut.





Mary vart kall efter badet och satt bara där och kramade handduken.
Medan Jonathan hade dessto roligare med badsakerna.
Var ju tomt på stranden, då alla antagligen dragit hem elller satt i sina tält eller husvagnarna.


Vår lånade vilavagn som stod och väntade på oss.
Lite avsides, men skönt.



Masterbedroom, eller vad man nu ska kalla det.



Detta var vårt rum.
Mary ville sova uppe, och sagt och gjort fick hon göra det.
Hon har ändå en loftsäng hon sover i nu   då och då hemma.
Jonathan sov på igelkott sidan och jag p den andra sidan.

Förutom en natt då ena syrran kom med sin lilltjej Emilia och hennes man.
De fick då masterroom och lillsyrran tog Jonathans säng, jag och Jonathan tog ena sängen. mary sov ensam.
Stort misstag. Mary och Jonathan skulel nog ha delat och jag sovit ensam uppe.
TÄnk er en 70 bred säng, en 170 lång säng. Ja, det var trångt!
Första natten kunde jag inte sluta skratta för att det var så sjukt trångt.
Jag e inet lång, endast 165, me jag fick precis plats i sängen. Då är det fan illa, men samtidigt komiskt.

Tänkte genast på syrrans flagstång till kompis, han måste ju ligga i fosterställning om han ska plats i dessa sängar. Haha



Köket som man själv råde över.
Högst upp allergimedicn mot myggbet och diverse klådor.
Ovärderlig under sommaren.



Salongen, i hög mysfaktor. Här satt vi och njöt efter att barnen somnat och njöt av lugnet.


Men självklart hade vi det mysigt också....
Och ja barnen fick också vara där. Men de hann inte vara där så mycket på kvällarna, oftast var de trötta och på dagarna var man mest ute. Det var åndå toppenväder under hela tiden.



På lekplatsen var vi mellan varven också. Men rutchkannan var livsfarlig bokstavligen.
Sista biten var det sån fart i att barnen flög en meter i luften innan de landade med en duns.
Så var bara att hålla i dem. Vill ju inte att de slåt skallen, ryggen eller huvudet i farten nedför.



De hade också en studsmatta där det så fint stod 1 person åt gången.
Och det påpekade de äldre barnen när jag höll i Jonathan som ite vågade hoppa ensam, medan Mary hoppade runt. och värre blev det när lillsyrran kom upp. Haha
Men hon hade roligt iaf. Vem hade roligast tro? ;-)



Kvällsvyn från stranden när man tittade ut på kvällen. Skulle kunna ha suttit där i timmar om jag kunnat.
Men nu kanske man skulel varlitw social, och barnen var vakna än.



Mary satt bland och lekte med en flaska i bara pyjamas och strumpbyxor. Skulle säkerligen ha räckt med pyjamasen, men myggkänslig som hon är är det dumt att chansa.
Jonathan satt i min famn så han slapp undan kameran.
Fick gå i när Mary fick panik av myggen.



Första kvällen vart det kvällsfika, med.....


...myspys belysning.



På dag två vart det morgonbus. De ville inte riktigt var med på noterna, så satt under bordet och fnittrade ikapp istället.



För att sen bli sur och ledsen för att hon inte vill äta upp mackan som hon ville ha först. Men när den väl var färdig så vart hon mätt. Så inga glada minner här inte.



Sen såg alla dagar mer eller mindre lika varandra.
Upp på morgonen, äta, skynda till stranden, bada tills middagsdags, upp och fixa mat, äta. Sen duscha eller fixasig iaf och hoppa ut badkläder. Sen vart det väl mer eller mindre slappdags. :-)

Det var också på denna finfina madrass som den bäsat kommentaren kom från Mary.
Storsyrran frågade vad vi gjort eller något sånt.
Varav Mary slänger ut. "Hanna dränkte mig", helt förtvivlad.
Då bras det, alla brast ut i skratt.
Men saningen bakom Marys såkallade drunkningsincident är att  det vart baktungt på madrassen som de envissades sitta bredvid varandra. Den tippade och trotts att vi var steget bakom så hann Mary hamna undervatten ytan innan jag fick upp henne. Jonathan hade jag greppat tag i först av ren reflex, han är minst och man har alltid sett till att t han först då vi tex på ekebobadet badat i mellanpoolen. Han har nåt precis  till axlarna med vattnet, coh mary till magen, så då har man hållti ett extra öga på han. Gått bakom han mm. Samma reflex dök in nu också. Mary hade kunnat landa på fötterna, men hon var rädd för havsbotten så vågade inte bottna, så sjönk ner på rumpan innan jag drog uppp henne. Men hade hon stått upp så hade vattnet nåt till magen om inte kortare än så. Men hon var väldigt misstänksam mot syrran hela tiden, trodde att hon skulle göra om det. Hehe
Fast nu lyssnade hon ju när vi sa att det blev baktungt. Så nu satt de snällt i rad.



Teskedsgubben traskade dagen efter iväg. Han hade tröttnat på vårt sällskap. Då var även deras mormor och morfar där. Där satt han bara och tittade på folk i nära halvtimmen och njöt av egentiden.



Självklart vart det lite bus när kusinen kom ditt. Man måste ju gömma sig då.



Han sparade inte på krutet, Jonathan. Han ramlade ner från sängen som varje gång. Inget undantag idag inte.
Detta var självklart tvungen att dokumenteras. Haha
Men jag var iaf nådig oc tog en bild på avstånd, storsyrran hängde över honom och gjorde akrobatik för att få en bra bild. Hehe



Sen måste jag bjuda på en bra bild.
Int på mig då, jag ser rent ut sagt hemsk ut.
Men ser ni röken i bakgrunden, var fladdermös som dök konstant ner mot marken.
Små små saker. Inga svallor som föräldrarna först trodde.



Här trivdes vi i värmen.










Långgrunt som sagt.

Och den bästa bilden till sist. Syrran lekte martyr. Haha