Ja, det e sånt man ibland får påminna sig om när man stressar upp sig för inget.
Har sen tonåren fått härtslag som slår i 120 om man håller på att stressa ihjäl sig.
I skolan kunde man sitta framför soffan och hämta andan de där 20 minutrarna innan maten var färdig och sen visst man att man hade 2 läxor man hade fått de dagen som skulle göras till nästa dag och ett läxförhör. OCh kl 20 tex vart det veckans serie som kom. Sen läxa igen och kvällsmål. HJÄLP hur skulle man hinna med allt?!?!?!!!!!
Och hjärtat rusade iväg, såg ut som om den skulle hoppa ur brsötkorgen, och svårt att andas.

Ungefär så e det nu.
Håller på med maten. Väntar på att riset ska koka, slängt in kebaben på spett, rivit gurka, pressat vitlök, Salladen hackar ungarna samtidigt (=båda barnen vill ha hälp samtidigt), kollar jobb på ams som ska skrivas efter maten och disken.

Då kommer den där välkända andnöden och, hjärtat som slår hårt och fort, fingrarna domnar bort och i värsta fall kommer yrseln. Nu en lättare yrsel dock. Inget som hidrar en, och gör att man behöver sitta ner med huvudet mella benen. Bara bita ihop och sakta ner farten. Jag vet av vana att jag faktiskt inte kommer kvävas även om det känns som om det. Lugna djupa andetag! Andas lugnt kvinna!

Världen går inte under om schemat blir framskjutet!