Vissa dagar borde man inte ens gå upp ur sängen, och denna var en sån dag. Det började redan på morgonen, vi vaknade med ett ryck och fick skynda oss till skolan. Sen trodde jag att jag hade tid hos arbetscoachen, så var snällt där kl 9 men ingen var där. En kvart tror jag att jag stod där, om inte mer inan jag gav upp och gick hem och pysslade lite, sökte jobb, mailade kommunen, mailade någon annan. Ja som dagarna i princip ser ut för mig fem dagar i veckan. Hämtade sonen, gick hem en stunf. Sen hämtade vi dottern på skolan, och blev uppfångade av logopeden i skolan. Dotterns logoped utanför skolan, hade ringt logopeden i skolan. De ska samarbeta för att nå bäst resultat med dottern. Och det ger jag bara tummen upp för.  Vet inte om jag skrev det igår, men vi vart till Logopeden i centrum och gjorde ett test. För att se hur hon har utvecklats. Sen hem och kaoset fortsatte. Ungarna bråkade och jag gjorde inte annat än sprang emellan dem. Sådana dagar vill man bara att de ska ta slut någongång. Och tillslut gjorde den det.