Minns själv som barn när man åkte till Finland. Man kunde på något sätt kommunicera med sin kusiner. Vi kunde ingen finska och de pratade på finska bara. Men på något sätt kunde man ändå leka med sina kusiner och göra sig förståd. Nu har jag svårare att prata med någon som inte kan prata samma språk. Det går, men det är svårare än när man var barn. Samma sak såg jag när jag och barnens pappa var i Egypten november 2007 med barnen. Till en början var barnen blyga, men det släppte snabbt och de pratade på på svenska och deras pappas kusiner pratade på på arabiska. Men de kunde leka. Ord som kom var så likt engelskan, så det förstod de. Men annars är det inte mycket som är likt. Under denna resa så åkte vi också till Hurgada och badade i några dagar. Vi var de enda svenskarna på det där hotellet, då vi bokat hotelllet själva på plats. Men barnen hade inte problem att få kompisar, tvärtom så lekte de med alla. De lekte med ryssarna, polackerna som bodde på hotellet och även med personalen som pratade på arabiska eller engelska. De satt sitta vid sida och byggde sandslott medan de pratade helt olika språk och skrattade. De gungade och åkte rutchkanna med andra barn och lekte kull. Språket var aldrig ett hinder.