Den 19:e var det planerat att jag skulle in till storstan, självklart fick barnen följa med då barnen inte börjat på dagis/skola än.  Vad skulle jag annars göra av dem? Så vi begav oss mot Stockholm och gamla stan i lugn och ro. Jag tänkte inte börja dra killen över hela stan gnällandes för att han får diverse smärtsamma åkommor i fötterna bara han går. Så 2 timmar från att vi stigit av tåget vid Stockholm C, till dess att vi var framme i den utnämd butiken i gamla stan. Vilken butik. Skulle ha kunnat gossa ner mig där i alla evighet. Barnen vart helt lyriska, Mary skulle ha alla block och pennor. Jonathan alla star Wars produkter. De skulle få köpa något i en annan butik där längst turistgatan. Vilket de köpte. Där hade de dessutom leksaker, bland alla dekorationsgrejer.

Så väl inne i Science Fiction bokhandeln fastnade vi bra länge. Skulle det varit möjligt skulle jag ha gott ner mig ordentligt, men barnen var uppvridna. Troligen smittad av min egen entusiasm. Men en halvtimme senare var vi ute från affären, med inte midre än två "Vampire Knight" produkter.

Blev även denna, de tio första delarna i serien. Finns totalt tretton stycken ute än så länge, självklart på engelska. Men språket är lätt, och handlingen intressant. Kärlek, vänskap, konflikter, vampyrer. Allt i ett!

Betalade den summa pengar det kostade, och det gjorde ont att se alla de där pengarna försvinna. För det var inte billigt. Men jag vet att jag inte kommer ångra det i framtiden. Jag har velat ha dem länge, och därför var det inte surt fördärvade pengar. Jag vet att det gjorde ont när jag betalde 1300 för Sailormoon med, men jag ångrar det INTE idag.

Sen traskade vi runt i affärerna där. När man väl är i gamla stan ska man strosa runt i alla mysiga affärer. Det hör liksom till, är så sällan där så man får passa på. Koom in i en krims kram affär som säljer prydnadssaker och även billiga leksaker och rökelser. barnen fick sitt. Dottern valde en barbie, en solfjäder och ett set med penna/linjal/sudd. Sonen valde även han detta set och en bil. Den var lite dyrare så det fick vara.

Sen tänkte vi börja gå hem, men när vi genade genom en gränd i småregnet, så gick vi förbi en mysig restaurang. Gåsgränd 4, hette den. 24 platser fanns det inomhus, levande ljus och valv. Sånt tycker jag om. Blir mer personligt och värmande på något sätt. Åt en varsin lax tallrik innan vi begav oss hemåt. Eller det var iaf vad jag trodde. Med en påse från sf bokhandel, en från krims krams butiken till deras advents kalender och deras påsar med deras leksaker i. Så hann vi bara komma utanför gamla stans murar när barnen höörde musik. Elller jag hörde den med, men tänkte inte så mycket på det. Jag kunde ha fortsatt hemåt även om det var bra musik, men barnen hade andra planer. Trotts att de var trötta och ville hem så skulle de bara se varifrån musiken kom. Så som flugor dras till ljus, drogs vi mot ljudet av latinamerikansk musik.

Efter att nervöst ha kommit förbi den där kanten längst vattnet, där jag alltid är nervös att de ska ramla genom så såg vi en stor scen framför operan, eller på gustav Adolf torg. Det var tydligen näst sista dagen av Sthlm kultur festival. Jag hade ingen anning, och hade jag vetat det, så hade jag åkt in. Men nästa år så, om det kommer tillbaka då!

Men tilllbaka till ämnet, eftersom det var festival så var gatan avspärrad runt torget. Och dottern var noga med att påpeka det när jag klev rätt ut på bilvägen: "mamma, man får inte gå på bilvägen." Ja, fick förklara att ibland finns det undantag och förklara varför. Ja, de stirrade stort runt. De kommer ju ihåg denna plats som tungt trafikerad. Nu vart det tvärtom. Och t o m toaletterna var spännande för dem. Hahha....tur man har lätt underhållna barn. :-D

Där stod vi och tittade på Afrocubism som spelade denna kväll, och njöt till tonerna, iaf i 20 minuter innan de ville vidare. De vart trötta och ville hem, sa de. Runt oss stod folk och dansade. Skulle gärna ah satt mig inne i tältet och tagit en cider, men  var barnen trötta, så var de.



Riktigt sköna toner, tyckte jag. Så motvilligt tog jag smågatan mot kulturhuset, menar det är ändå den närmaste vägen till tågstation.  Men fastnade vid brunkebergstorg redan. Rebekka Karijord, en norsk artist uppträde där och barnen ville titta. Så in igen i 10 minuter. Sen vart de trötta igen när jag började uppskatta hennes musik. Så vidare till nästa. Kom till kulturhuset och vi fastsade däri över 30 minuter innan vi började gå mot tåget. Det avr riktigt bra. Cowboy dans av några brudar i brudklädning och en tjej i brudkläning från Mexico. Den sista var hysteriskt rolig. Tyvärr hittar jag inte hennes namn, men när jag gör det ska jag lägga upp det här.

Sen började vi sakta att gå mot station. Jonathan somnade i vagnen på tåget. Tog bussen hem och sen var vi hemma. Trötta, men nöjda med dagen. Mary somnade så fort vi la oss i sängen.