Läste en artikel på Dn idag med rubriken Drömmen är att få sova lugnt. Kändes såväl igen. Att vakna flera gånger varje natt panikslagen ur en mardröm. Hjärtat slår i 100, andas som om man sprungit maraton och det tar tid innan man lyckas lugna ner sig för att lyckas somna om igen. Då vaknar man igen av ännu en mardröm och samma panik, andning och hjärtslag. 10 minuter senare är man lugn igen.

Inatt var en sådan natt. Vaknade tre gånger inatt av att jag flög upp till sittandes och vaknade så med stirrande ögon. Visste först inte vart jag befann mig. Nu vaknade jag iaf inte gråtandes som jag gör då och då. Iaf minst en gång i månaden. Som om jag inte har nog med problem med att somna (varva ner), dessutom så vaknar man på natten. Alltid panikslagen. Skulle vara skönt med en natts ostörd sömn för en gångs skull. Var skönt att läsa att man inte är ensam om problemet iaf. Vilket alltid är en tröst.

Men är det så konstigt egentligen? När man springer på i 200, har tre veckor som är fullbokade av möten + kalas. Det praktiska runt skilsmässan ska fixas nu. Då har jag ändå inte kontaktat 4 enheter till. Men fruktar att göra det. Mer inbokade möten  som väntar då. SOM sagt hela mars är fullbokat nu. Längtar tills allt är över och man kan landa. Sen ska man ju hinna hjälpa dottern med läxor, städa, tvätta, handla, göra at, ta hans om barnen, söka jobb. Fixa mer papper till de där 4 enheter som inte kontaktats än. Nejda, jag är inte alls stressad. Har nog inte sovit såhär tidigt och såhär mycket som jag gör nu. ÄR helt slutkörd ändå. Sen kommer barnens pappa hem, begär kvällsmacka. Sen när det är gjort tar jag ett bad på 10 minuter, håller på att somna i badkaret. Det var min egentid då jag skulla skriva i 30 minuter äntligen för första gången på hela dagen. Däckar i sängen utan att blinka. Gnäller skolan på att jag ser trött och sliten ut, ja där har ni svaret. Nää nu måste jag duscha så att man inte ser ut som en loddis. Sen söka jobb. Just ja, äta kanske man borde göra, men det får jag göra till melis, hinner inte just nu.