Att skiten går runt har man ju hört. Men i vårt hus har det alltid gått en vända, inte mer. Jag har alltid varit sjuk i samma veva som barnen. Både bra och dåligt. Men nu vart ju inte fallet så. Medan min envisa förkylning inte släppte, eller vad det nu var jag hade som envisst satt kvar. Vart Mary sjuk IGEN.
Måndagen innan, den 28:e Mars vart dottern pigg och glad.

På tisdagen vaknade hon i ett halt annat skick. Hon skrek att hon hade ont i öronen. Klockan var då precs 7.
Klockan 8 hade hon ett test att göra på skolan, för att se hur långt hon kommit i utvecklingen. Personen som skulle göra detta, kom långvägar för att göra detta. Så kom överens med dottern om att iaf försöka och orkade hon inte så fick vi avbryta. Väl där så satt hon gjorde det hon blev tillsagd att göra. Efter lunch piggnade hon till och sprang och lekte. Runt middagstid totaldäckade hon. Skyhög feber och helt off. Var då hemma hos grannen, där hon somnade. Gjorde mat där, och åt. Eller försökte få en sjuk tjej att äta så gott det gick. Som ni vet så är inte mat på nummer ett när man är sjuk. När hon piggnade till någorlunda, bar jag hem sjuklingen. Killen fick gå. Vagnen e ute ur ders liv, så bara att börja röra på fötterna. En fot åt gången. ;-)