Så började dagen som nog både jag och sonen längtat till. Efter att ha varit hemma sen 1 juni, då dagis kräver det för deltidsbarnen, så började vi bägge att bli lite trötta på varandra. Tror nog att han var mest trött på mig. Haha
Även om han när man väl väckte han, bad mig att låta han sova vidare. Han var minsann trött. Men upp kom han och väl på dagis så fick jag sitta där i en timme innan fröknarna tvingade han ifrån mig. Det var som en inskolning igen. När jag väl hämtade han sprang han mot en. Man var tydligen saknad. :-)

Sen har det bara gått framåt på den biten, nu vill han inte ens lämna dagis.