I torsdags var det dax för ännu ett logoped besök för dottern. Nu senare än vad vi egentligen brukar gå. I vanliga fall brukar vi stressa från dotterns skola, till bussen och sen in till Logopeden. Men nu hann vi tvärtom gå hem, äta och leka och klockan halv fem hade vi tid. Var riktigt skönt att komma den tiden faktiskt. Ingen stress och panik över att missa bussen. För missar man bussen är det kört och man får vänta 30 minuter till nästa buss. Man kan fösej gå, men det tar ca 45 minuter enkelväg med barnen. Själv traskar jag ner sick sackande på 20 minuter från dotterns skola.

Hon gjorde inget utöver det vanliga. Hon lekte en kortlek med ord. Brukar vara en häst, flera hästar. En sko, flera skor. Men då var det: hon SKA diska, hon diskar och hon HAR diskat. Så höll leken på i torsdags, och dottern satt lika glad som alltid och genomförde allt. Älskar att gå ditt, men i torsdags var hon en ANNING hoppig och uppvriden kanske man ska säga. Kunde inte sitta stilla i stolen och var ofokuserad. "åh, vilken stor tärning. Får jag testa?", "vad e det?" Men det gick bra, och det ännu mer positiva är att hon endast behöver gå varannan vecka istället för varje vecka. Hon behöver inte lika mycket hjälp med andra ord. Som de sa i början när vi började gå ditt var att vi skulle testa varje vecka först, och behövde hon inte så ofta så kunde vi minska ned till varannan. Och klarar hon det galant, så ännu tätare mellan besöken.  Känns skönt att det går framåt.