Strax efter att Michael gick bort, skrev min vän sen barnsben ett så fint inlägg i sin blogg.
http://uppfattat.wor...mot-parlporten/
Kika gärna in på hennes blogg, den är bra i övrigt.
Bara att läsa inlägget gör att man sitter och ler.
Det är så vackert skrivet.
Inget hån, inget måste skriva om hans död inlägg.
Bara vackert! Så förstående. Det e det jag gillar henne för, hennes alltid förstående sida.
Puss på dig Anna!

Det har väl inte undgått någon att Michael Jackson är död. Jag tillhör en av de få som inte blev förvånad. Jag får intrycket av att folk trodde att han var odödlig. Artisten Jackson är odödlig. Hans musik kommer att leva vidare liksom Beatles, Elvis och de andra legenderna, men privatpersonen Jackson var nog dödssjuk sedan flera år tillbaka. Han har sakta men säkert brutits ned och till slut var det hjärtat som gav vika. Kanske är det inte så konstigt, och det funkar lite som en metafor, eftersom hans hjärta fick ta så mycket stryk, känslomässigt.

Jag har inte varit ett stort fan av Jackson, någonsin. Det berodde nog mest på att jag inte ville vara som alla andra. Av samma anledning avskydde jag Backstreet Boys som var som störst i mina tonår. (Det går naturligtvis inte att jämföra dem på långa vägar, men ändå) Därför ville jag först vara lite annorlunda igen, och avstå från att skriva ett inlägg om herr Jackson. Det blev ett ändå, eftersom jag nog är berörd på sätt och vis trots allt. Jag är inte den som sörjer mest, men mitt hjärta finns hos er andra som sörjer och hos herr Jacksons familj. Men egentligen tror jag att Jacksons liv inte var lätt, och kanske blickar han lyckligt mot pärlporten, lyrisk och lättad över att få komma dit lite tidigare.