Då jag är så förbaskat dålig på att uppdatera vad som händer i mitt liv, så brukar det av gammal vana bli lite av dessa inlägg. En resume av allt i sin korthet. Eller ibland blir de inte så korta trotts allt. Men det trycks ihop iaf.

Fyllde min prinsessa, 7 år. 7 år, ännu en milstolpe i hennes liv. Jag menar, när man är sju brukar man tänka första klass. Nu går ju dottern redan i första klass och sånt. Men ändå. Detta firades med att bjuda in grannbarnen till ett mini kalas här hemma. Lite musik, något gott att äta och sånt.

Systerdottern hade kalas, och detta firades med att gå ditt på lite fika och sjunga för födelsedagsbarnet.

Det var dotterns tur att ha kalas. Detta firades hemma, då budgeten inte var på tiptop. Så från klockan två på eftermiddagen till midnatt firades dottern. Då ingen kunde komma samtidigt så fick det bli så i år. Dottern vart lite småsur av den anledningen. Men ibland blir det så. Men nöjd med presenterna vart hon iaf. och att de faktiskt kunde komma. Somnade trött den kvällen.

I år hade inte dottern något framträdande i skolan. I hennes skola är det sex åringarna som står för sjungandet varje år. Ett firande som dottern sjöng tokförkyld förra året. Hon kämpade tappert, och kom hem och sov det första  hon gjorde. Dagen efter kom febern som ett paket på posten. Sonen firade på dagis, där min pappa var och tittade. Så att han inte skulle känna sig bortglömd. ♥

Så i år begav dottern och jag oss till sonens dagis klockan 15 för lite pysslande. Julpyssel. Han vart superglad, och pysslade glatt och satt med ett leende. kom fortfarande ihåg förra året då pysslet var satt på en annan dag. Alla barn hade sina föräldrar där, utom just en pojke. En pojke av 35 barn. Fröknarna satt med han, de lekte med han. Men han såg så ledsen ut där han satt i hörnet ensam och fikade med fröknarna. Nej, den sortens lidande vill man inte behöva utsätta sitt barn för. 

Sen klockan 17 var det dax för luciafirandet. Herre gud, säger jag bara. Ett enda ord kan beskriva firandet: KAOS! Barnen ska stå framme på en trall och sjunga. Vi sätter oss ner 5 meter ifrån. Så att barnen får lite andrum. Större barn kommer och ställer sig framför dottern. Jag pikar dem på axeln och säger att dottern inte ser nåt. De verkar inte bry sig. Tränger mig före, de tränger sig förre. Notera så att jag hade tänkt sitta ner i leran med jeans på mig, och dottern i knätt. Så de skulle se iaf. Men de var dittskickade av sina föräldrar att ta bilder på sina småsyskon. Sen när en låt var avklarad så gick de hem! Stå på sidan om ni ska hem mitt i framträdandet! Allt detta för att dottern skulle se bra. Hon ville ju se sin lillebror sjunga.

Det slutade med att vi stod 1 meter från luciatåget. Folk sprang framför och bytte kameror med vänner fler meter bort, ropade tiill vännen/familjen 10 meter bort att deras barn är sött. MITT UNDER SÅNGEN!!!! Håll käft och titta på istället! NJUT!!! De ropar på sina barn, att de ska titta in i kameran när de sjunger. LÅT BARNET SJUNGA! De står och skriekr nåt till den andra långt borta, den skrattar och skriekr tillbaka ett svar. Det var antagligen inte så viktigt att det inte kunde vänta. Vill ni prata om barnets uppträdande, gör det EFTER framträdandet, eller stå BREDVID varandra! Lättare än så kan det inte vara. Nej, är tacksam att jag slipper det nästa år. Då börjar han i skolan. och det brukar firas under mer ordnade former.

Barnen gick sista dagen på dagis/skola. Sen började deras jullov. Ett 3 veckor långt jullov. Ett lov som brukar sluta med att barnen de sista dagarna bråkar väldigt mycket. Vi valde att fira lovet med att göra just inget. Dottern brukar var så trött efter skolan av att lära sig så mycket nytt. Så hon förtjänade att slippa tänka på inget. Sova ut och bara njuta. Sonen var glad han med att slippa gå till dagis tidigt på morgonen.

Tillbringades hemma hos föräldrarna. Den 23 kom vid ditt, för att slippa stressen på morgonen efter med att komma i tid till Kalle. Så vi bastade på kvällen den 23:e och den den 24 var det äntligen julafton. Barnen kläde granen med sin morfar. Sen fixade vi oss. Klockan 13 skulle nämligen dagen börja. För klockan 14 skulle tomten komma var det planerat. Sen följdes det av vanligt firande. Eftersom hela skaran som firade där sov över så blev det att man åkte hem efter middagen den 25:e. Barnen var nöjda, även om man fick höra av dottern att honinet fick någon barbie bil, eller sonen inte fått en nintendo DS. Der det ut som omjag skiter pengar möjligtviss?? Nej, precis.  Men de var nöjda med det de hade iaf.

Hade jag tänkte fira i all lugnhet. Vara hemma, medan barnen drog till kyrkan med sin pappa. Men nej, barnen ville ha med en, så ficksnältl fixa till mig. Sitta och lyssna på mässan till ett språk jag inte förstår. Sen hem och uggla efter att ha sett på fyrverkeri. Blev king kong på tv och sen sov vi. En ganska lugn dag, men mer social än det var tänkt. Hade planerat att sitta och skriva på manuset i lugn och ro. Men nej.....