Sittter och tittar på "this is it" på datorn Njuter som vanligt. Sitter och ler.
Den mannen har alltid haft en förmåga att få en på bättre humör, dåmenar jag Michael.
Karn kommer hem.
Efter 10 minuter yttrar han.
"När ska du sluta lyssna på han?"
Han lätt inte glad.
"Vadådå?"
"Du lyssnar på hans varje jävla dag. Böjar bli trött på skiten.
Ska du sitta och stirra på bilder på dina föräldrar sen när de dör också dagligen sen?"
Behöver jag säga att jag blir irriterad på 2 röda sekunder?
JAg biter ihop och stänger av den. TÄnker inte titta på den med ilska och förknippa den med den idioten kände jag då.
Får kolla på söndag då han jobbar. Då ska jag titta och sitta och sjunga och le fr mig själv igen.....ingen kom kommer och gnäller om att jag är för besatt.
Han visste innan att jag älsakde michael. HAn såg mitt flickrum när vi träffades för 7 år sen. MEn tror aldrig han tog in det.
Kännr han sig åsidosatt eller 30 år kris på g? (fyller snart 30)

Det är en tanke jag inte ens villl tänka, mina föräldra borta.
Men låt mig sörja.
Jag har älskar den mannen i 23 år av mitt 27 åriga liv.
HAn har räddat mitt liv. SKulle det inte varit för han, skulle jag ha skärt upp handlederna och varit där uppe nu.
Men han förstår inte.
Han har aldrig haf en idol.
FÖrstår inte ideen med att se upp till en person. Det har han sagt själv.

Nej, men låt mig vara. Låt mig ta den tid jag behöver.
Har var lika viktigt som födda för mig.
JA behöver sörja....för att kunan gå vidare.
Jag tar ett steg i taget försiktigt, för att gå åt rätt riktning.
För att inom ett år börja klättra uppåt med däkra steg.
1 års dagen lär vara som att falla bakåt igen, men jag kommer komma upp igen.
Jag är en bra bit på vägen, längre än många kommit i sitt arbete.
Men det betyder inte att jag är i mål än.