För mig som har en extrem fobi för getingar så är våren helt underbar på alla sätt, tills jag hör det första surrandet.
Paniken är ett faktum, hjärtat hoppar upp i halsgroppen och hjärtat hoppar över ett slag.
Man kolllar bak och det är bara en humla! T o m flugor orsakar samma reaktion.

Ja man blir lugn i naturen, men paniken kommer då och då under dagen.
Så att jag i veckan som var råkade zappa förbi en film där det kröp ut ett bi ur en killes öra som sen blev fler och fler. Ja det var ingen bra kombo. För det första fick jag verkligen panik, samma panik som han i filmen fick.
Jag fick fysiskt ont i hjärtat och mådde illa och bytte i panik kanal. Men sen kunde jag inte sova på hela natten, vaknade av mardrömmar, det kliade över hela kroppen som om något kröp över mig. Sen har mardrömmarna fortsatt att komma hela veckan! Varje natt!

Getingar är hemska små djur! Som tycks dras mot mig som magneter. De andra lämnar de ifred, men inte mig.
Läste för många år sen en forkning inom ämnet av en slump i någon vetenskaplig tidning att getingar är som hundar. De dras till de som är rädda för dem. Det är en rolig vetskap man dras med när man kliver ut genom dörren, eller på våren när man öppnar fönstret och en drottning kommer in i lägenheten. Då kunde jag ringa min man. Vad ska jag göra nu? Springa ut på gatan och rycka tag i första bästa främling som kan rädda mig?