Pratade med syrran idag.
Är inte bara jag som reagerat på att folk över hela världen vill hedra Michael Jackson, och ripa hit och ditt. Innan brydde de sig inte, eller inte många iaf.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta är mänga olika orsaker.

1. Läste flera blogar där Michael Jackson hånats.
2. Läst inlägg om att det är synd att konserten blir inställd, men glad för att istälelt få shoppa.
3. På facebook finns MÅNGA nya klubbar med ära för honom, där många sagt samma sak som jag tänkt. Var fanns ni beundrare när han behövde er som mest?

För när jag fick beskedet av lillsyrran (tack för att du ringde mig och medelade om vad som hänt, värmde attt du tänkte på mig...även om det var sorliga nyheter), vid midnatt då hon ringde trodde jag hon skojade först. För hon är inte världens mest dyrkande Michael människa precis. Men när hon lagt på så kunde jag inte andas, hjärtat gjorde ont och hela jag mådde bokstavligen illa. Min idol, gud mannen jag dyrkade var borta för alltid.

Blev nästan arg när R.I.P hamnade på varannan sida från människor jag visste inte hade brytt sig om han innan(okej, inte dig syrran). Själv minns jag som sagt när jag '87(född '83) såg premiären av Bad, minsn fasinationen jag fick för han som artist. NÄr jag var 7 fulkomligt avgudade jag hans musik och dans. Men det stannade inte där!

För varje år som gick vart han mitt allt. Jag avgudade  fortfarande hans musik och dans. MEn jag började också snoka i hans förflutna, läste boken moonwalker innan jag hunnit fylla 12, samt såg filmen. Jag satt timmar om dagen och läste hans tester, lyssnade och försökte förstå hans texter. Surfade dagligen in på fanblubsidor och läste inlägg från fans och korta brev och senaste nyheterna från honom.

Tillslut var inte bara en låt en låt. EN låt var mer än så för mig.
Låten keep teh faith gav mig styrka att orka leva när jag hade det tufft i skolan, låten black or white och många andra låtar fick mig att göra som han sa, acceptera alla. Ta tag i mig själv och klättra upp från deprissionen och det liv jag inte trivdes med. Att jag skulle kämpa fastän jag gick til skolan med magont och vetskap om att jag skulle komma hem ännu en gång gråtandes. Hade ärr i själen av alla år i skolan.

Men genom att lyssna på budskapen i hans låtar orkade jag med vardagen. Han uppmannade en att kämpa och att det var okej att var sig själv. Ingen skulle någonsin spotta på en för att man valde att gå sin egen väg. Nu gjorde folk  det iaf, men jag försökte stå så rak i ryggen jag bara orkade även om det kom tillbaka til en om nätterna. Men genom att lyssna på hans texter och intervjuer där han talade ut så tog jag till mig hans budskap och livsfilosofi.

1. Respektera alla levande varelser. Oavsett hudfärg, religion och bakgrund.
2. Man har rätt att var annorlunda, och ska inte behöva ta skit för det.(nu fick man det, men det är för att ingen annan tycks leva efter regel 1).
3. Hjälp de svagare i samhället och gör det från hjärtat. Det är belöning nog.
4. Man ska vara dem bästa medmänniskan som finns, världen är bättre då.
5. Ta hand om moder jord, för det finns bara en.
6. Ta hand om världens alla barn, barnen är svagare och behöver en.
7. Behandla andra med ödmjukhet.
8. Försök se det positiva i livet....
9. Kämpa, tillslut når du ditt du vill komma.

För oss riktiga fans var han allt detta!
Näsintill en profet, som förde sitt budskap vidare med musiken.

För resten av omvärlden var han den pedofil stämplade sångaren.
Det var det jag jämt fick höra i skolan. Att trackade ner på en för att jag gillade en pedfilanklagade artist.
De sa att han var skyldig.

Men vilken förälder låter ens barn sova över hos en person ensam, hos någon de inte känner till 100%?
OCh sen tar emot enorma summor för att inte ge fängelse.
Skulel det ha varit mina barn skulle jag ha krävt fängelse och sen krärt att de slängde nyckeln till hans cell. Men icke, det tyder bara på att han var oskyldig. För en engagerad förälder gör allt för sin barn. Delviss skyddar dem.

Men det var inte det jag ville säga egentligen med detta inlägg, utan att han hade fans och folk som såg upp till han av olika anledningar. Alla var från 7 till 100 i ålder och i alla möjliga hudfärger, religion och bakgrundeer. FÖr alla såg de något i honom.

FÖr vissa var han en entertainer som man bara inte kunde misssa, Andra en bra sångare, andra en superdansare men med låtar de inte gillar. OCh sen oss fans som såg till helheten med muik, dans, show och attityd och levnadssätt.
Det var anledningen till att många gillade honom, vissa gillade vissa saker med honom mer än andra.

Jag själv tillhör den trogna skaran RIKTIGA fan.
Vem tillhör du?