Okej, om han inte slagit halv ihjäl sig som det faktiskt lätt som, så vad var det som hände???

Efter lite snyftande och torkade bort lite tårar, så fick jag ur han. Det gjorde ont att bajsa. Tittade ner i toaletten, där låg en fin liten hård boll(ja, man kan se konsistensen). Fick förklara att ibland blir man hård i magen, men det måste ut. Han var inte med på de planerna, snarare verkade det skapa mer panik. Så sökte febrilt i minnet. Xylocain, dök upp i minnet och en temp. När de var små spädbarn så fick jag en gång tipset av läkare att föra in en temp en liten bit bara.

Det skulle sätta igång tarmarna på 2 röda. Xylocain hade jag använt efter Jonathans förlossning för att ens kunna kissa utan att bryta ihop i gråtattacker. Efter en liten demostration på hans arm hur bedövningssalvan funkade så köpte han det. Det kändes trotts allt inte när jag skrapade lite lätt på hans arm, så då måste det ju inte kännas att få ut skiten, bokstavligen. Och 10 minuter senare så verkade han lättad. Magvärken hade släppt och bajset var ute. Men helt bra i magen kan jag inte säga att han är, fortfarande hård. Men inte lika illa som imorse.