Sommaren 2013 var första gången jag såg Thirty seconds to mars live. Har gillat dem STORT sedan jag såg deras musikvideo "the kill" när den var ny. Men det var inte förrän flera år senare som jag hade turen att se dem live för första gången någonsin. Vilken lycka det var! Jag hade praktik den dagen och med min otur så valde bussarna inne i stan att strejka den dagen. Slutade vid 4 och sprang allt jag orkade till plattan. Bokstavligen sprang helt otränad. Jag och syrran hade sagt att vi SKULLE in senast kl 17. Konserten var en av de bästa jag varit på. Jag har aldrig hoppat och sjungit/skrikit så mycket som jag gjorde då. Nästa dag kunde jag knappt prata och varenda muskel i kroppen värkte.

Förra året jagade vi biljetter till London, men med svindel så vägrde jag ta de enda biljetterna som fanns tillgängliga högst upp. Jag ville dessutom stå nere bland publiken och hoppa som en galning igen. Började överväga de andra altenativen, Paris, Milano och gud vet vilka andra städer vi kollade på. Tills vi fick veta att de skulle komma till Stockholm. Ännu en konsert att gå på.

Nu väntar jag bara på nästa turne. En chans att hoppa och sjunga som en tok. Få chansen att känna den där euforiska känslan igen.